Lana Bastrasic: Fang den Hasen
I en av mina bokcirklar var det min tur att föreslå två böcker att välja på. Temat var östeuropa och jag bad Hanna på Feministbiblioteket om hjälp. Hon gav oss två tips, så vi kunde välja mellan mellan Bosnien och Tjeckien – det blev Bosnien.
Sara och Lejla var barndomsvänner men har inte setts på åratal. Sara har studerat, jobbar som översättare och bor i Dublin. Hon delar lägenhet med sin pojkvän Michael och en avokadoplanta. Lejla bor kvar i Bosnien, jobbar på restaurang och är gift med Dino. Ingen av dem har barn och varken Michael eller Dino spelar någon större roll i den här berättelsen som huvudsakligen handlar om förhållandet mellan Sara och Lejla. En del av historien är dock Armins, Lejlas försvunne bror. Han försvann i slutet av kriget och förutom Sara och Lejla, så är det ingen som tror att han lever. Lejla ringer upp Sara och säger att hon måste komma eftersom Armin finns i Wien. Sara kastar allt hon har för händer hemma i Dublin och återvänder till Bosnien, något som hon inte ens gjorde för sin pappas begravning. Resan från Mostar till Wien, i en liten astra, rör upp mycket damm från det förflutna.
Jag tycker att det är så mycket som är konstigt. Jag förstår att man kan tappa kontakten med sin bästa vän, i all synnerhet när den ena är bosniensserb och den andra bosnienmuslim – förlåt mig om jag inte använder de politiskt korrekta beteckningarna. Att inbördeskriget ställer deras vänskap på prov, förstår jag absolut. Jag förstår också att det finns ett speciellt band mellan kvinnorna, så speciellt att det för Lejla inte finns någon annan hon kan ringa till än Sara när hon får höra talas om att Armin ska finnas i Wien. Men vad jag inte förstår är ordlösheten mellan dem. De har inte setts på åratal så varför frågar de inte varandra om de liv de lever nu? Varför är de helt enkelt inte mer nyfikna på varandra? Och varför, varför, varför pratar de inte om Armin?
Det finns passager som är fantastiska, till exempel skildringen av när de börjar skolan och hur deras vänskap växer fram. Men så finns det andra delar som jag helt enkelt inte begriper: varför säger Lejla att Sara inte talar deras språk när de övernattar hos en av hennes vänner precis i början av resan? Och varför frågar Sara inte Lejla rakt ut om hon prostituerar sig, när hon kommer tillbaka med tre hundra euro och en märklig historia om Franz Josef?
Jag tror att jag var för splittrad och okoncentrerad när jag läste och att jag borde ha läst i längre sittningar för att inte tappa tråden. Jag har kanske missat väsentligheter i förhållandet mellan Sara och Lejla. Det är möjligt. Jag är däremot helt säker på att jag fortfarande vet alldeles för lite om kriget i det forna Jugoslavien för att till fullo förstå hur en vänskap mellan en serb och en muslim kan se ut i Bosnien, före, under och efter kriget.
Författare: Lana Bastasic
Översättare: Rebekka Zeinzinger
Titel: Fang den Hasen
Omslag: Simone Andelkovic
Utgivningsår: 2018
Förlag: S. Fischer Verlag
Språk: tyska
Betyg: +3/5