Paul Auster: 4321
Att läsa en bok på drygt 1200 sidor är ett åtagande. Även i coronatider då man ska hålla sig hemma är 1200 sidor fortfarande 1200 sidor. Och Paul Auster, vi boknördar emellan behöver inte låtsas, han är ingen muntergök och det är inte direkt fluffigt när han skriver. Det är kompakt och det är så in i märgen seriöst men tack och lov är det förbannat bra också.
Ett litet tips till mig själv, vore att oftare läsa baksidestexten innan jag ger mig i kast med själva romanen. Det gör jag sällan, uppenbarligen för sällan, när det är en författare jag har läst och gillar. Det hade den här gången besparat mig en förvirrad start. Auster berättar här om Archie Fergusons liv och om jag hade vetat att han berättar om fyra olika scenarier om hur det hade kunnat gestalta sig, så hade jag inte blivit så irriterad av att moster Mildreds man tydligen hade bytt namn och att de bodde på annat ställe än vad jag kom i håg. Och ja, bara romanens namn borde ha gett mig en fingervisning. Och även kapitel indelningen: 1.0 när det handlar om tiden innan Archie föddes och sedan 1.1, 1.2, 1.3, 1.4. för de olika alternativen i det första avsnittet i hans liv, fram till 7.4. då han är en ung vuxen som försöker skapa sig ett liv efter college.
Ja, det är smart upplagt och Auster skriver så raffinerat att det är lätt att fatta i vilken av delarna vi nu befinner oss. Människorna som förekommer är i princip de samma i alla versionerna, men de spelar olika roller i Archies liv. Det är verkligen bra att inte läsa ett liv till slut, och sedan ta itu med nästa version, utan få livsförloppen så att säga parallellt i lagom passande långa avsnitt.
Jag rekommenderar dock att inte ta några längre pauser i läsningen, för då tror jag att det är lätt att tappa bort sig bland alla alternativa livsformer. Det har tagit mig drygt tre veckor att läsa och jag har inte slalomläst med något annat, utan bara kämpat på med Archie och Auster så gott som varje dag. Det är en utmaning rent fysiskt att läsa en så tjock, inbunden bok i sängen, det kan jag lova. Soffan var min favoritläsplatts, eftersom jag kunde lägga upp boken bekvämt på knäna.
Auster är en stilist av guds nåde, han skriver oerhört vackert om uppvaknande sexualitet och kärlekslängtan, men jag tycker att han är vassast när han skriver om kärleken till litteraturen och till skapandet av densamma. Smälter inte ni också när ni hör denna beskrivning, en enda mening bara, om hur Dostojewskis “Brott och straff” påverkade den 15-årige Archie:
“Dieses letzte Buch war es, das Fergusons kruden Phantasien, der nächste Clarence Darrow zu werden, ein Ende setzte, den Schuld und Sühne veränderte ihn, Schuld und Sühne war der Blitzschlag, der aus dem Himmel herniederkrachte und ihn in hundert teile zerbrach, und als er sich wieder zusammengesetzt hatte, war er über die Zukunft nicht mehr in Zweifel, denn wenn ein Buch so sein konnte, wenn ein Buch so auf Herz und Verstand und innerstes Weltgefühl eines Menschen einwirken konnte, dann war das Romanschreiben mit Sicherheit das Beste was man im Leben tun konnte, den Dostojewski hatte ihm vermittelt, dass erfundene Geschichten viel mehr als Vergnügen und Zerstreuung sein konnten, sie konnten einem das Innerste nach außen kehren und die Schädeldecke sprengen, sie konnten einen verbrennen oder gefrieren lassen, nackt ausziehen und in die stürmische Winde des Weltalls hinausstoßen, und von jenem Tag an, nachdem er während seiner gesamten Kindheit wild mit den Armen gerudert hatte, versunken in einem immer dichteren Dunst der Verwirrung, wusste Ferguson endlich, wo en langging, oder wenigstens, wo er hinwollte, und in all den Jahren, die folgten, stellte er seine Entscheidung niemals in Frage, nicht einmal in der schwierigsten Zeit, als es so aussah, als könnte er vom Rand der Welt stürzen.”
Auster är en stabil författare med ett solitt författarskap, och han har sina teman som han i bok efter bok handskas med. De två jag på rak arm känner igen är plötslig oväntad död samt ensamhet och det lidande det innebär. Det är ju skönt på sätt och vis, då känner man direkt igen sig, men jag vet också att det var anledningen till att jag slutade läsa Paul Auster efter många års fangirlande inför varje ny roman. Jag hade helt enkelt ingen lust att läsa mer om ensamhetens våndor, om att avsäga sig varje njutning i livet på grund av skuldkänslor för någons plötsliga oväntade död. Men i den här romanen tar han dessutom ett grepp på den amerikanska historien som kändes nytt och intressant, åtminstone för mig.
Det är raffinerat att låta president Kennedy bli skjuten i alla versioner av Archie Fergusons liv. Och att visa upp i hur olika positioner Archie skulle ha kunnat inta i det amerikanska studentupproret beroende på olika omständigheter i livet är fantasieggande. Jag lär mig dessutom en del om amerikansk samtidshistoria, och det gillar jag!
Men som sagt, herregud vad många timmar jag grävt ner i dessa boksidor! Borde den ha varit kortare? Nej, det tycker jag faktiskt inte. Alla delarna kändes relevanta och ingen del var tråkig eller ens segläst. Möjligen skulle den gode Paul Auster kunnat ha tagit ett något mindre grepp och nöjt sig med två potentiella liv till Archie Fergusons istället för fyra. Men vilka två som skulle ha gått bort, kan jag inte säga, för alla fyra var ju intressanta. Ja, ni hör ju vad dilemmat är och jag är väldigt glad att jag slapp vara lektor i den här frågan.
Och hörrni, knorren i hela härligheten, slutet på allt, de sista sidorna med andra ord, där lyckas Paul Auster överraska mig. Han sprang om mig på upploppet, skulle man kunna säga. Så skumma inte och hoppa framförallt inte över slutet!
Under de närmaste veckorna ska jag absolut inte läsa några tegelstenar, inget seriöst grepp över ett samhälles utveckling eller ens någons personliga liv över längre tidsrymd än ett par veckor kommer jag att sätta tänderna i. Ja, vad nu det ska kunna bli, det vet jag inte riktigt, men jag ska nog hitta något. Tipsa mig gärna i kommentarerna!
Författare: Paul Auster
Översättare: Thomas Gunkel, Werner Schmitz, Karsten Singelmann, Nikolaus Stingl
Titel: 4321
Utgivningsår: 2017
Förlag: Rowohlt
Språk: Tyska
Betyg: 4/5