Annie Proulx: Brokeback Mountain

BOKSNACK

Det är dags för det roliga formatet “en gemensam recension” igen – och som ni har längtat! Plats för allmänt jubel! Den här gången har vi både läst novellen från 1997 och sett den 14 år gamla filmen. “Alla” vet att Brokeback Mountain handlar om två cowboys som blir kära och att filmen av Ang Lee fick tre Oscars 2006 (bästa regissör, bästa filmmusik och bästa manus efter förlaga).

Vilka förväntningar hade du?

Carina: Jag såg fram emot att äntligen få täppa till denna kunskapslucka, eftersom jag varken sett filmen eller läst novellen. Jag erkänner utan omsvep dessutom att jag inte ens visste att filmen byggde på en novell, men intresset väcktes direkt när jag fick klart för mig att det var Annie Proulx som skrivit, Pulitzerprisvinnaren Annie Proulx. Spännande, alltså!

Emma: Va!? Du hade varken sett filmen eller läst boken!? Det gör att detta känns ännu roligare. Men som du säger, det har inte gått en kotte förbi vad berättelsen om Brokeback Mountain handlar om. Jag såg filmen när den kom ut och var ett fan av både Heath Ledger och Jake Gyllenhaal, så blev inte direkt besviken. Därför kändes det extra kul att läsa Annie Proulx succé!

Och hur gick det med förväntningarna?

Carina: För att säga det snärtigt: novellen var för kort och filmen för lång.

Emma: Jag tänkte exakt samma sak! Det känns spontant som om även du och jag blivit lite som ett gammalt gift par, Carina? Vi blir mer lika med åren och snart sitter vi där i matchande träningsoveraller!

Carina: Haha! Ja, det ligger något i det men jag hoppas att vi har vett på att sätta stopp innan overallerna i ballongsiden kommer fram.

Vilken tyckte du mest om, boken eller filmen?

Carina: Nu har tydligen dagen kommit att avslöja mitt hjärta av sten: jag tyckte inte särskilt mycket om varken novellen eller filmen. Jag blev mest irriterad över att Jack och Ennis kunde låta livet gå, gå till spillo nästan, utan att ta vara på den kärlek till varandra som de höll på sparlåga livet igenom. Alltså ingen liten homosexuell episod i unga år utan en livslång, stark och innerlig kärlek.

Emma: Aj, mitt hjärta! Jag tar tillbaka allt jag sa om likheter! Hur kan du inte låta Ennis och Jack nästla sig innanför bröstkorgen din? Deras smärtsamma förtvivlan och kärlek känns i hela kroppen. Men ja, jag håller med dig om att deras liv verkligen gick till spillo i rädslan för att bli ertappade. Ennis internaliserade homofobi och dödsrädsla är tydligt porträtterad i filmen och den enda som verkar få komma honom någorlunda nära i livet är dottern Alma Junior. Och det fick vi tydligt se i slutscenen att inte ens hon var speciellt delaktig i hans liv. Och stackars Jack, fylld med ambitioner, lust och naivitet, jag kan så identifiera mig med honom. Såklart var det en ständig frustration under hela boken samt filmen: varför vågade de inte bara ta språnget!?

Carina: Ja, men vi vet förstås att på 60-talet i USA var det inte så lätt att vara homosexuell cowboy, om ens möjligt överhuvudtaget. Men jag är uppvuxen med Jonas Gardell och hans citat om kärlek: “Om kärlek förunnas en, i vilken form den än uppträder, är det en dödssynd att avstå från den. Det är den enda verkliga dödssynden.”

Och det borde väl de där två stackars olyckliga cowbojsarna få ha hört och helst känt. Och så skulle vi ha sluppit så mycket olevt liv, så mycket oälskad kärlek och så mycket elände som följde i dess spår. Fruar och kvinnor som inte blev älskade så som de hade velat bli älskade, så många barn som fick konstiga bilder av hur ett äktenskap ser ut och, framförallt, så många fiskar, som inte blev fångade under Jacks och Ennis otaliga “fisketurer”.

Emma: Jag tänkte också på det, att människan så gärna skjuter upp problem i hopp om att de ska försvinna. Denna destruktiva kärleksdans i prokrastineringens namn är egentligen det värsta tänkbara alternativet. Äktenskap krossas ändå till slut, hemligheter kommer fram och folk är miserabla ändå, och till vilket pris? Hur hade det kunnat se ut om folk, det vill säga Ennis och Jack (till viss del även frun Alma), om de bara rev av det där plåstret?

