Chimamanda Ngozi Adichie: Dream Count

Nigerianskan Chimamanda Ngozi Adichie är en ny bekantskap för mig. Jag har alltså varken läst En halv gul sol (2007) eller Americanah (2013) av samma författare. Att jag inte gjort det beror på min skräck för litteratur från länder jag inte känner till, men efter rejäla terapisittningar i bokcirkeln ”Läsa jorden runt” så börjar den ge med sig och jag kan numera frivilligt välja en bok med rötter i till exempel Afrika. Nu har jag mycket fin läsning av Chimamanda Ngozi Adichie att se fram emot, det förstår jag! Särskilt som jag sett att många anser att Dream Count (på svenska: Drömräkning) som jag just läst inte ens är hennes bästa.

Jag hade som sagt ingen erfarenhet av författaren och alltså heller inga större förväntningar utan kastade mig in i romanen med liv och lust. Ingen räds en tegelsten! Den tyska upplagan är på 528 sidor, vilket är längre än både den engelska och svenska, men så brukar det ju vara. Tyska är ett ordrikt språk och deras meningsbyggnad är ofta lite mer omständlig än andra språks. 

Chimamanda Ngozi Adichie skriver spänstigt och lättläst om fyra kvinnor som har sitt ursprung i västra Afrika, tre av dem är födda i Nigeria och en av dem i Guinea. Chiamaka är navet, den som alla känner. Zikora är hennes bästa vän, Omelogor är hennes kusin och Kadiatou från Guinea är Chias hushållshjälp. Zikora och Omelogor är inte särskilt förtjusta i varandra men tolererar varandra eftersom båda gillar Chiamaka. 

Chiamaka är resejournalist men behöver inte bry sig om sin försörjning eftersom hennes familj är snuskigt rik. Men inte blir man automatiskt lycklig av pengar, det vet vi förstås, och Chia funderar på vilka män hon har haft relationer till och varför det gick som det gick med de där förhållandena. 

Zikora är advokat i USA och sannerligen en med skinn på näsan, men när hon helt plötsligt är ensamstående mamma, vet hon inte hur hon ska handskas med livet. I och med det här nya livet, börjar att omvärdera synen på sin egen mor. 

Omelogor är den framgångsrika bankiren från Nigeria som efter att ha jonglerat runt redan rika människors pengar så att de blir ännu rikare, tröttnar och börjar studera i USA. Men om banklivet åtminstone gjorde henne rik på både pengar och framgång, är livet som student inte riktigt så som hon tänkt sig. 

Kadiatou är den som vi får följa längst, men konstigt nog ändå den jag tycker mig veta minst om. Vi får veta hur hon växte upp i Guinea: hennes pappa dör, hon blir bortgift och förlorar sin son men hennes ungdomskärlek dyker upp som gubben i lådan och hjälper henne och dottern att komma till USA. När Kadiatou blir sexuellt utnyttjad av en gäst på hotellet där hon jobbar, rasas det liv hon omsorgsfullt har byggt upp i USA. 

Bokens titel antyder att det handlar om drömmar och det gör det ju förstås. Drömmar, ja det har de alla fyra! Men de ser väldigt olika ut och med tanke på deras bakgrund och nuvarande liv, är det väl inte så konstigt. Jag börjar själv fundera på vad jag hade för drömmar som ung och vad jag som tant idag drömmer om. Det är förstås inte samma saker och det skulle kunna bli ett helt eget blogginlägg eller kanske en hel bok? 

Var och en av de fyra kvinnorna har egna kapitel där vi får följa dem, där de andra spelar med. Chias och Omelogors kapitel är berättade i jag-form, medan Zikoras och Kadiatous historier berättas utifrån. Jag gillar att läsa om alla fyra och jag gillar att tankarna de väcker. 

De här punkterna tar jag med mig: 

• att vara född in i en rik familj betyder inte automatiskt lycka och välgång.
• att vara vacker hjälper inte alls till för att få fungerande relationer.
• att jämföra sig själv med någon annan är ett säkert sätt att bli olycklig på.

Den mest deprimerande punkten är:

• att ingen svart person någonsin kan vara säker på att slippa rasism.

Jag ser fram emot att få prata med bokcirkeln “Läsa jorden runt” och jag ser fram emot att läsa fler böcker av Chimamanda Ngozi Adichie, det finns ju en hel del att välja på! Som bonus googlade jag en massa afrikanska recept och vem vet, snart kanske jollofris avlöser pasta och potatis i hushållet Middendorf?

---

Författare: Chimamanda Ngozi Adichie

Översättare: Asal Dardan & Jan Schönherr

Titel: Dream Count

Utgivningsår: 2025

Förlag: S. Fischer 

Språk: tyska

Betyg: 4/5