Tre böcker jag påbörjat och tänkt läsa ut… inom en snar framtid
Rachel Cusk: Outline
Gud, vad jag kastas fram och tillbaka i mina känslor kring denna roman. “Outline” publicerades 2014 och jag fick upp ögonen för den för ungefär två år sen, och då väntade jag på att den skulle bli utgiven på svenska. Men ju mer recensioner jag läste om den förstod jag att jag inte fick missa chansen att läsa den på originalspråk, så jag köpte den på engelska i alla fall. Jag var förväntansfull och började läsa den på min roadtrip i Kalifornien. Det var en kort kärlekshistoria, minst sagt. Jag klarade knappt av de första 50 sidorna. Jag gav helt enkelt upp.
Sedan dess har jag titt som tätt stött på hyllningar där Cusks romaner beskrivs som geniala, språket helt fantastiskt och att det kommer löna sig trots en eventuellt trög start. Jag plockar upp boken igen, tänker att det kanske är något jag har missat. Bläddrar igenom sidorna jag redan läst för att färska upp minnet. Nej, fortfarande samma avdomnande känsla. Som ni förstår kastas jag fram och tillbaka mellan att älska idéen av boken, men i praktiken inte lyckas få till det. Och med tanke på vilka recensioner och kommentarer jag läst så vill jag ge den en andra chans. Eller blir det en tredje chans nu?
Vad handlar boken om då? tänker ni. Jo, den handlar om författaren Faye som åker till Aten över sommaren för att undervisa i en skrivarkurs. Romanen är uppbyggd på tio samtal, allt ifrån simturen i det joniska havet med mannen som hon träffade på flyget, till middagar med andra författargäster. Människorna hon möter delar med sig av sig själva, sin längtan, ångest och fantasier.
“The billionaire had been keen to give me the outline of his life story, which had begun unprepossessingly and ended – obviously – with him being the relaxed, well-heeled man who sat across the table from me today.”
“Outline” är första delen i en trilogi som tydligen är “en förnyelse av romankonsten”. Ni hör ju, jag får ta på mig smart-glasögonen och verkligen dyka i den här boken igen. För tydligen går jag miste om något revolutionerande?
Författare: Rachel Cusk
Titel: Outline
Utgivningsår: 2014
Förlag: Picador
Språk: Engelska
Betyg: –
Julian Barnes: The Only Story
“Would you rather love more, and suffer more; or love the less, and suffer the less? That is, I think, finally, the only real question.”
Jag plockade upp “The Only Story” på centralstationen i Köln under våren och började faktiskt läsa den direkt på tåget hem till Hamburg. Detta är chockerande av tre anledningar;
1) jag är extremt åksjuk och har aldrig kunnat läsa i ett fordon under hela mitt liv
2) min vanliga tågaktivitet brukar vara att lyssna på musik och sova (se anledning nr 1)
3) detta visade sig bli en vana och boken hängde med på mina följande tågresor.
Detta är Julian Barnes senaste roman och jag brukar som sagt inte läsa manliga författare, om det inte verkar ge mig en annan läsupplevelse än den vanliga vit-medelklass-man-betraktar-kvinnor-grejen. Och egentligen är väl den här boken inte ett undantag…? Trots det valde jag just “The Only Story” för att handlingen tilltalade mig. Den handlar om första kärleken, Paul tänker tillbaka på sitt liv och minns hur han som 19 åring inledde en relation med den äldre kvinnan Susan.
“One of the things I thought about Susan and me – at the time, and now, again, all these years later – is that there often didn’t seem words for our relationship; at least, none that fitted. But perhaps this is an illusion all lovers have about themselves: that they escape both category and description.”
Jag började göra hundöron för att komma ihåg vilka sidor som hade mina favoritformuleringar. Språket är fantastiskt och det finns en ödmjukhet i berättarjaget som smittar av sig på stämningen i boken. Efter att Paul och Susan träffats på tennisklubben under sommaren och börjat spela dubbel så verkar allting vara givet. Deras kontakt utvecklas snabbt och de framstår som själsfränder när de så naturligt blir en del av varandras liv. Jag gillade biten där Paul började granska sina egna föräldrar, och om de också hade en kärlekshistoria. Kanske enskilt, var och en för sig innan äktenskapet, eller med någon annan under äktenskapet. Han gav upp då inget verkade troligt.
