Om att läsa (och skriva)
Hösten är igång, skulle man kunna säga. Det betyder inte att jag slutat läsa men blogginläggen blir färre. För om jag måste välja mellan att läsa och skriva, väljer jag att läsa. Alltid.
Förutom om någon deadline skymtar vid horisonten, då blir det fart på skrivandet. Men i år lyser deadline-skrivandet med sin frånvaro. I år är nämligen den första hösten sedan 2017 som jag inte sitter och svettas över den svenska språkkalendern till Buske Verlag och jag har inte skrivit kontrakt på någon ny lärobok heller. Jag har tagit paus från bokrecenserandet från SWEAs tidning Forum och för bokbloggen Dagens bok har jag exakt fyra inlägg kvar att skriva innan jag pausar även där. Jag gick en online-skrivarkurs på Folkuniversitet i somras och kom fram till att jag skulle behöva pausa uppdragsskrivandet ett tag, för att få lite ny inspiration och skrivlust.
De sista veckorna i september läste jag några tänkvärda böcker. Men i stället för att skriva om dem, har jag snabbt kastat mig över nästa. Och sedan gjorde jag samma sak igen. Och igen. Läsning är njutning, men att skriva har blivit arbete. Läsa kan jag göra på balkongen, för att skriva vill jag sitta vid skrivbordet på en vettig stol, annars kan jag inte tänka. Men eftersom de nedanstående fyra böckerna var intressanta, var och en på sitt sätt, vill jag ändå skriva ett par rader om varje!
Helena Thorfinn: I munkens skugga
Jag snubblade över Innan floden tar oss av samma författare och älskade att läsa den, eftersom den handlade om det jag älskar mest: familjerelationer och det jag kommit att tycka väldigt mycket om: exotisk miljö. I munkens skugga handlade om Myanmar, internets utbredning, faran av Facebook och förstås en hel del relationer. Jag tyckte den här gången att Helen Thorfinn lyckats bäst med de första temana.
Katja är utbränd och/eller bortmobbad från jobbet. Hon har ingen plan och befinner sig i en tvättäkta livskris och sätter sig på ett plan till sin älskade systerson Simon som jobbar för Unicef i Myanmar. Innan hon ger sig av har hon ett saftigt gräl med sin syster Pia och man skulle kunna säga att hon bränner alla broar. Det är intressant hur Simons flickvän Trish bygger upp sitt tech-företag utan att förstå att hon måste ta hänsyn till det politiska läget och ansvar för hur hennes medarbetare jobbar. Det är spännande att Katja lär sig meditera. Åtminstone tills hon får ihop det med sin “lärare”, då tappar jag intresset. Helena Thorfinn vet vad hon skriver om, hon känner väl till Myanmar och behövde inte som jag “sidgoogla” för att ens fatta var exakt landet ligger. Tyvärr tappar hon mig när det gäller relationerna.
Vad hände med Pia, till exempel? Varför blir det ingen som helst uppgörelse mellan Katja och Pia? Svenska Bonnie (fd Bodil), Trishs mamma, är bara för mycket i sin oändliga godhet och sin förståelse för allt och alla! Och är en relation mellan Katja och Zaw ens möjlig? Och den stora frågan, när det gäller Katja, kan man verkligen förlora jobbet för att man inte är “bra på sociala medier”?
Författare: Helena Thorfinn
Titel: I munkens skugga
Omslag: Sara R. Adeco
Utgivningsår: 2021
Förlag: Norstedts
Språk: svenska
Betyg: 4/5
Anna Platt: Ingen du älskar kan dö
Jag erkänner att jag föll för Ingen du älskar kan dö av Anna Platt för att titeln var så vacker. Den känns som början på en dikt som jag verkligen skulle gilla. Men det här är ingen lyrik utan en handfast deckare med tre skilda huvudpersoner som på slutet naturligtvis hänger ihop. Jag tänker inte kommentera den delen, för då förstör jag läsfröjden för dem som ännu inte läst och vill läsa.
Anna Platt har skrivit en plottdriven deckare som är lätt beroendeframkallande, men bara en vecka efter att jag läst ut den, kan jag inte riktigt beskriva den. Alltså, du har roligt när du läser, men du kommer inte att minnas den resten av livet. Det kommer man å andra sidan rätt långt på i min läsvärld!
