Att läsa på främmande språk
Jag har två barn som är födda 2000. De växte upp i Hamburg med svenska som ett aktivt språk i hemmet. Anledningen till att jag berättar det, är att det är intressant hur olika de har använt sig av den tvåspråkiga starten i livet. Dottern blev mycket språkintresserad och lärde sig prata franska i Marseille när hon var 14, blev en fena på engelska när hon tillbringade ett år som utbyteselev på Irland och lärde sig spanska och lite catalan i Tarragona när hon jobbade där. Sonen fördjupade sig hellre i språket som uttryck och blev litteraturstudent i Växjö. Som den stolta mor jag förstås är skulle jag säga att båda är synnerligen språkbegåvade, men var och en på sitt sätt.
Själv anser jag mig vara måttligt språkbegåvad. I skolan “lärde” jag mig franska som b-språk och tyska som c-språk, men på franska kan jag nätt och jämnt beställa en kopp kaffe och med lite tur läsa skyltar. Tyska är jag nästan lika bra på som svenska, åtminstone läser jag lika snabbt på båda språken, men det var inte tack vare lektionerna i skolan utan tyska lärde jag mig genom “trial and error”. Engelska däremot, var ett av mina favoritämnen i skolan men åren i Tyskland gjorde att engelskan sakta men säkert smälte bort. Jo, jag vet hur man får ett språk att blomma (jag undervisar svenska som främmande språk sedan över 20 år) men det är ju så himla jobbigt att utsätta sig! Det är effektivt att läsa på språket man vill förbättra, man behöver inte förstå varje ord och det säger jag ofta till mina elever. Jag uppmanar dem att utmana sig själva och berömmer dem när de gör det, men själv har jag långt till att ta en bok på engelska och bara läsa.
Men som tur är har jag barn! De utmanade mig på många sätt när de växte upp och jag lärde mig mycket av dem, framförallt om mig själv. Idag är de vuxna och utmaningarna ser annorlunda ut. Ibland kommer de i bokform… Sonen ger mig gärna böcker och tar ingen hänsyn till om de är skrivna på svenska, tyska eller engelska, bara om han tror att jag kommer att gilla temat. Jag måste erkänna att de engelska oftast hamnar längst ner i min bokhög och det händer att de glöms bort.
När jag hade semester i somras bestämde jag mig för att det var dags att läsa på engelska. Bättre förutsättningar är svåra att få: inga måsten, gott om tid! Det blev Burnt Shadows av Kamila Shamsie. Efter en frustrerad start då jag skämdes för att jag inte kunde alla ord jag tyckte att jag borde kunna och ett evigt konsulterande av lexikon på nätet, förlorade jag mig in i historien och struntade komplett i om jag missade något ord. Precis som jag brukar säga till mina elever – tänk, att det funkade för mig också!
Kamila Shamsies berättelse tar sin början i Nagasaki 1945, där den förälskade unga Hiroka just sagt ja till Konrad Weiss frieri. Strax därpå faller atombomben och Hiroka överlever men återser aldrig mer Konrad. Livet som hibakusha (atombombsöverlevare) i Japan är inte lätt och efter ett par år reser hon till Konrads halvsyster Elizabeth i Indien för att starta ett nytt liv. Där träffar hon Konrads gamle vän Sajjad Ashraf som hon blir kär i. Deras start som par är komplicerad eftersom Sajjad är anställd av Elizabeths man James Burton och Burtons tycker inte att det är passande med en relation mellan Hiroka och Sajjad. Romanen spänner över en lång tid och över flera kontinenter. Jag lär mig massor om konflikten mellan Indien och Pakistan, förstår lite mer om Afghanistan och en del om bakgrunden till 11 september. Shamsies berättelse är medryckande och jag blir så engagerad att jag helt glömmer bort att jag på kuppen förbättrar min engelska.
Mitt tips: Läs den – på vilket språk du vill!
Författare: Kamila Shamsie
Titel: Burnt Shadows
Utgivningsår: 2009
Förlag: Bloomsbury
Språk: engelska
Betyg: 4/5