Oemotståndliga boktitlar
Titeln till italienskan Claudia Durastantis roman är Främlingar jag känner och det är en oemotståndlig titel! Nu vet jag av erfarenhet att romaner inte alltid håller vad titlar lovar. Romanen Tillsammans är man mindre ensam till exempel, är inte alls en vacker berättelse om kärlek utan ett outsägligt pekoral där Anna Gavalda inte gör annat än frestar på tålamodet hos den nog så uthålliga läsaren.
Claudia Durastanti däremot, kan inte anklagas för att ha skrivit ett pekoral, långt därifrån! Hon skriver någon sorts biografi om sig själv och sin tämligen okonventionella familj. Föräldrarna är döva, men vägrar att använda teckenspråk, och familjen befinner sig i en ständig vågrörelse över Atlanten. Ibland bor de i New York och ibland i en gudsförgäten by i södra Italien. Föräldrarna skiljer sig ganska tidigt och Claudia och hennes bror växer mestadels upp i fattigdom hos mamman i Italien.
Jag var till en början tveksam och tyckte inte riktigt att berättelsen angick mig eller ens intresserade mig, så jag stack emellan med Hyper när mitt Bokus-paket dök upp. Sedan tänkte jag varva Claudia Durastanti med Hassan Blasim, även han ur bokpaketet, men märkte att jag överraskande nog fastnade i Claudias familj i alla fall.
Vad var det som hände? Jag vet faktiskt inte riktigt, men det var ungefär samma känsla som när jag läste Natalia Ginzburgs Familjelexikon. Där blev jag förtjust i hennes torra sätt att berätta om dramatiska händelser och den underliggande humorn som hela tiden fanns med. Hos Claudia Durastanti blev jag till min egen förvåning intresserad av vad som hände med Claudia och hennes familj. Hur skulle barnen ta sig fram genom livet, så dåligt rustade som de var? Eller var Claudia och hennes bror dåligt rustade? De kanske bara var rustade på ett annat sätt än det gamla vanliga? Det är uppenbart att mina åsikter om hur man ska leva och vad man behöver ge sina barn inte är den enda vägen att skapa hyfsat lyckliga och samhällsdugliga medborgare. Det borde inte vara någon större överraskning, men i min lilla bubbla här i Hamburg där alla lever ungefär samma bekväma medelklassliv, är det en välbehövlig knäpp på näsan.
Sammanfattningsvis är jag glad över att jag fortsatte att läsa och tacksam för att litteraturen än en gång låter mig besöka världar som jag annars inte skulle ha tillgång till. Och så gnuggar jag eftertänksamt min nyknäppta näsa och inser än en gång att det inte är särskilt klädsamt att vara självgod och tro att man vet hur det går till ute i världen.
Författare: Claudia Durastanti
Översättare: Johanna Hedenberg
Titel: Främlingar jag känner
Omslag: Sara R. Acedo
Utgivningsår: 2021
Förlag: Wahlström & Widstrand
Språk: svenska
Betyg: +3/5