Felicitas Korn: Drei Leben lang
Nej, Drei Leben lang av Felicitas Korn vill du definitivt inte läsa, så det gör ingenting alls att min text innehåller spoilers.
Som titeln redan antyder handlar romanen om tre liv: den 14-årige Michi som förlorar sina föräldrar i en bilolycka, drogkungen King som verkligen sätter sig själv i skiten och den avdankade gamle alkisen Loosi. Jag kan inte för mitt liv säga vad det var som fick mig att köpa boken när jag var i Berlin i våras, men jag antar att jag var sugen på något tyskt, nytt och okänt. Nästa gång jag känner så, ska jag ta ett djupt andetag och fundera ett varv till. Den här romanen var som man säger på tyska “ein Griff ins Klo”.
Jag började med att reta mig på att jag inte fattade tidslinjen. Kanske var den lättare för musikintresserade tyskar att förstå vad som hände när eftersom det förekom (tysk) popmusik som tidsmarkörer, men jag måste erkänna att jag inte minns när Marius Müller-Westernhagen sjöng “Johnny Walker” och jag var inte intresserad nog för att googla fram det.
Det är verkligen det som är romanens största svaghet: jag förblir ointresserad genom alla de 299 sidorna. Hela historien känns konstruerad på ett dåligt sätt och är rörigare än vad en normaltålmodig läsare som jag står ut med. Vi hoppar från Michis förtvivlan som nybliven föräldralös tonåring till Kings vansinniga drogexcesser till Loosis tid på behandlingshemmet. Vi får vara med när Michi upplever den första kärleken med den ungefär jämnåriga Monika, när King är komplett fixerad vid att han vill ha Jana och när Loosi blir försiktigt förälskad i 17-åriga Sanni. Inget känns autentiskt eller ens trovärdigt och när Michis och Monikas första kyss beskrivs som att hennes tunga är som en fluffig badrock vet jag inte om jag ska skratta, kräkas eller gråta.
Att jag inte ens engagerar mig känslomässigt när Michi ständigt lämnar sin lillasyster Xandra på det barnhem de bor på medan de sociala myndigheterna uteder vad som ska hända med syskonen, är typiskt för hela romanen. Hur det där hemmet och dess personal beskrivs känns precis lika verklighetsfrämmande som hur Kings värld av kokain och drogdealer beskrivs. Jag misstänker att Felicitas Korn inte är riktigt hemma i någon av världarna. Det är ju inte jag heller direkt, men jag har väldigt svårt för att tro att bossens livvakter skulle kallas Terror-Tonio och Horror-Harry någon annanstans än i en roman där inte alltför mycket av energin lades på research.
Och utan att skryta anade jag redan på ett tidigt stadium att Michi, King och Loosi var samma person i olika livsskeden. Att Loosis terapeut var Xandra som vuxen slog mig inte heller direkt med häpnad.
Det här verkar vara Felicitas Korns enda roman. Om vi har tur inser hon sin begränsning och vi slipper fler romaner där en mätaren för intresse inte ens skulle ge ett mätbart utslag. Min egen pocketupplaga av Drei Leben lang går för övrigt direkt till pappersåtervinningen.
Författare: Felicitas Korn
Titel: Dre Leben lang
Omslag: Lara Flues
Utgivningsår: 2019
Förlag: Kampa Verlag
Språk: tyska
Betyg: 1/5