Kathrine Nedrejord: Acht Jahreszeiten
Originaltiteln till norskan Kathrine Nedrejords roman Acht Jahreszeiten är betydligt mer provocerande: Sameproblemet. Personligen tycker jag att den norska titeln passar bättre än den mer poetiska tyska titeln.
Jag borde jobba, tvätta och packa. Jag jobbar min sista dag i morgon och på fredagmorgon kör jag till Sverige. Resväskan är fortfarande i källaren och de där formulären man måste fylla i för att söka nytt pass som utlandssvensk är varken utskrivna eller ifyllda. Men det hjälps inte, jag MÅSTE få tala om hur mycket jag gillade den här boken!
Kathrine Nedrejord var gäst på de nordiska litteraturdagarna här i Hamburg i november och jag fick vibbar av Ann-Helén Laestadius trilogi om samiskt liv i Sverige: Stöld, Straff och Skam. Skam har jag visserligen inte läst än, men det kommer jag definitivt att göra. Jag blev förstås nyfiken på att läsa om samiskt liv i Norge!
I romanen får vi lära känna Marie, som föddes i samebygden Márkannjárga och som i tioårsåldern flyttade med sina föräldrar till kuststaden Seifjord där samerna var en ganska illa sedd minoritet. När romanen börjar har Marie via Alta (gymnasiet), Oslo (universitetet) tagit sig ända till Paris där hon nu lever med sin franske sambo Clément och den nästan nyfödda dottern Anna. Hon jobbar som journalist och skriver på franska och familjen i Norge känns för det mesta väldigt avlägsen. Men så dör Áhkku (mormor) och Marie måste bestämma sig för om hon reser dit, trots att hon inte kan ta med sin lilla dotter. Dottern är nämligen så liten att hon ännu inte hunnit få något pass.
Nu har jag ju inte flyttat lika långt som Marie och kulturkrockarna är inte lika uppenbara i mitt liv som i hennes, men jag känner igen det där med att vara nybliven mamma, vara lite extra skör och inte riktigt veta vad man ska göra av de där tankarna som ploppar upp. Tankar om språk, om sammanhang och om vad man vill förmedla från sitt ursprung till sitt lilla, lilla barn.
Kathrine Nedrejord skriver rappt och medryckande om Maries uppväxt och om hennes relationer till släkten, främst Áhkku men även hennes första kärlek Even, får vara med. Som en röd tråd genom hela romanen slingrar sig Maries samiska identitet: från att ha varit något så självklart att man inte behöver orda om det till att vara ett något ytterst konfliktfyllt, något som man antingen tiger om eller försvarar.
Föga överraskande, blev jag mest berörd av Marie som mamma i ett främmande land. Och det gjorde faktiskt ont i kroppen när hon var tvungen att lämna sin dotter ensam hos pappan för att kunna vara med på Áhkkus begravning. Ingen ska väl behöva välja mellan att vara med sin bebis och att ta farväl av sin mormor! När hon satt i gästrummet åtta timmar bort från sitt barn och pumpade mjölk, kom jag ihåg hur det kändes, att ha brösten fulla av mjölk och huden så tunn som rispapper. Jag minns inte om Marie grät, men jag gjorde det i alla fall.
Det här skulle bli ett kort inlägg, av anledningar jag nämnde ovan, men det gick faktiskt inte att skriva mindre än så här. Lägg namnet på minnet KATHRINE NEDREJORD. Hennes roman SAMEPROBLEMET kommer ut på svenska på Bokförlaget Tranan i mars. Det är Helena Fagertun som har översatt. Häng på låset, gott folk, det är den värd!
Författare: Kathrine Nedrejord
Översättare: Stefan Pluschkat
Titel: Acht Jahreszeiten
Omslag: Barbara Thoben (efter Sara R. Acedos design)
Utgivningsår: 2025
Förlag: Eichborn
Språk: tyska
Betyg: +4/5