Litteraturkultur i Hamburg 

Det är faktiskt inte så att jag bara sitter på min kammare och läser böcker utan jag gillar även att ta del av den litterära arrangemangen som erbjuds i Hamburg. 

Igår kväll, till exempel, var jag på en läsning på Hafenbühne Pierdrei i den nya stadsdelen Hafencity, alldeles nere vid floden Elbe. Det är en ganska ny lokal och jag hade aldrig varit där förut. Bara det var ju spännande! Att jag sedan cyklade dit på min nya elcykel och att min man bestämt sig för att följa med, gjorde kvällen till en toppenafton innan den ens hade börjat! 

Läsningen med författaren Katrin Seddig var den sista i det veckolånga arrangemanget “High Voltage” som organiserades av Literaturhaus Hamburg och sponsrades av Stromnetz Hamburg.

Katrin Seddig läste ur sin för dagen nya roman “Nadine”. Det är hennes sjätte roman på förlaget Rowohlt Berlin. Efter hälsningsord av sponsorn Stromnetz Hamburg och Rainer Moritz från Literaturhaus började det som vi alla var där för: Katrins nya roman! Journalisten Thomas Andre från Hamburger Abendblatt ledde samtalet. Jag är väldigt förtjust i hennes texter och med tanke på att lokalen var fullsatt är jag inte ensam om det. 

Typiskt tyskt, var att Thomas Andre började med att berätta att han tänker dua Katrin på scen eftersom de känner varandra sedan innan. Han hoppades att publiken inte skulle tycka att det var oseriöst. Just duandet störde mig inte, men jag tyckte att han var lite mer än lovligt svamlig. Och varför var han tvungen att berätta att han skrivit positivt om hennes tidigare romaner i tidningen? Det skapade en obalans på scen som jag inte gillade.  

Katrin Seddig borde vara en dröm att intervjua, eftersom hon är frikostig med information, hon är personlig och ibland även privat. Det var synd att Thomas Andre inte ställde fler öppna frågor, utan alltför ofta ställde “frågor” som slutsatser som Katrin bara kunde svara “ja” på. Det sa oss visserligen att Thomas Andre är en vass uttolkare av Seddigs texter, men det var inte därför jag var där. 

Betydligt mer spännande var det när Katrin Seddig läste utdrag ur romanen. Hon kan inte bara skriva, hon kan läsa också! Hennes romaner finns tyvärr inte som ljudböcker, men det borde de göra och då förstås med henne själv som uppläsare. Vi fick veta lite om vem huvudpersonen Nadine är, hur hon var som barn och om i vilken situation hon befinner sig när hon får veta att hennes dotter är död. Katrin är extremt bra på att iaktta och beskriver sina huvudpersoner så att det känns som om man är med i situationen hon målar upp. Och som om man får titta in i deras huvuden! 

Och jo, jag är partisk. Katrin och jag känner varandra sedan våra barn gick på samma dagis, vi har sprungit åtskilliga mil tillsammans och druckit litervis med (alkoholhaltiga) drycker ihop. Oavsett vad vi gjort, har vi alltid pratat mycket och hon är en av de klokaste människor jag känner. 

När jag har läst “Nadine” återkommer jag med en recension.