Nej tack, gånger två 

Den senaste veckan läste jag två böcker som enbart förenas i det faktum att jag inte gillade någon av dem. Häromsistens prisade jag mitt läsflow, så det var väl bara rätt och lagom åt mig att jag stötte på patrull. 

Hassan Blasim: Irakisk Kristus

Från det kurdiska Irak till Finland, visst borde Hassan Blasim ha en del att berätta? Och jo, det hade han och det fanns några meningar som jag verkligen gillade: 

“De förhäxade orden var som ett regn som släckte törsten i min själ.”  

“Jag ville vara ensam med tankar som inte var helt indränkta i tvivel.” 

“Jag hade så gärna velat berätta för Marko att Finland var som en enda jättelik skjorta av is som satt perfekt på mig.”

Men ramen, det som höll ihop det hela, var i lösaste laget för mig. 

Nu kan det ju absolut vara så att jag inte begriper vad som händer med folk i krig och att jag inte fattar hur hjärnan på människor i kris fungerar. Men jag tycker inte att jag fick särskilt mycket hjälp av Hassan Blasim heller och jag har dokumenterat svårt för allt som andas magisk realism.

Det bästa var att den var kort. 

---

Författare: Hassan Blassim

Översättare: Jonathan Morén 

Titel: Irakisk Kristus

Omslag: Nina Ulmaja

Utgivningsår: 2015

Förlag: Bonnier pocket

Språk: svenska

Betyg: 2/5

Annett Gröschner: Schwebende Lasten 

En kvinnas hela liv genom ett världskrig och två diktaturer, sex barn och en yrkeskarriär från florist till kranförare – det låter exakt som min bok! Jag älskar släktkrönikor och jag gillar tysk nutidshistoria, gärna med DDR i fokus. Vad finns det att inte gilla, liksom? 

Det visade sig vara en hel del, dessvärre. Det är imponerande att Annett Gröschner förmår berätta historien om Hanna Krauses liv utan att locka fram en enda känsla hos mig. Det kanske säger mer om mig än om författaren, men det kändes ungefär lika emotionellt som att läsa telefonkatalogen. 

Varför kan jag inte hylla den här romanen som faktiskt var nominerad till Deutscher Buchpreis i år? Är det för att jag inte är tysk? Är det för att jag inte förstår DDR? Är det för att jag är en hård och kall typ eller är det för att Annett Gröschner inte tar mig i handen och visar mig vad som är viktigt?  

Varför har de tyska förlagen ingen Sara R. Acedo till sina böcker? Varför får ingen cred för omslagen? Varför står det på sin höjd någon bildbyrå eller “Umschlagabbildung: Privat”? 

“Ack, och ändå – Varför är den goda dum – Varför är den kloka ond – Varför är allt en trasa?”

Carl Jonas Love Almqvist, Törnrosens bok, 1833.

---

Författare: Annett Gröschner

Titel: Schwebende Lasten 

Utgivningsår: 2025

Förlag: C.H. Beck 

Språk: tyska

Betyg: 2/5