Kristina Ohlsson: Frälsarkransen
Ack så efterlängtad, denna del fyra i Strindberg-serien! Efter ett visst motstånd att läsa en deckare där huvudpersonen heter August Strindberg, föll jag som en fura för den före detta stockholmaren i finansbranschen som bryter upp och börjar ett nytt liv som secondhand-handlare på Hovenäset.
Den som inte läst de första tre och även vill läsa fyran utan att i förväg veta hur det ska gå, ska sluta att läsa här. Alla andra kan glatt läsa vidare!
I den fjärde delen, där jag slapp att vänta på pocketutgåvan eftersom jag fick den inbundna av vännen Lotta i födelsedagspresent, lever August och hans Maria lyckliga tillsammans i huset på Kärleksvägen med sin bedårande bebis Sofia. Om det inte vore för den lilla detaljen att August så förfärligt gärna vill gifta sig med Maria men inte vågar fråga… Och ytterligare ett smolk i glädjebägaren borde det ju vara att folk på Hovenäset dör som flugor och det är inga naturliga dödsorsaker vi pratar om! Grannarnas benägenhet att dö våldsamt gör att polisen Maria och hennes närmaste kollega Ray-Ray har fullt upp med att lösa mord i sommaridyllen på västkusten. För idyll är det, med sjöbodar, kräftkalas, August fantastiska bakverk, kvällsdopp i solnedgång samt ett par kärleksförvecklingar. Hovenäset är ett svenskt Midsomer, där kommissarie Barnabys roll spelas av August käresta Maria.
I den aktuella Frälsarkransen är det det äldre paret Dahlman som gått och blivit förgiftade: Irma så illa att hon dog på direkten, Ove ligger i koma på sjukhuset i Uddevalla och läkarna gör vad de kan för att hålla liv i gubben. Sonen Magnus och hans familj kämpar med sorgen och oron i den akuta situationen men de har haft det tufft förr och allt det som hände då kommer nu upp till ytan. Irma och Oves barnbarn Lukas, är pikant nog barnvakt åt August och Marias lilla dotter, så man kan säga att de befinner sig mitt i händelsernas centrum – på mer än ett sätt!
Marias kollega och parhäst Ray-Ray har trasslat till det för sig, både på kärleksfronten och i yrkesrollen. Häradsbetäckaren har blivit kär, till råga på allt i kollegan Vendela, och vet inte alls hur han ska handskas med den uppkomna situationen. När det dessutom visar sig att han som hetsig tonåring haft en dispyt med den i koma liggande ex-läraren Ove, men inte berättar det för sina kollegor, faller Vendelas misstankar på den stackars Ray-Ray och hon börjar bedriva egna spaningar för att få visshet i hans inblandning i det aktuella fallet.
Som sig bör i deckare, är inte allt så som det i början ser ut att vara. Inte bara Ray-Ray bär på ett förflutet som han inte gärna talar om, utan även Magnus och hans fru Lovisa har som sagt haft det mörkt periodvis. Magnus döda halvsyster Clara visar sig dessutom spela en betydligt större roll i det aktuella dramat än vad någon kunnat tänka sig. Och att Ove och Irma inte bara är så oerhört fina och snälla som alla vänner intygar, det förstår den vane deckarläsaren på nolltid.
Med Frälsarkransen har Kristina Ohlsson skrivit en stabil fjärde del i Strindbergsserien och jag är underhållen hela tiden när jag läser. Jag tog dessutom en av mina sista semesterdagar till att sträckläsa utfläkt på soffa, säng eller trädgårdsstol. Men, det finns faktiskt ett men, den här boken känns ändå lite som en mellanbok: de tre första hade högre tempo och jag hoppas att nästa kommer att vara lite svårare att som läsare pussla ihop. Med det sagt, kommer jag även i fortsättningen att rekommendera serien när folk frågar efter deckartips och jag kommer definitivt att kasta mig över nästa del om August och Maria på Hovenäset! För underhållande är det och nu stundar det ju dessutom bröllop på västkusten. Och så är det den där nyckeln som August föräldrar lämnat efter sig, som sägs gå till Mays hus. Vem är den där May och var finns huset? Det är en hel uppsjö med cliffhangers och jag ser redan nu fram emot del fem!
Författare: Kristina Ohlsson
Titel: Frälsarkransen
Omslag: Maria Sundberg
Utgivningsår: 2024
Förlag: Bokförlaget Forum
Språk: svenska
Betyg: 3/5