Johanna Schreiber: Inte helt kosher
I Inte helt kosher skriver Johanna Schreiber om judiskt liv i Sverige: tre tjejer som hänger ihop från tidig tonår till vuxenliv med åldersadekvata konflikter, glädjeämnen och allt däremellan. Vad finns det att inte gilla med det konceptet? När det står “en mörk relationsroman” på baksidestexten, då nappar jag direkt på kroken och dinglar glatt förväntansfull inför en högtidsstund i läsfåtöljen.
Blyga Hanna kommer från en traditionell, rik, svenskjudisk familj. Dahlia däremot, hennes betydligt tuffare kompis, växer upp under knappa förhållanden med sin ensamstående mamma. Hennes pappa lever i Israel. Josefin hade fram till tonåren ingen aning om sitt judiska påbrå men kastar sig in i det judiska livet med hull och hår. Hanna och Dahlia, som går i skolan tillsammans i Stockholm, träffar Josefin från Göteborg på ett judiskt sommarkollo. Och från och med den sommaren är deras liv sammanlänkade.
Johanna Schreiber är en van skribent med både feelgood-romaner på Schantz förlag och en hel radda barn- och ungdomsböcker i bagaget. Inte helt kosher är hennes första bok på förlaget Wahlström & Widstrand och de gör oss uppmärksamma på romanen på Instagram med charmiga mini-intervjuer av förläggaren Maria Såthe. Johanna Schreiber säger i en av dem att det här är hennes modigaste och ärligaste roman, där hon kunnat använda sig av sin värld, en värld där hon känner sig hemma. Jag tycker att det är intressant att hon säger att växa upp som jude i Sverige är som att växa upp i en småstad. Folk runt omkring tycker att de känner dig, eftersom de kände dig när du var liten och känner din bakgrund, så det spelar liksom ingen roll hur mycket du själv utvecklas och förändras – de ser inte det. Den friktionen ville hon åt i romanen. Jag som växt upp i en by känner väl igen det hon pratar om här.
Hur väl lyckas Johanna Schreiber med sitt uppsåt att skildra den ovan nämnda friktionen? Hon lyckas bra med att visa de tre kvinnornas familjers förväntningar och i förlängningen deras balansgång mellan att vilja vara till lags och att hitta sin egen väg även om det betyder att bryta med konventionerna. Det berör mig att Hanna, när hon är nyinflyttad i Dalarna, känner släktskap med konstnären Anders Zorns judiska hustru Emma Lamm och att Hanna går runt i museet som var Emmas hem och letar efter tecken på det judiska arvet.
Jag tycker inte att Johanna Schreiber riktigt lyckas med det mörka som utlovas i baksidetexten. Det känns som om hon håller tillbaka eftersom hon inte vill skriva en bok om judiskt lidande utan en om judiskt liv. Personligen hade jag önskat mig mer svärta och mindre sex. När det gäller sexskildringar lämnar Johanna Schreiber nämligen inget till fantasin, om man säger så. Det slutar inte med en stängd sovrumsdörr och rasslande lakan precis utan vi får veta exakt var händer och tungor befinner sig, hur ryggen svankas och vad som mumlas i knullruffsigt hår.
Sammanfattningsvis är det extremt bra driv i berättelsen, det märks att Johanna Schreiber vet hur en romanslipsten ska dras och jag hade inte tråkigt en sekund. Jag kunde lätt leva mig in Hannas, Dahlias och i viss mån även Josefins dilemman och jag hoppas att Johanna Schreiber fortsätter att skriva om den här världen. Det måste inte vara en fortsättning utan hon kan bara stanna kvar i den “judiska småstaden” som judiskt liv i Sverige tydligen är. Men jag skulle vilja att hon tog ut svängarna ännu lite mer – det är jag säker på att hon kan och vi som läsare klarar det!
Författare: Johanna Schreiber
Titel: Inte helt kosher
Omslag: Kerstin Hanson
Utgivningsår: 2025
Förlag: Wahlström & Widstrand
Språk: svenska
Betyg: +3/5