Lista på min barndom och ungdoms litterära hjältar

och vad jag som 50+tant gärna skulle säga till dem. Det finns ingen inbördes rangordning på (favorit)böckerna. De är listade efter utgivningsår.

 

• Gumman – Elsa Beskow: Sagan om den lilla, lilla gumman

En resolut ensamstående äldre dam med stuga, ko och katt gör sig olycklig genom att skrämma katten från vettet, så att den springer till skogs och aldrig mer kommer hem igen.

Jag skulle vilja säga: Det är så dags att gråta nu, gumma lilla, när kattstackaren sitter uppe i en tall och inte vågar komma ner. Jag unnar dig verkligen att trava omkring där nere på backen ett tag och begrunda dina synder, innan katten eventuellt funderar på att komma hem igen.

 

• Klara Fina Gulleborg – Selma Lagerlöf: Kejsarn av Portugallien

Det här en av de vackraste och starkaste berättelserna jag känner till om faderskärlek. Att Selma 1914 kunde skriva en så genuint vacker berättelse om kärlek på så många olika plan, som än i dag inte förlorat ett uns av sin aktualitet, är en sann fröjd. Torparen Jan älskar sin dotter så högt, att han inte står ut med livet när hon inte kommer tillbaka från Stockholm. Han flyr in i en fantasivärld där hon är en fin dam, en kejsarinna till och med, i det påhittade riket Portugallien.

Jag skulle vilja säga: Hur i allsindar kan någon som är så älskad bete sig så alltigenom vedervärdigt, Klara Gulla? Att du lämnar den lilla, skuldsatta stugan för att tjäna ihop pengar i stan, det är både fint och förståeligt. Så långt är jag med! Få ungdomar vill bo kvar hemma hos mor och far i all evig tid. Men att du inte kommer tillbaka, att du inte ens ser till att skicka mer än ett enda brev, det är oförlåtligt. Ärligt talat, tycker jag att du får ett rimligt straff för att så kapitalt ha svikit dina föräldrar. Mitt medlidande, har du inte.

 

• Orm – Frans G. Bengtsson Röde Orm

Hissnande äventyrsberättelse i vikingamiljö som för Orm från hembygden i Skåne genom större delen av Europa. Orm och vännen Toke är med om många strapatser med svärden Blåtunga och Rödnäbba.

Jag skulle vilja säga: Hur kunde du bara sticka hemifrån på det där huvudlösa viset och lämna din stackars, oroliga mamma Åsa hemma, helt ovetandes om ditt öde i flera år?! Du är allt en bortskämd och självisk ung man, Orm Tostesson.

 

• Pippi Långstrump – Astrid Lindgren: Pippi Långstrump

Barnrebellen Pippi vänder upp och ner på folkhemmet när hon gör entré på den litterära parketten i november 1945. Hon får moraltanterna att sätta kaffet i vrångstrupen och alla barn, särskilt flickorna, att jubla i generation efter generation.

Jag skulle vilja säga: Nej, Pippi, jag tycker verkligen inte att det är en bra dé att ha både häst och apa inomhus. Jag tycker dessutom att du är lite väl självgod, som tycker att inte skolan kan lära dig något.

 

• Holden Caulfield – J.D. Salinger: Räddaren i nöden

I generationsromanen från 1953 driver den 16-årige Holden omkring ett par dygn i ett vintrigt New York. Han vågar, eller vill, inte gå hem efter att ha blivit utslängd från ytterligare en internatskola.

Jag skulle vilja säga: Men herregud, lilla gubben, vem har sagt att du absolut måste fortsätta att gå i skolan? Ta dig en ordentlig funderare på vad du egentligen vill och sedan kan du gå hem till dina föräldrar på Manhattan och ta tjuren vid hornen. Stå på dig! Låt dig inte skickas någonstans, om du inte själv vill. Sluta känn dig värdelös och ta redan på vad du är bra på istället.

 

• Cécile – Francois Sagan: Bonjour tristesse (på svenska, den betydligt tråkigare titeln Ett moln på min himmel)

Underbarnet Sagans debut 1954 chockerade inte bara det franska etablissemanget utan även resten av den litterära världen. Cécile, 17, njuter av ett dekadent sommarlov på Rivieran, tillvaron är totalt gränslös och hennes far beter sig på sin höjd som en måttligt intresserad storebror. När detta synnerligen bekväma arrangemang hotas, har Cécile inga hämningar utan gör vad hon kan för att behålla status quo.

Jag skulle vilja säga: Det räknas inte som life-skills att manipulera alla omkring sig, Cécile, och att ha sin pappa som bundsförvant i det är inte bra. Du vill inte höra det, jag vet, men det är ändå dags för dig att ta ansvar för ditt liv och tänka på annat är din egen njutning och dina egna fördelar. Det kanske till och med är dags att bli förälskad? Men på riktigt, den här gången.

 

• Momo – Michael Ende: Momo – eller kampen om tiden

En tysk barnfantasy-klassiker från 70-talet som jag inte läste förrän på 80-talet, då den kom i svensk översättning. Det är en rejäl moralkaka om tid och vänner.

Jag skulle vilja säga: Att det inte är så himla kul att bo på ett barnhem, det förstår jag faktiskt, Momo, men en övergiven gammal amfiteater kan väl ändå inte betraktas som en barnvänlig miljö? Och jag tycker faktiskt inte att det är okej att en hel by använder dig som  någon slags mental rådgivare och lastar av all sin mentala dynga hos dig. Du är faktiskt ett barn!

 

• Maria – Hans-Eric Hellberg: Älskade Maria

Det här är den fjärde boken om den ensamma, utsatta stackars flickungen Maria och här har hon hunnit bli tonåring. Hon går på internatskola och upplever sin första kärlek. Jag har läst den här boken fler gånger än vad som kan anses normalt, ens för favoritböcker.

Jag skulle vilja säga: Maria, du kan vara säker på att livet blir bättre. Livet är nästan alltid bättre än när man är en tonåring, osäker och inte riktigt på det klara på vad man vill själv. Öva på att lyssna på dig själv: gå på din känsla, säg “ja” när det jublar i bröstet och kittlar i kroppen, säg “nej” när du blir rädd och känner dig osäker på om du är älskad, eller ens omtyckt.

 

• Rut & Rakel – Jonas Gardell: Vill gå hem

I 80-talsromanen om systrarna Rut och Rakel, hamnar Ruts son Daniel i skärpunkten. Inga aspekter av att leva i en familj lämnas därhän: sorgligt, roligt och grymt träffsäkert. Gardell när han är som bäst, alltså.

Jag skulle vilja säga: Hörrni, ni må vara olika som natt och dag, men ni är ändå systrar! Ni är två sidor av samma mynt och borde ta hand om varandra, lära er av varandra och stötta varandra istället för att kriga.

 

• Richard – Donna Tart: Den hemliga historien

Kultromanen, tillika debutromanen, från tidigt 90-tal är egentligen en psykologisk thriller om ett gäng ungdomar på en internatskola i Vermont. Tillsammans med en lärare studerar de latin och grekisk kultur och beter sig i allmänhet som om de stod över de andra vanliga, dödliga studenterna. Gruppens relationer är lindrigt sagt komplicerade och en kväll händer något ödesdigert, något som de bär med sig resten av livet.

Jag skulle vilja säga: Håll dig undan från det där grek-gänget, Richard! Det luktar trubbel lång väg. Skit i den där klassiska grekiskan och satsa på något modernt och levande språk i stället. Och det finns väldigt många andra ungdomar på ditt college att hänga med, än de där inbilska, egenkära tokstollarna i grek-gänget.