Dimensionen av kärlek över generationsgränser och en man som tänker tillbaka på sitt livs kärlek tilltalar mig. Handlingens starka utgångspunkt vecklar vackert ut sig med ett enastående språk. Men ja, uppenbarligen har jag ju inte fortsätt att läsa? Den ligger fortfarande kvar med bokmärket i sig på hyllan. Jag kan inte riktigt svara på varför jag slutat läsa den. Är narrativet kanske ändå för uttjatat? Trots att språket är vackert och jag vill veta hur historien slutar, så lyfter den väl inte tillräckligt för att hålla mig intresserad hela vägen. Men som sagt, min intention är definitivt att läsa ut den, någon gång.
Författare: Julian Barnes
Titel: The Only Story
Utgivningsår: 2018
Förlag: Vintage
Språk: Engelska
Betyg: –
Vigdis Hjort: Arv och miljö
En bok med titeln “Arv och miljö” går mig inte förbi! Jag fick direkt upp ögonen för den norska romanen men var tvungen att tålmodigt vänta tills den kom ut på pocket så jag kunde frakta med mig den. Under några lata semesterdagar i Gränna började jag läsa den. På baksidan av boken är Kulturnytt i P1 citerat: “Arv och miljö är en en oerhört välskriven roman, en roman med en sorts taktil känsla.” Jag kan inget annat än att hålla med!
Vi får följa Bergljot som hamnat mitt uppe i en konflik mellan syskonen om förskottet på föräldrarnas arv, närmare sagt, själva fördelningen av familjens stugor på Hvaler. Bergljot ser sig själv som det svarta fåret i familjen, den som först bröt kontakten med föräldrarna, den som inte har något intresse av stugorna. Men efter att hennes äldre bror Bård började ifrågasätta fördelningen av stugorna, som tilldelades systrarna Astrid och Åsa med motiveringen att de tillbringat mest tid där tillsammans med föräldrarna, blir Bergljot aktiv i diskussionen.
“Att ingen av er någon enda gång har frågat mig om min historia, har jag upplevt och upplever jag som en stor sorg.”
Bergljot skriver så i ett mejl till sina syskon. Hon skriver om hur hon och brodern Bård fått mindre än systrarna, både emotionellt och materiellt, under barndomen och vuxenlivet. Och att fördelningen av arvet har skett på ett uppsåtligt sätt som enbart bottnar i särbehandling. Detta väcker intressanta frågor i mig. Kan barn bli lika behandlade, vad innebär i så fall det? Hur kan emotionell frånvaro mätas gentemot materiellt stöd? Hur kan de fyra olika syskonens upplevelser av sina föräldrar, och därmed även föräldrarnas olika upplevelser av barnen, kunna komma ens i närheten av en objektiv sanning? Man brukar väl säga att alla syskon har olika föräldrar, då en relation inte kan översättas till någon annan. Jag ringde själv min mamma mitt uppe i ett kapitel på bryggan och fylld till bredden av tankar från min läsning.
Den är tung, den är riktigt bra, den har så många lager att det är ett sant nöje att läsa den. Är det kanske därför jag tagit en paus i läsandet? Hjort redogör såna viktiga tankegångar och driver ett samtal som borde föras, vilket vi läsare uppenbarligen håller med om, annars hade väl romanen inte blivit en sån succé. Men är den kanske för tung, blir läsupplevelsen för intensiv för mig just nu? Det är inte alltid jag orkar med det, ärligt talat. Men jag ser ändå fram emot att följa Bergljots väg till upprättelse och friheten jag hoppas det innebär.
Författare: Vigdis Hjort
Översättare: Ninni Holmqvist
Titel: Arv och miljö
Utgivningsår: 2016
Förlag: Natur och kultur
Språk: Svenska
Betyg: –