Esther Perel: The State of Affairs – Rethinking Infidelity
Har du någon gång läst en bok som du på något sätt lyckas nämna i vartenda sammanhang, oavsett hur relevant den är i samtalet eller inte? Du gör lite för långsökta kopplingar för att kunna prata om boken du fastnat för? Trots att sällskapet kanske inte alls är speciellt intresserat, så för du sakta men tydligt in samtalet på en annan bana som relaterar till boken? Exakt så är det för mig med ”The State of Affairs – Rethinking Infidelity”.
Efter att jag sett den belgiska psykoterapeuten Esther Perel bli intervjuad av Fredrik Skavlan blev jag helt golvad! Hennes otroligt skarpa och passionerade sätt att prata om förväntningar inom relationer, monogami och sexualitet gjorde mig snabbt till hennes största fan. (Jag menar, kvinnan har en lång framgångsrik karriär som terapeut världen över och är flytande i nio språk! Come on! Hur kan en inte bli imponerad!?) Perel har specialiserat sig på behovet av trygghet och frihet i moderna relationer, främst i form av kärlek, närhet, distans, utforskande, erotik och tillhörighet. På senare år har hon inriktat sin terapi på personer som upplevt otrohet. Det finns även ett TED-talk med henne som jag starkt rekommenderar att kolla på (se under: länkar). När jag äntligen fick boken hemskickad började jag läsa direkt och insåg snabbt att jag behövde en överstrykningspenna för att markera alla bra formuleringar och viktiga stycken.
“Whether we like it or not, philandering is here to stay. And all the ink spilled advising us on how to “affair proof” our relationships has not managed to curb the number of men and women who wander. Infidelity happens in good marriages, in bad marriages, and even when adultery is punishable by death. It happens in open relationships where extramarital sex is carefully negotiated before hand. And the freedom to leave or divorce has not made cheating obsolete. After immersing myself in the topic, I have come to see that there is no singular truth, no comprehensive typology to describe this crucible of passion and betrayal. The only thing I can say for certain is that nothing I’m about to tell you is made up.”
Perel inleder boken med att beskriva hur få saker kan ödelägga en relation, ta ifrån en ens identitet och förstöra lycka på ett sätt som otrohet kan. Trots detta är otrohet så pass vanligt. Utan att värdera, tar Perel med oss på en resa genom hennes terapisessioner för att visa på otrohetens olika ansikten. Vi får träffa hjärtekrossande partners, besvikna barn, konfliktfyllda älskare och älskarinnor, men också lyckliga par som utvecklat sitt förhållande, personer som hittat sig själva och andra som sexuellt vaknat till liv. Exempel från Perels praktik och människor hon mött runt om i världen på hennes föreläsningar blandas med forskning om relationer, gränser och kärlek.
Det fantastisk med boken är dess utforskande, ivrigt nyfikna utgångspunkt som vägleder oss genom alla dessa olika historier. Perel gör det tydligt för oss läsare att förståelsen för otrohet inte innebär att en försvarar dess existens. Men detta är inte bara en bok om otrohet. ”The State of Affairs: Rethinking Infidelity” handlar om relationer; vad vi förväntar oss, vad vi tror att vi behöver och vill ha, samt vad vi tycker att vi har rätt till. Enligt Perel skapar otrohet ett unikt fönster för att utforska vårt inre och personliga likväl som kulturella attityder gällande kärlek, commitment och lust.
Med motivationen att engagera oss läsare i en ärlig, upplysande och provocerande exploration av moderna relationer skriver Perel denna tankeställare till bok. Jag beundrar hennes ansats att öppna upp för samtal om trohet och lojalitet, svartsjuka och ägande, åtrå och längtan samt ärlighet och förlåtelse. Trots att vi idag i exempelvis Sverige har ett mer öppet, tillåtande klimat gällande samtal kring sex så är otrohet fortfarande ett tabubelagt ämne. Just därför har Perel skrivit boken, för att introducera en mer produktiv dialog om otrohet och för att inte fastna i skuld och skam-träsket. Som terapeut, och numera även som författare, vill Perel skapa en trygg plats för att uttalade det outtalade och vara orädd att utmana sexuell och emotionell korrekthet. Jag tycker det är uppfriskande att se någon våga ge plats åt smärtan, sorgen, sveket likväl som upphetsningen och självutforskandet som uppstår vid otrohet. Det som gör boken så genial är hur närvarande den historiska och sociokulturella analysen är i dessa människors privata berättelser. Perel kartlägger skärningspunkten mellan självbilden, familjen, communities och kulturen.
