Marion Lagoda: Ein Garten über der Elbe
Ja, jag erkänner. Ibland köper jag en bok bara för att jag inte kan motstå omslaget. Och om rubriken på baksidan är Hamburg 1913, då spelar det ingen som helst roll hur många olästa böcker jag har i min bokvagn: den måste med hem! Jag älskar att läsa om Hamburg, staden jag bott i sedan 1996 och som jag inte har några som helst planer på att flytta ifrån.
Helt emot mina vanor, läste jag faktiskt HELA baksidestexten till Marion Lagodas roman Ein Garten über der Elbe (En trädgård över Elbe) och fick veta att det skulle handla om Tysklands först kvinnliga “Obergärtnerin”, en slags trädgårdsmästarboss. Hennes uppgift var att planera och gestalta ett gigantiskt parkområde som hörde till en privatvilla i Blankenese i början av det förra seklet. Jag tänkte att det kanske skulle vara lite för mycket trädgård för mig men beslöt att ta risken.
Och herregud, vad jag inte ångrar det beslutet! Mitt trädgårdsintresse, skulle jag beskriva som närmast obefintligt, och det var många växter jag aldrig hört talas om och en hel del ord som jag inte kunde. Men inte heller min man visste att en “Boskett” (svenska “boské”) är en sorts häck, vanlig i barockträdgårdar. Och så lärde jag mig att jag kan använda ordet “Ennui” när jag på ett fint sätt vill beskriva att någon är uttråkad och har en släng av livsleda. Alltså, jag gillade språket och jag gillade att jag lärde mig nya ord!
Ännu mer gillade jag dock berättelsen om unga Hedda som kommer till den stormrika familjen Clarenburg i Blankenese och stannar där tills andra världskriget står för dörren. Hedda växte upp i sin pappas trädgårdsmästeri i södra Tyskland och har utbildadats i trädgårdskonst i Berlin när Ludwig Clarenburg anställer henne som chef för de sex befintliga trädgårdsarbetarna i Hamburg. Hedda har förutom en gedigen utbilden också fått ett par rejäla hurringar av ödet och tvingats lära sig att den enda du kan lita på är dig själv. Hon är totalt ointresserad av att bilda familj och hennes närmaste är barndomsvännen Lizzie som bor i England. De skriver ofta till varandra och i de breven får vi bland annat veta hur Hedda var som barn.
Nåja, hon må vara ointresserad av att gifta sig, men hon är för den skull inte ointresserad av män. Praktiskt nog är hon extremt bra på att räkna ut när hon har säkra perioder i månaden, så hon slipper att oroa sig för konsekvenserna av de amorösa äventyr hon unnar sig i sin lilla stuga. Och även om hon inte vill ha några barn så blir faktiskt några av hennes elever i trädgården något av en familj för henne. Hon är dessutom vacker som en dag och envis som synden. Hon röker Chesterfields som om det inte fanns någon morgondag och spottar inte i scotchglaset. Jag misstänker att hon var en ganska ovanlig kvinna på 20-talet och hur nära romanfiguren är den verkliga förebilden Else Hoffa, det lär vi aldrig få veta. Och vet ni vad? Det spelar ingen roll! Historien om den kvinnliga trädgårdsarkitekten som anlade en romersk trädgård med amfiteater, en magnifik rosenträdgård och hade sinnesnärvaro nog att göra om krocketfältet till potatisåker när kriget närmade sig är spännande nog så som den är.
Det här är helt enkelt en förtjusande roman, även för människor med minimalt intresse för trädgårdsanläggning. Den är vacker men också sorglig. Läs den!
Författare: Marion Lagoda
Titel: Ein Garten über der Elbe
Omslag: Sabine Kwauka
Utgivningsår: 2022
Förlag: Penguin Verlag
Språk: tyska
Betyg: 5/5