Författare: Anna Platt
Titel: Ingen du älskar kan dö
Omslag: Nina Leino
Utgivningsår: 2023
Förlag: Bazar
Språk: svenska
Betyg: 3/5
Sara Gordan: Natten
Författaren Sara Gordan har fått både Svenska Dagbladets och Tidningen Vi:s litteraturpris för kortromanen Natten, så då är den väl bra. Ja, jag låter sval men erkänner att den helt klart har litterära kvaliteter. Sara Gordan kan verkligen skriva så att huden krullar sig, men jag har lite svårt för själva berättelsen.
Temat “orolig mor jagar sin flyktbenägna diabetessjuka dotter genom nätterna” kan jag förstås relatera till. Jag är både mor och har jobbat med utåtagerande tonåringar som socionom, men här hamnar jag liksom på fel sida. Jag hamnar hos dottern och förstår att hon inte kan stanna hemma eftersom modern är som en blodigel. Ingen gillar väl blodiglar, men blodigel i mödraform på tonårsdöttrar, utlöser i regel extremt häftiga flyktreaktioner. Med rätta! Tonåringars jobb är att frigöra sig från föräldrar och det är något föräldrar i allmänhet känner till, men när tonåringen är sjuk, handikappad eller på något sätt funktionshindrad är det sjuttioelva gånger svårare att släppa taget. Jag känner hela tiden att det är morsan som behöver hjälp, inte dottern.
Det här en av de få romanerna där jag gillar språket mer än handlingen. I efterordet får vi veta att boken bygger på verkliga händelser men att det inte utspelats exakt så som det står i boken. Då känner jag mig som en lumpen människa, en empatilös jävel som inte kan unna Sara Gordan att göra litteratur av sitt lidande. Men skriva, det kan hon!
Författare: Sara Gordan
Titel: Natten
Omslag: Sara R. Adeco
Utgivningsår: 2022
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: svenska
Betyg: 3/5
Nick Hornby: Precis som du
Att läsa Nick Hornby är som att slänga av sig skorna och dra på sig mjukiskläder när man kommer hem efter en jobbig dag. Man vet vad man får och det är alltid bra. Bra på det där sättet att känns hemtamt, mysigt … och totalt outmanande. En stund funderade jag på om jag inte hade läst den här boken redan, så hemma kände jag mig i berättelsen.
Frånskilda Lucy behöver en ny barnvakt till sina två söner och den hälften så gamla Joseph verkar vara ett perfekt val. I rollen som barnvakt spelar åldersskillnaden mellan uppdragsgivaren och utföraren ingen större roll, men när känslor väcks och sängar delas, börjar det bli komplicerat. Som om att det inte skulle räcka med den redan nämnda åldersskillnaden och det eventuella problemet att ha ett sexuellt förhållande med sin arbetsgivare/anställde så är Lucy lika vit som Joseph svart. För att än mer betona deras olikheter, placerar Nick Hornby dessutom sin roman tidsmässigt före och efter Brexit-omröstningen och ingen kommer väl ens att höja på ett trött ögonbryn när jag säger att Lucys vänner och Josephs familj röstar på olika alternativ?
Allt detta hindrar inte att jag ÄNDÅ gillar berättelsen om Lucy och Joseph, precis som jag gillar mjukiskläder efter en jobbig dag. Lika lite som jag skulle få för mig att gå på fest i joggingbrallor, skulle jag föreslå Hornby till Nobelpriset. Men vet ni vad? De fyller olika behov, i garderoben och i bokhyllan, och båda behövs. I min garderob ryms både mysbrallor och festblåsor och i min bokhylla samsas Nick Hornby med Rachel Cusk. Det är precis så som jag vill ha det!
Författare: Nick Hornby
Översättare: Linda Skugge
Titel: Precis som du
Omslag: Sara R. Adeco
Utgivningsår: 2020
Förlag: Forum
Språk: svenska
Betyg: 4/5
PS:
Är Sara R. Adeco ens en verklig person? Eller är hon ett omslagskollektiv? Hon gör så många omslag och ( alla är snygga! Och väldigt olika! Jag börjar tvivla på att någon enskild människa kan vara så kreativ…