”The State of Affairs: Rethinking Infidelity” ställer viktiga frågor om otrohet men också om relationer generellt. Är det otrohet att chatta med någon, gå på strippklubb eller bli förälskad i någon annan? Är definitionen av otrohet samma världen över? Har sättet att vara otrogen på förändrats över tid? Varför kan det göra så ont att uppleva otrohet? Är vem som helst benägen att vara otrogen? Kan vem som helst bli utsatt för otrohet? Ska en berätta eller inte om en varit otrogen? Vad blir konsekvenserna av otrohet? Ska en skuldbelägga sig själv eller hämnas när en blivit bedragen? Är det bara i olyckliga personer som är otrogna? Är sex någonsin bara sex? Hur mycket vill en veta om ens partner otrohet? Är skilda vägar det enda alternativet efter en otrohet? Skiljer sig sättet män gentemot kvinnor är otrogna på? Och den slutgiltliga frågan, som verkligen utmanar den rådande kulturen – Är otrohet verkligen det ultimata sveket?
Det jag främst tar med mig från boken är insikten om att människor inte är otrogna för att de vill hitta en ny partner, vilket är det klassiska vi lärt oss och fortsätter att lära ut. I populärkulturen visas denna endimensionella bild upp av offret som blivit bedragen och partnern är boven i dramat. Men är det verkligen så enkelt att en kan hårddra en relations historia på det viset? Jag gillar speciellt kapitlet (med den välformulerade titeln: “The mother of all betrayals?”) där Perel redogör för andra typer av svek, som egentligen är värre än otrohet, men att samhället trots det sätter otrohet som den grövsta typen av relationsbrott. Likgiltighet, försummelse och alla typer av våld – ekonomiskt, psykiskt, materiellt, fysiskt etc. Perel träffar par där den som varit otrogen även kan berätta en historia om av ha blivit åsidosatt i år och rent emotionellt blivit lämnade. Partners som har ställt in middagar och inte dykt upp för att de har prioriterat jobbet framför sin relation. Eller de som lever i missbruk, där drogen är det primära kärleksobjektet. Men trots detta vinner otrohet priset. I en västerländsk kontext är monogamin är så stor del av identiteten och när en otrohet kommer fram skapar det kaos.
“When Costa’s secret came to light, her disillusion was all the more searing. It wasn’t just an attack on her entire belief system – a breach of some of the most dearly held assumptions about coupledom today. Marriage had become a mythical castle, designed to be everything we want. Affairs bring it tumbling down, leaving us feeling like there is nothing to hold on to. Perhaps it goes some way toward explaining why modern infidelity is more than painful. It is traumatic.”
Perel menar att människor är otrogna för att de vill utforska en ny dimension av dem själva. Att det handlar om skapandet av identitet och vilja ha nya personer, situationer och känslor att spegla sig mot. Att det inte främst handlar om att andra personer ska betrakta en annorlunda, utan en själv. Att vara otrogen har gett människor en känsla av att verkligen vara vid liv, på ett sätt de verkade sakna och längta efter. En längtan som är väldigt stark och mäktig. Samt påminnelsen om att regler alltid innebär att människor bryter dem, och att den överträdelsen är lika aktuell i kärleksrelationer som i allt annat. Perel nämner även att om personer som är otrogna skulle lagt en tiondel av den typen av mod, fantasi, nyfikenhet och driv de ägnar åt sina affärer och istället investerat det i sin nuvarande relation så skulle de aldrig behöva hennes hjälp. Och många par börjar faktiskt göra det i hennes sessioner. Hon deklarerar att människor generellt har flera äktenskap under sitt liv. Ibland är det med samma person. Nu har deras första äktenskap dött och frågan är; vill de inleda ett annat äktenskap ihop?
I det västerländska samhället där kapitalismen styr är vi präglade av konsumtionshetsen. Inte enbart materialistiskt och karriärmässigt med fokus på pengar, utan även när det kommer till identiteten och relationer. Nyckelordet är lycka. Vi förtjänar att vara lyckliga, och uppmuntras att självständigt skapa den jämt och ständigt. Förr i tiden var det skamligt att gå, lämna äktenskapet i tron på att en förtjänade något annat. Idag är det tvärtom – den stora skammen är att stanna efter upptäckten av en otrohet. Hur kan en i dagens samhälle, där möjligheterna till lycka aldrig tar slut, välja att stanna? Vi lever i en kultur där vi inte längre strävar efter att bli lyckliga, utan lyckligare. Vi ska optimera våra liv och även våra partners. Vilken version av mig själv är mitt bästa jag? Perel diskuterar dessa frågor och sätter otroheten i en historisk kontext, men även kulturell.
Ja, om ni inte är övertygade att läsa boken efter den här utläggningen så vet jag inte hur jag skulle kunna övertala er. Denna recension har inte tillräckligt med utrymme för att diskutera alla intressanta aspekter av boken och dess insikter den medfört. Som ni förstår måste jag helt enkelt fortsätta ta upp den i diverse sammanhang för att få utlopp för mina tankar! Kom ihåg, ni har blivit varnade.
Författare: Esther Perel
Titel: The State of Affairs – Rethinking Infidelity
Utgivningsår: 2017
Förlag: Yellow Kite
Språk: Engelska
Betyg: 5/5