Ola Larsmo: Swede hollow
Jag borde verkligen gå på bokloppis lite oftare, där hittar jag nämligen böcker som jag alltid velat läsa. Åtminstone om alltid är sedan 2016, då Ola Larsmos roman “Swede hollow” kom ut. På den tiden var den omskriven och jag tyckte att temat svenska emigranter i USA runt förra sekelskiftet lät spännande, men sedan föll den ur mitt minne. Ja, ni ser ju, bokdemensen slår inte bara till på redan lästa böcker, utan även på böcker som jag tänkt läsa men hinner glömma bort redan innan jag börjat.
Nåja, tack vare svenska kyrkans bokloppis här i Hamburg i våras, friskades mitt minne upp och så fort jag såg denna bok, visste jag att den hade alltid fattats mig och slog till. Efter att ha läst den, så tror jag att bokdemensen låter vänta på sig, i just vad det gäller den här romanen. Den är nämligen lysande och betydligt mer medryckande än vad temat låter en tro.
Ola Larsmo har gjort gedigna efterforskningar om levnadsförhållandena för de svenskar som hamnade i den lilla, stinkande dalsänkan Swede Hollow i Saint Paul i Minnesota. Inget nytt under solen, de som utvandrade ville på det stora hela skaffa sig ett bättre liv än det som var möjligt som torpare eller hantverkare i Sverige på den tiden. Många av dem var helt enkelt “flyktingar av ekonomiska skäl” eftersom de “bara” flydde från svält, fattigdom och elände, vilket för tankarna till dagens flyktingar. I den debatten har jag ofta tyckt mig höra att de som flyr av sådana skäl, inte är lika “fina” som flyktingar som flyr av religiösa eller politiska skäl. Personligen tror jag inte att det räcker med äventyrslusta för att dra iväg en hel familj från den, i och för sig välkända, misären till det stora okända, långt borta. När det emigrerades på den tiden som Larsmo skriver om, var det inget snack om att åka hem och hälsa på eller hålla tät kontakten med dem som blivit kvar. Det gällde att ha funderat över saken ordentligt, eftersom det helt enkelt var “a point of no return”.
I romanen “Swede Hollow” har Ola Larsmo omvandlat sina gedigna kunskaper om utvandrarförhållanden och livsöden till att skildra ett antal (fiktiva) svenskars liv i dalsänkan med samma namn. Medelpunkten är familjen Klar: pappa Gustaf, mamma Anna och barnen Ellen, Elisabet och Carl. Nog hade de det fattigt och eländigt hemma i Örebro, och visst hade skomakaren Gustaf och hans Anna funderat över att utvandra och visst hade de sett till att ha alla nödvändiga papper redo, men det som fick dem att slutligen gör slag i saken var något annat. Gustaf hade på arbetet tappat humöret och stuckit ett verktyg i halsen på en förman, så istället för att vänta på att få veta om förmannen överlever eller ej, får de pengar till överfarten av Gustafs farfar, packar det nödvändigaste och ger sig hals över huvud av. Den skulden, att vara orsak till familjen tvingas lämna hembygden, är något som Gustaf kämpar med hela livet.
Vi får följa familjen Klar under båtresan, den första svåra tiden i New York och hur de sedan söker upp sina medresenärer i Minnesota och blir bofasta i Swede Hollow. Där finns den pragmatiska unga Inga, som verkar ha koll på det mesta. Där finns änkan Lundgren med sönerna Jonathan och David. Davids största motivation för utvandring var att han följde efter sitt livs stora kärlek Agnes Karin, trots att hon redan gift sig med en annan man. Utan att avslöja för mycket, kan jag tala om att det nog inte var hans livs bästa beslut…
Jag blev särskilt berörd av hur barnen försöker finna sig tillrätta i det nya livet, där föräldrarna inte kan ge mycket vägledning eftersom de själva knappast har fast mark under fötterna. Den här skildringen av Ellen och Elisabets skolgång, på ett språk de inte förstår, kan ni väl ha i huvudet nästa gång ni träffar några skolbarn som inte verkar förstå koderna:
“Det är ännu ljust ute och det är bara tre kvarter till Lincoln School, men de får inte komma sent. Elisabet tar alltid så lång tid på sig. Miss Swansson talar begriplig svenska men har gjort klart för dem att de inte har några fördelar av att komma från Sverige och de får inte tala sitt eget språk i klassrummet. Blir de sena måste hon åter be hela klassen om ursäkt på engelska och det kan hon inte ännu. Lektionerna är för henne och lillasystern långa grå tunnlar av obegriplighet, där man med största möjliga uppmärksamhet och ansiktet vänt rakt fram ska ta sig igenom timme efter timme av ord som ingenting betyder. Men det är bättre att gå till Lincoln än att sitta hemma och inte få gå ut alls, så som det var i Newyork.”
Vi får uppleva vilka olika strategier Ellen och Elisabet använder sig av för att skapa sina egna vuxenliv och vilka tillfälligheter det är som ger dem en knuff i någondera riktningen. Den korta sammanfattningen skulle kunna vara att Ellen vänder området och människorna som lever där ryggen. Elisabet däremot, lämnar aldrig dalen mentalt, även om hon lever i en annan stad en period. Hon kommer dessutom tillbaka, då föräldrarna blivit gamla och behöver henne. Men utanför den korta sammanfattningen, vet vi att Ellen heller aldrig riktigt blir fri från sin bakgrund.
2007, då det sista kapitlet i boken utspelar sig, har alla rucklen i dalen försvunnit och ersatts av en park. En ättling till familjen Klar cyklar dit på sin lunchrast, för att på något diffust vis söka kontakt med sina rötter, nu när han själv ska bli far. Den är en fin avslutning, som på något sätt sluter cirkeln. Denne väl integrerade samhällsmedborgare, som fått placeringen av släktens stuga utpekad för sig av sin gammelmoster som barn, känner ett behov av att se platsen där Gustaf Klar levde med sin familj. Det känns svindlande att tänka på att cyklisten inte ens hade funnits, om inte Gustaf hade stuckit förmannen i halsen och under svåra umbäranden skapat sig ett nytt liv i dalen.
Dalen var misär och elände för sina invånare, men det var också sammanhållning och trygghet. Min tanke snuddar vid de svenska miljonprojektsbyggena, och jag undrar om de i framtiden både kommer att jämnas med marken och besökas av väl integrerade ättlingar till de forna invånarna?
Författare: Ola Larsmo
Titel: Swede hollow
Utgivningsår: 2016
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: svenska
Betyg: 4/5