Carina: Men Alma var väl den enda med en gnutta sans och vett! Hon fattade att hon aldrig skulle kunna få Ennis, att han var förlorad för henne. Hon lämnade ju honom, och drog av plåstret.

“Vi kunde faktiskt ha haft ett bra liv tillsammans, ett riktigt jävla bra liv. Du ville inte vara med på det, Ennis, så det vi nu har, det är Brokeback Mountain. Allting är byggt på det. Det är ta mig fan allt vi har, det absolut enda, så jag hoppas du vet det även om du aldrig får veta resten. Räkna de stackars få gångerna vi har varit tillsammans på tjugo år. Mät det jävligt korta kopplet du håller mig i och fråga mig sen om Mexico och tala sen om för mig att du ska döda mig för att jag behöver det och nästan aldrig får det. Du har inte en jävla aning om hur jobbigt det känns. Jag är inte du. Jag klarar mig inte på ett par knull på hög höjd en eller två gånger om året. Du är bara för mycket för mig, Ennis, din helvetes förbannade jävel. Jag önskar jag visste hur jag skulle bära mig åt för att lämna dig.”

Upplevde du någon skillnad i hur historien porträtterades på film och i boken?

Emma: Boken saknar såklart de vackra vyerna som är en stark tredje roll i första akten av filmen. Det påminner mig om en favoritfilm ”Gods own Country” som är lik ”Brokeback Mountain” på det sättet att naturen är en lika närvarande och spännande del av historieberättandet som huvudkaraktärerna. Det märks dock att ”Brokeback Mountain” har några år på nacken och tekniken har utvecklats sen dess. Men jag gillar, om jag ska fortsätta jämförelsen, att ”Gods Own Country” inte har något soundtrack utan det är bara vinden som blåser och tystnaden som jobbar. Personligen tycker jag att det är något som borde uppmuntras mer, att fokusera på filmupplevelsen och att det enkla, eller snarare frånvaron av det stora, kan ha störst inverkan.

Carina: I filmen gillade jag verkligen alla bilder på himlen! Och att den storslagna naturen var en parallell till den storslagna kärleken mellan Jack och Ennis. Även om jag tvivlar på att de två korkskallarna fattade, eller uppskattade, varken det ena eller det andra. I boken tyckte jag att deras bakgrundshistorier blev lite tydligare, men eftersom jag konsumerade bok och film i samma vecka, så märker jag att jag har svårt att veta vilken info som kom fram var.

Varför tror du att just ”Brokeback Mountain” har blivit så berömd?

Emma: Det är en klassisk kärlekshistoria i andan av Tristan och Isolde (eller insert vilket känt olyckligt par som helst genom historien), den ouppnåeliga drömmen och människans brister som lägger käppar i hjulet. Den är helt enkelt relaterbar, vare sig om man identifierar sig med Jacks längtan efter mer eller Ennis hämmade själ. Att det finns något vackert universellt i att alla bara vill bli älskade och älska. Jag tror också att folk vill se fler liv bli representerade, ta del av olika livsöden.

En annan spaning är att en av de vanligaste kategorierna i porr som kvinnor konsumerar är just män som har sex med varandra. En teori är att kvinnor är svältfödda på manlig omsorg och eftersom att det är så underrepresenterat i samhället, njuter kvinnor av att se två män uttrycka sk. ”mjuka värden” mot varandra. Att se män vara kärleksfulla mättar helt enkelt ett behov inom oss.

Carina: Jo, där tror jag att du är något på spåren! Det är verkligen en klassisk kärlekshistoria där de två älskande inte kan få varandra. Men jag blir som sagt mest less och tänker: “Äh vad fan, kör grabbar, kör!” Och för att än en gång citera Jonas Gardell, så går livet inte i repris och det är just det som är själva grejen.

FEM SNABBA – Jack eller Ennis?

	Emma	Carina
Vem är snyggast?	ENNIS!!	JACK!!
Vem är charmigast?	Jack, såklart	Jack
Vem tycker du mest om?	båda	Ingen av dem
Vem är mest behjärtansvärd?	Ennis	Ennis
Vem skulle du vilja skaka om?	Kan man ens svara något annat än Ennis på den?	Ennis

Författare: Annie Proulx

Översättare: Lena Fries-Gedin

Titel: Brokeback Mountain

Omslag: Lina Bodén

Utgivningsår: 2006 (första utgivningen på svenska) / 2020

Förlag: Novellix

Språk: Svenska

Betyg: Carina 3/5 Emma 4/5