Låna ut böcker – ja eller nej? 

Jag lånar gärna ut böcker. Dels för att jag gillar att boktipsa och blir glad om mina vänner vill läsa mina böcker, dels för att det är ett sätt att hålla koll på bokstammen här hemma. Låt oss se sanningen i vitögat, om man köper så många böcker som jag gör och dessutom får en hel del recensionsexemplar, är det inte möjligt att behålla allt inom hemmets fyra väggar. I skrivande stund finns det böcker i de flesta av rummen i vårt radhus och de rum som hittills är helt utan böcker kan räknas på ena handens fingrar. Det är okej, eftersom jag gillar böcker men jag vill inte leva i ett bibliotek/antikvariat. Balansen mellan “att gilla böcker” och bli en “crazybooklady” är hårfin och om jag inte ser till att ett visst mått av böckerna vandrar vidare tippar det över till crazy-sidan. 

De böcker som inte blir adopterade av läsvilliga vänner, har jag andra strategier för:

• Svenska böcker brukar jag sätta på en lista och frikostigt dela med mina tyska elever i svenska. De får hämta böckerna hos mig eller jag skickar dem mot att de betalar porto. 
• Tyska och engelska böcker lämnar jag till Stilbruch som är en sorts kommunal secondhandbutik i närheten av där vi bor. Risken finns dock att jag där hittar gamla böcker som jag blir sugen på och så kommer jag hem med ett gäng olästa böcker, men om det är en bra dag så är antalet lämnade fler än antalet hämtade. Och man kan minimera risken genom att lämna böckerna till personalen utanför butiken! 

Hur gör du för att inte bli en “crazybooklady”? Eller omfamnar du titeln och börjar glatt förvara böcker i tvättsugan, matkällaren och badrummet för att få plats med alla? Berätta! Jag är nyfiken på riktigt!