Livet på landet
Axel Åhman: Klein
Novellerna i Axel Åhmans debut Klein är charmiga, tänkvärda och helt ljuvliga! Försök att läsa bara en om du kan. För mig var det omöjligt, eftersom jag alltid vill ha liiiite mer av Åhmans värld. Efter ett par noveller märkte jag att de hänger ihop, kommunpolitikern Jörgen och konfirmanden Jonathan till exempel, får vi möta i ett par olika situationer.
Jag erkänner att jag hade svårt med Vörå-dialekten, men på ett ungefär kunde jag rimma mig till vad de sa till varandra. Men dialogerna är inte det som bär novellerna, som väl är. Kärlek uttrycks med en verktygsback istället för med ord.
Alla novellerna säger något om livet på landet, är underfundiga och mellan varven hysteriskt roliga. När jag läste Bastutronen och Smörgåstårtan skrattade jag högt!
Plötsligt kickar tvivlet in. Vem är jag egentligen att regera på Bastutronen? En närsynt och spinkig tjugoåring med slarvigt rakad pung. Egentligen har jag aldrig gillat att basta, mina bröder regerade alltid på familjens Bastutron. Jag var nöjd med min lott på den förnedrande barnbänken.
Prästkragen ställer vissa krav på den som bär den. Tro på Gud. Det är något av en no brainer, det kommer liksom med paketet. Svär inte, i alla fall inte så att någon hör dig. Ha en from och harmlös uppsyn. Små glasögon eller ett välekiperat getskägg är ett plus, Peter har båda för att vara på den säkra sidan. Säg inget elakt om brudparet, konfirmanden eller den avlidne. Det sista kravet är lika ofrånkomligt som de andra: Ät alltid av smörgåstårtan.
I novellen Konfirmanden kände jag igen det Sverige jag växte upp i skarven mellan 70- och 80-talet. Det kunde varit vi på väg mot Kullaberg, så väl känner jag igen det som Åhman skildrar från sin finlandssvenska trakt, även om jag själv oftast var för feg för både det ena och det andra. Men en bussfärd med högljutt hojtande om “pisspaus” har jag varit på mer än en gång, jag har sett otaliga små fickpluntor med nallad sprit och många gånger hört ursäkten att någon varit för full när raggningsförsök gick åt skogen.
Stora pojkgäng stod i klungor, de som var rädda att prata med tjejer och därför låtsades att de inte heller ville göra det. De käftade hellre om fordon, bröt arm på en gammal kabelrulle och sneglade misstänksamt på likadana pojkgäng de inte kände, rädda att de ska prata med tjejerna som de själva aldrig ens vågat säga hej till.
Boken innehåller elva noveller och det hade lätt kunnat vara det dubbla. Jag hade ändå velat ha fler!
Författare: Axel Åhman
Titel: Klein
Omslag: Sanna Mander
Utgivningsår: 2020
Förlag: Schildts & Söderströms
Språk: svenska
Betyg: 4/5