Anna-Karin Palm: “Jag vill sätta världen i rörelse” – en biografi om Selma Lagerlöf

2020 må vara ett skitår i största allmänhet, men läsmässigt har det varit ett höjdarår! 

Jag har tack vare tysk lockdown, coronasjukdom med orkeslöshet och vidhängande karantän läst som aldrig förr och jag har delat ut så många femmor i bloggen, att jag började tro att jag blivit gammal och sentimental. Huruvida jag blivit gammal och sentimental tänker jag inte fördjupa just här, men ett obestritt faktum är jag har läst så mycket bra detta år och denna höst att jag känner mig som en guldgrävare i Klondyke. En så´n där riktigt lycklig djävel som stött på en rejäl guldåder: var jag än hackar ( = vilken bok jag än tar ur min outsinliga bokvagn) så är det en femma! Inget kattguld här inte, bara gediget extremt bra guld, vart jag mig än vänder. 

Anna-Karin Palm är något äldre än vad jag är, men det känns lite som om vi vuxit upp ihop. Hon har dessutom samma sorts hår som jag och det är ju verkligen något som får en att känna släktskap. Jag läste hennes debutroman “Faunen” 1991 och så vitt jag minns, stämde jag in i hyllningskören. Jag lyssnade på henne i någon podd med anledning av Selma Lagerlöf-biografin och jag tyckte att Palm verkade så genuint sympatisk. Och att mitt hjärta slår för Selma Lagerlöf, är ju ingen hemlighet för den trogne bloggläsaren. 

I december förra året skrev jag att jag under 2020 definitivt kommer att läsa just den här biografin. Och jajamensan, det gjorde jag. När jag var i Sverige och jobbade i oktober, unnande jag mig efter väl uträttat verk denna härligt, vackra över 600 sidor långa bok. Och när jag nyligen blev golvad av Mrs Corona, så var det faktiskt Palm och Lagerlöf som höll mig uppe. Eller ska jag kanske säga att de var de som fick mig att prioritera vila? Jag märkte raskt att det var betydligt bättre även ur vilosynpunkt att läsa på soffan under en filt, än hängandes på trekvart vid skrivbordet.

En kväll viftade jag med den omfångsrika pocketboken och sa till min man “att läsa den här, är som att skära smör med en varm kniv.” Han skakade på huvudet och uttryckte med sitt minspel, att han uppfattat min entusiasm men att han inte tyckte att smör hade något med läsning att göra. När jag nu tänker lite mer på det där, så inser jag att jag förmodligen älskar just smör lika mycket som jag älskar Selma Lagerlöf. Båda har följt mig genom livet, men inget av förhållandena har varit helt oproblematiska. Under min lätt anorektiska period som ung vuxen, skrapade jag bort smör från köpta smörgåsar som om det vore fan själv som skulle utplånas och under en period i mitt liv tyckte jag att Selma mest var en bedagad gammal sagotant. Men båda har fått renässans i mitt liv! Jag kan fortfarande kan bli illamående av för mycket smör, till exempel i bakverket frankfurter kranz och det är inte tillrådligt att överdosera Lagerlöfs-litteraturen ens för en sådan hängiven själ som jag.

Vad som i biografin blev tydligt för mig var att Selma Lagerlöf inte bara var produktiv när det gällde att skriva noveller, romaner och essäer utan hon skrev också brev som en besatt! Hon hade vänner och släktingar utspridda lite varstans i Sverige och världen, och höll livet genom kontakt med dem via brev. Palm citerar flitigt ur brevskatten som Lagerlöf klokt nog i slutet av sitt liv, samlade ihop från vännerna för att förvara dem under lås och bom i femtio år efter sin död. Det gör att Selma Lagerlöf känns ständigt närvarande i biografin, sedd mer officiellt utifrån genom tidningsklipp, recensioner och liknande, men även inifrån via sina egna och vännernas brev. Palm reflekterar och kommenterar, drar paralleller till dagens förhållanden och förklarar sådant som inte är uppenbart för en läsare idag. Hon gör det lätt att förstå, lätt att relatera till dagens samhälle och i viss mån sitt eget liv. 

Även om Selma Lagerlöf för det mesta verkar ha trott på sin skrivförmåga och haft ett häpnadsväckande gott självförtroende, så händer det att hon tvivlar. Under hösten 1896 skriver hon från Landskrona till väninnan Matilda Widegren: 

“Jag går omkring och tigger beröm, därför att jag behöfver uppmuntran. Det gick ganska bra med diktandet i början af hösten, men mörkret, kölden och den instängda luften i små rum äro mina vanliga fiender och nu har jag varit förfärligt dum en tid bortåt. Jag plågar mig ej mänskligt, medan sådant varar och tycker att jag duger till rakt ingenting.” 

Anna-Karin Palm lyckas dessutom med att skriva biografin på ett personligt sätt, där hon själv skymtar förbi. Hon låter oss ta del av sina egna personliga reflektioner och jag blir inte det minsta otålig utan tycker att tillför ännu en dimension. När hon mot slutet  lyckas få in en referens till Siri Hustvedts gedigna essäsamling “Den skakande kvinnan” är jag för evigt Anna-Karin Palms trogna slav. 

“Och kanske kan man se det som att först efter dessa böcker, med å ena sidan det försonande fadersporträttet och å andra sidan detroniserandet av maskulinitetens avarter, kunde hon på allvar tillåta sig själv att skriva “jag minns…” i den bemärkelse Hustvedt talar om, det vill säga låta skrivakten öppna mot det skeenden som dolts i mer svåråtkomliga delar av minnet? Tillåta sig att faktiskt träda fram som det tillblivande och skrivande jaget.” 

Jag kanske ska tillägga, att jag inte är särskilt förtjust i att läsa biografier. Fråga Emma vad jag tyckte om Michelle Obamas “Becoming”, så får du veta… Fråga inte mig vad jag tyckte, för risken finns att det händer samma sak som när någon frågar mig varför jag inte gillar Paulo Coelhos “Alkemisten” eller om min åsikt om det tyska skolsystemet. Men Anna-Karin Palms ”Jag vill sätta världen i rörelse – en biografi om Selma Lagerlöf”, det ska ni veta, är lysande! Läsningen blir aldrig långrandig eller känns upprepande, inte ens för mig som är ganska väl påläst både vad det gäller Lagerlöfs vita och litteratur. Den är rakt igenom spännande, intressant, lättläst och det dryga 600 sidorna känns aldrig för många. 

Medan jag låter bokbakfyllan klinga av, ska jag läsa en deckare under min filt på soffan. Corona-utmattningen har fortfarande min kropp i ett fast grepp och gör det omöjligt att slarva med mina dagliga vilostunder, men läs-hjärnan fick Corona gudskelov aldrig tag på! 

---

Författare: Anna-Karin Palm

Titel:  Jag vill sätta världen i rörelse 

Utgivningsår: 2019

Förlag: Albert Bonniers förlag

Språk: svenska

Betyg: 5/5