Två böcker som gjorde mig på gott humör …
… men av helt olika anledningar.
Sasa Stanisic: Möchte die Witwe angesprochen werden, platziert sie auf dem Grab die Gießkanne mit dem Ausguss nach vorne
Sasa Stanisic är tysk nutida litteraturs posterboy – om man nu kan kalla honom en “pojke” eftersom han är född 1978. Oavsett födelseår, så har han bevarat något av en pojkaktig charm och jag tycker att hans texter sprudlar av upptäckarlust. Han skriver alltid på ett sätt som berör mig på djupet. Stanisic föddes i Sarajevo, flydde till Tyskland under kriget och blev kvar. Oavsett om han skriver med avstamp i Bosnien eller i Tyskland gör han det på ett sätt, att man antingen kan läsa det som en handlingsdriven berättelse därman verkligen vill veta hur det går – eller så tar man sig en djupare titt och får riktigt bra litteratur till livs, litteratur som får mig att tänka på sådant jag inte brukar tänka på.
Möchte die Witwe angesprochen werden, platziert sie auf dem Grab die Gießkanne mit dem Ausguss nach vorne innehåller tolv noveller som absolut kan läsas fristående, men tillsammans utvecklar de ett större djup. Tack och lov, så litar Sasa Stanisic på sina läsare och skriver bara precis så mycket som behövs för att han inte ska tappa oss. Han bestämmer inte vad vi ska tänka eller hur vi ska ta oss an novellerna, utan låter oss välja både vad vi ska tycka och hur vi ska läsa. Vi kan nöja oss med läsa om ung pojke som ljuger för sina vänner att han ska resa till Helgoland på sommarlovet men vi kan också se den bildningsresa han tar sig an när han ensam gömmer sig i ett jakttorn i skogen, med böcker, mackor och något att dricka. Eller så kan vi knyta ihop det med novellen från Helgoland och fundera på om det är det som är sanningen? Eller är allt bara fantasi? Eller är det kanske något mittemellan? Och spelar det ens någon roll, om det blir en bra historia?
Jag känner alltid att verkligheten får en extra dimension när jag läser Stanisic. Och det gör mig på gott humör att slippa tänka på hur platt och tråkig världen skulle kunna vara – eller egentligen är ..?
Författare: Sasa Stanisic
Titel: Möchte die Witwe angesprochen werden, platziert sie auf dem Grab die Gießkanne mit dem Ausguss nach vorne
Utgivningsår: 2025
Förlag: btb
Språk: tyska
Betyg: +4/5
Emma Hamberg: Au revoir Agneta
Emma Hamberg gör mig på gott humör eftersom hon alltid är rolig! Hon är inte rädd, varken för att använda klichéer eller för att ta parti för någon av sina protagonister. Vi vet alltid vem som är “god” och vem som är “ond”. Eller som i den här romanen, vem som gillar ost och vem som äter råkost. Det är tryggt och det känns härligt att vara på rätt sida, alltså gilla ost!
I charmiga Je m´appelle Agneta får vi följa med när den tillknäppta och olyckliga Agneta blommar ut och utvecklar sin fulla potential i Frankrike, långt borta från sina självupptagna föräldrar och sin sportfåne till make hemma i Sverige. I sin lilla franska by upptäcker hon den sinnliga njutningen av lavendelfärgade underkläder och lär sig skilja på ostarna på torget. Hon får vänner för livet och det är lätt att förstå att hon inte alls har någon lust att komma hem och “ta sitt förnuft till fånga”. I den andra delen Au revoir Agneta gör hon ett tappert försök, skulle man kunna säga. Det är varmt och vackert i Agnetas värld och dessutom djupt orealistiskt. Men det gör ingenting alls – jag älskar hennes värld med hela mitt hjärta ändå!
Må så vara att uppföljaren är lite svagare, men när Emma Hamberg är “svagare” är hon ändå en mästare i sin genre. Ska det vara feelgood, ska det vara Emma Hamberg!
Författare: Emma Hamberg
Titel: Au revoir Agneta
Omslag: Kristin Lidström
Utgivningsår: 2023
Förlag: Piratförlaget
Språk: svenska
Betyg: -4/5