Tyskland, DDR och ett ständigt pågående samtal i Glückstadt

I torsdags hade vi nationaldag här i Tyskland. Sedan 1990 firas här den tyska enhetens dag och det gör vi med att ha en ledig dag. Firandet för gemene man är ungefär lika uppsluppet som i Sverige den 6 juni, det vill säga lugnt och stilla utan minsta folkfest.   

Jag har bott i det här landet sedan 1993, är väl integrerad, talar flytande tyska och jag gillar verkligen att ha mitt liv här, men jag är inte infödd. Jag har på alla dessa år inte lyckats skaffa mig ett tyskt medborgarskap och det finns vissa saker jag aldrig kommer att begripa mig på. Tysk mat, till exempel. Och att verkligen förstå tyskarnas förhållande till sin nutidshistoria. Tysk mat har jag gett upp, men nutidshistorien är för intressant och viktig för att lämna därhän. 

Ett sätt för mig att förstå är att läsa. Och helst prata med någon om det jag läser! Årets nationaldag, den 3 oktober, tillbringade jag med min vän Heike. 1983 tillbringade jag mitt  sommarlov i hennes familj i Glückstadt, fem mil från Hamburg. Hon fyller 79 i november och är en av mina käraste samtalspartner. Hon lärde känna mig när jag var tonåring och min tyska osäker och har följt mig som en extramamma genom livet sedan dess. I början var våra samtal trevande och hennes tålamod oändligt. Men det samtal vi startade då har i princip fortsatt, ibland på avstånd via brev eller telefon men på senare år allt mer intensivt. Anledningen till att hon blivit en så viktig samtalspartner för mig är att hon är så skoningslöst ärlig och aldrig tvekar att säga sin åsikt. Å andra sidan är hon bra på att lyssna och tvekar inte heller när det gäller att ompröva sina åsikter. Vi pratar ofta om samhället, om politik och om hur människor är mot varandra. Hon ger mig perspektiv på mig själv, mina tankar och framförallt på Tyskland. Det är väldigt värdefullt för mig.  

När jag fyllde år i juli önskade jag mig ny tysk litteratur. Jag fick bland annat Anne Rabes Die Möglichkeit von Glück som 2023 var nominerad till deutscher Buchpreis. Den hamnade till och med på “shortlist” men vann inte. Det här är en roman som förtjänar alla uppmärksamhet den kan få men särskilt i samband med den tyska enighetens dag är den hyperaktuell.

Huvudpersonen Stine i Die Möglichkeit von Glück föddes ett par år innan muren föll i det som då var DDR. Hennes föräldrar var uppfostrade i systemet och liksom hennes morfar övertygade om både partiets ofelbarhet och systemets överlägsenhet. Att muren föll 1989 och de två tyska staterna återförenades 1990 förändrade deras liv i grunden, i princip över natt. Men att ändra någons sätt att tänka tar betydligt längre tid, om det ens är möjligt. 

Stine växer upp i skarven mellan de två tyska statssystemen som ska jämkas ihop, men hon är för ung för att förstå vad som händer. När hon själv får barn, börjar hon fundera på hur hon egentligen hade det som liten och varför det är så mycket hon inte får ihop. 

Jag läste boken redan i augusti och måste erkänna att jag inte minns handlingen så bra att jag kan redogöra för den, men det som satt sig i mig är det som händer mellan människor i ett totalitärt system. För oavsett hur bra man tyckte att DDR funkade, så var det ett system som inte gav sina medborgare allt för mycket frihet. De som höll sig inom partiets ramar hade större valmöjligheter, men i grunden skulle jag vilja påstå att det var ett ofritt samhälle. Och jag tror att det gör något med folk. Om du upplever att du inte kan leva det liv du vill, på det sätt du vill, för att “de” uppifrån dikterar något annat, då blir du påverkad av det. Ditt privata liv med din partner och dina barn blir kanske det enda stället där du förhållandevis riskfritt kan leva ut din frustration och kanske din enda möjlighet att också få bestämma någon gång. Kort sagt: om partiet inte ger dig några valmöjligheter, varför ska ditt lilla barn få välja? 

Jag tror att jag kommer att bära med mig den här boken länge. Inte den exakta handlingen, för den har jag som sagt redan glömt, men känslan. Jag tänker på Stines känsla som barn, att inte riktigt förstå i vilken värld hon lever, vilket hon i och för sig delar med många andra barn som växer upp i familjer där otrygghet härskar. Men jag tänker också på känslan som hennes föräldrar måste ha haft av att ha satsat på fel häst. Att ha offrat, utan att få något för det. Att inte kunna unna sitt barn eller sina barnbarn ett annorlunda liv än det man själv haft. Det gör ont att läsa. Kanske kan det hjälpa mig att förstå Tyskland bättre eller åtminstone komma ihåg att inte bara varje människa har en historia utan även landet där man lever. 

---

Författare: Anne Rabe

Titel: Die Möglichkeit von Glück

Utgivningsår: 2023

Förlag: Klett-Cotta

Språk: tyska

Betyg: 5/5

PS:

Heike delar mitt intresse för att läsa och var den som lärde mig att man faktiskt bara kan gå in i en bokhandel och köpa en bok för att man känner för det. I mitt liv fram till dess hade jag önskat mig böcker i julklapp och i födelsedagspresent, varit stamkund på biblioteket och lånat böcker av vänner men att bara köpa sig en bok för att man vill, fanns inte på kartan! På bilden ser du Glückstadts bokhandel. Det krävs nästan övermänsklig karaktär för att inte slinka in där och låta en bok eller två få följa med hem.