Dolly Alderton: Ghost
Dolly Alderton är journalist, skriver kolumner, har podcasten “Highs and lows” och förra året publicerades hennes memoar “Everything I know about love”, vilket blev en av mina favoritböcker 2019 och jag skrev en hyllning om den här. Då nämndes det att Alderton hade börjat skriva på en roman och sen dess har jag v ä n t a t. Efter positiva recensioner från andra bokstagram-konton, så beställde jag hem “Ghost”. Det finns mycket att älska med denna fingret-på-pulsen-skildring av nutida dejtingkultur, vad det gör med en och hur det är att bara försöka figure shit out. “Ghost” handlar om matkritikern Nina som jobbar på en idé till sin tredje kokbok samtidigt som pappan försvinner in i demensen och hon börjar dejta igen. Romanen följer Nina under ett år, vilket är ett upplägg jag gillar, där målet inte är att något specifikt ska uppnås utan bara att livet ska levas.
“After we broke up, I tried to catch up on all the sex I hadn’t been having in my twenties with a six-month promiscuitz spree. But a ‘promiscuity spree’ for me meant sleeping with three men, all of whom I tried to make my boyfriend. After self-diagnosing as a co-dependent, I decided to stop dating before my thirtieth birthday and see what really being on my own felt like.”
Nina är fortfarande vän med exet Joe och medan han dyker in i en ny relation, slits Nina identitetsmässigt mellan sina två vänner. Lola är den ‘eviga singeln’ medan Kathrine är bästa kompisen som knappt känns som en vän längre. Kathrine är gravid för andra gången, har ett mansbarn till make och kollar på hus i Surrey medan Nina och Lucy är the outsiders som får pikar om att njuuuta av singellivet medan de kan. Alderton skriver så himla fint om vänskap, vilket är den stora kärleken i “Everything I know about love”. Hon skriver träffsäkert om hur det känns att mest vilja ‘bocka av’ en träff med Kathrine, att känna sig lämnad och sorgen i att glida ifrån varandra. Tacksamheten mot Lola växer när Nina försöker ta sig an dejtingvärlden. Dock möter hon Max på första dejten och faller pladask. Det visar sig att Alderton även är fantastisk på att skriva om romantiska relationer, om kärleken som drabbar en på djupet.
“When he held a handful of my flesh in his hands, I could tell he’d loved a body more yielding than mine. His lips running along the arches of my feet let me know he had worshipped a woman in her entierny – that he had loved the bones of her toes as much as the brackets of her hips; that he had known her blood on his skin as well as he’d known her perfume on his sheets. He held me like a hot water bottle when he slept and I knew that night after night he had shared a bed with another body and together they’d constructed an oasis from just a mattress.”
Titeln “Ghost” sägs främst syfta på (spoiler alert) att Nina blir ‘ghostad’ av Max, vilket betyder att han bara försvinner efter ett tag. Personligen hade jag inte velat höra om denna koppling innan (även om jag var rädd att den på riktigt handlade om spöken), men å andra sidan spelade det ingen roll, då njöt jag så av Alderstons humor, värme och förmåga att få alla delar av Ninas liv att kännas lika viktiga. Parallellen mellan pappans utvecklade demens och förälskelsen i Max är slående, samtidigt som Nina verkar vara ett passivt spöke i relation till bästa kompisen Kathrine och den guldålder som man knappt kan se skymten av idag. Lola verkar jaga potentiella partners likt spöken som hon aldrig får tag på och Nina är jagad av rädslor.
Detta är en sån ultimat bok, den har liksom allt och även om jag är besviken på andra delen som jag inte tyckte var lika tajt, så är Alderton en röst jag längtat efter. Jag tror att jag kommer uppskatta den mer vid en omläsning, då jag inte lika exalterat bläddrar vidare. Utöver det tonsäkra språket, skildringen av erfarenheter som jag tror alla kan relatera till på ett eller annat sätt, så är det så skönt att inte läsa idiotiska porträtteringar. Max är sympatisk, om jag inte hade vetat att han skulle ghosta Nina så skulle jag bli genuint förvånad. Kathrine och Ninas vänskap tar inte bara slut, de kämpar på och lever i det obekväma länge. Lola är inte en dum, platt tjejkompis, utan en smart, reflekterande människa som också blivit ganska kantstött efter tio år av dejtande. Jag gillar att Nina förblir nära vän med exet Joe, det är ingen hemlig förälskelse som ligger kvar och puttrar, utan två vuxna människor som verkar mycket mer mogna än de flesta jag känner. Så ja, jag vill ha mer av Alderton. Helst nu. Och helst en uppföljning på Ninas liv.
Författare: Dolly Alderton
Titel: Ghost
Utgivningsår: 2020
Förlag: Penguin
Språk: Engelska
Betyg: 4/5