Camilla Läckberg: En bur av guld
Gästbloggare: Linda Engfeldt
Faye går över lik för att komma dit hon vill. Och ändå lyckas Läckberg att få mig att känna stark empati för henne. Jag har medlidande när hon mår dåligt och glädjer mig när det går bra. Även om det inte är lagligt det hon gör, kan jag nog innerst inne tycka att handlingarna hon utför är rätta och riktiga och att de hon röjer ur vägen har förtjänat det. Utom vid ett mord. Men inte ska vi vara så petiga, det är ju ändå fiktion.
Faye är tjejen med hemsk barndom som flyr sin hemstad, kommer till huvudsatden och vill bli någon. Hon är smart och flitig, men även kärlekstörstig. Sin framgång på Handels ger hon upp för romansen med den eftertraktade Jack, som är både snygg och kommer från de finare kretsarna. Han är en narcisst, som använder sin position för att leva ut sitt kvinnoföraktande beteende. Faye förminskas, utnyttjas och blir bara olyckligare och olyckligare. Och ändå klamrar hon sig fast vid Jack och livet i Stockholms jetset och intalar sig själv att allt är som det ska. Eller kanske just för att hon är olycklig. När någon brutits ner psykiskt är det svårt att se klart och inse att man borde lämna.
Jack och jag är självfränder! Vi har byggt upp så mycket tillsammans. Om du någonsin insinuerar något annat kommer jag att rasera allt du har! Förstår du?
Såsom livet som lyxfru beskrivs passar det in på alla mina missgynnsamma fördomar, men jag frågar mig om det verkligen är så i verkligheten. Samtidigt är det förnöjsamt när fördomar bekräftas och dras till sin spets på ett roande sätt.
Men livet för Faye kraschar och hon landar hårt. Riktigt hårt. Hon står plötsligt utan pengar, jobb och boende och dottern måste hon lämna hos Jack.
Hon hade trots allt haft en stor del i uppbyggnaden av den (förmögenheten). Han hade sagt att allt hans var hennes, att framgången var bådas förtjänst. Hur kunde Jack plötsligt ha glömt det?
Och här tar boken sin vändning. Efter att ha slickat sina sår och med backning av sin bästa väninna, den kompromisslöst autentiska Chris, smider hon sina hämndplaner. Hon jobbar hårt och är beredd att gå långt för att ge igen. Smart som hon är och med bra kontaktnät startar hon sitt korståg mot Jack.
Kerstin hade först protesterat när Faye förklarade vad hon ville göra, men efter att ha sett bilderna på Julienne höll hon med om att inget straff var för hårt för en man som Jack.
Läckberg skriver som alltid medryckande och jag vill inte lägga ifrån mig boken. Hon är en fena på att avsluta kapitlen med cliffhangers och jag bara måste vända bladet och läsa lite till. Hon är skoningslös i sin beskrivning av människors kraktärer även om det ibland kan bli lite stereotypt. Stilen är en hopvävning av en nutidsberättelse och protagonistens tidigare liv och steg för steg förstår man hur hon har blivit den person hon blivit.
Den här boken var den första delen i serien om Faye och var den mest sålda boken i Sverige 2019. Uppföjaren ”Vingar av silver” kom ut. Då den första boken om Faye var en riktig bladvändare, så är jag sugen att läsa en till Läckbergsbok. Jag har dock lite svårt att föreställa mig att det verkligen går att dra den här historien vidare utan att det känns tillkrånglat. Jag får nog kolla in andra recensioner för att bestämma mig om det är värt att läsa uppföljaren eller ej.
Författare: Camilla Läckberg
Titel: En bur av guld
Utgivningsår: 2019
Förlag: Bokförlaget forum
Språk: svenska
Betyg: 4/5
Gästbloggaren: Linda Engfeldt Från: Stockholm Bor i: Ahrensburg, Tyskland
Det mest spännande som hänt mig 2022: vår bröllopsfest i augusti.
Linda är (enligt Linda):nyfiken, optimistisk och envis
Linda är (enligt Carina) : skärpt, pålitlig och kreativ
Därför läser Linda Punktslut: Bloggen är både underhållande och inspirerar mig att läsa mer. Letar jag efter en ny bok att läsa går jag in och letar tips där och ser även vad jag bör undvika.