Ragnar Jónasson: Utlämnad
Jodå, jag läste allt lite påskekrim i påskas. Eller snarare i anslutning till påsken, eftersom jag läste ut den här redan på långfredagen. Det var bra, för då kunde jag prata med mina syskon, föräldrar och min son som jag träffade hemma i Svenljunga. Innan jag hade läst ut det här lilla kammarspelet i deckargenren, måste jag erkänna att jag inte var särskilt snacksugen. Den var nämligen GRYMT spännande!
Fyra isländska vänner från skoltiden ger sig som vuxna ut på någon sorts snörik hajk. Jag har väldigt svårt för att förstå varför de överhuvudtaget fortfarande umgås, eftersom de verkar vara en samling totalt osympatiska personer med noll gemensamt. Och varför i allsindar ska man ge sig ut i vildmarken när det snöar och är på väg att bli storm? Men å andra sidan, vem är jag att döma vad som är normalt på Island? Det finns ju inte så många invånare, så man kanske umgås med dem som finns och storm kanske är det normala vintervädret, vad vet jag?
Daníel är gängets snygging, men han är inte riktigt så manlig som man tydligen bör vara på Island. Om det är av den anledningen han sedan åratal bor i England och försöker slå sig fram som skådespelare, kan man ju bara gissa. Redan från början ångrar han att han låtit sig övertalas att följa med, för han vill bara hem. Hem till England, till civilisationen och hem till sin nya, opassande unga flickvän.
Ártmann är däremot en riktig karlakarl, även med isländska mått mätt. Han har efter en personlig drogkrasch i Danmark för många år sedan, byggt upp ett turistföretag från noll. Han guidar folk genom snö och is, upp för berg, ner i vulkaner och låter dem bada i varma källor. Det är han som har skött planeringen även för den här trippen. Han kan väder, vind, Island och snö.
Helena sörjer fortfarande sin man Víkingur som dog för ett par år sedan, men har bestämt sig att hänga med det gamla gänget på helgutflykt. Hon hänger med, trots att hon hellre hade stannat hemma och tagit en tur till Víkingurs grav. Som f.d. kurator skulle jag säga att den bruden har en hel del obearbetat.
Gunnlaugur är den obegripligaste (och mest osympatiska!) av dem alla. Han är egentligen inte vän med någon, men har hängt med Daníel sedan småskolan och halkade in i gänget på ett bananskal. Han är snål, dricker för mycket och känner inte av andra människors gränser. Jag hade inte ens velat ta sällskap med honom till busshållplatsen!
Jag är mycket förtjust i deckare av det här slaget: ett begränsat geografiskt område och ett fåtal aktörer. Det påminner mig om Agatha Christie, när hon var som bäst. Dessa fyra omaka människoexemplar hamnar i den ena extremsituation efter den andra ute i den isländska vildmarken. Och jag tänker inte berätta mer, för att inte förstöra spänningen, men en sak kan jag avslöja: när du tror att du fattat hur det hänger ihop, har du bara gått på ännu en av Ragnar Jónasson raffinerat utlagda fällor.
Jag har två avslutande frågor:
- Är Ragnar Jónasson en av de mest överraskande och medryckande deckarförfattare som finns just nu? Tveklöst! I min värld kommer han i alla fall väldigt högt på den listan.
- Är Ragnar Jónasson utsänd från den isländska turistnäringen? För varje deckare av honom jag läser blir jag mer och mer sugen på att besöka landet. Han har dock inte lyckats få mig att bli intresserad av ut på några turer i snöoväder.
Författare: Ragnar Jónasson
Översättare: Arvid Nordh
Titel: Utlämnad
Omslag: Miroslav Sokcic
Utgivningsår: 2022
Förlag: Romanus & Selling
Språk: svenska
Betyg: –5/5