Elsa Beskow: Petters och Lottas jul
Jag hör inte till den fraktionen föräldrar som tycker att de böcker jag själv läste som barn, är de enda rätta även för mina egna ungar. Jodå, jag gillar Astrid Lindgren, det gör jag faktiskt, men jag blir aggressiv när någon säger att hon borde få Nobelpriset postumt och jag tycker inte att alla hennes berättelser fortfarande funkar. Framförallt så tycker jag att det är ett hån mot alla dagens barnboksförfattare, att alltid bara propsa på gamla klassiker. Tiden har inte stått stilla sedan Astrid lämnade jordelivet och det kommer ständigt nytt på barnboksfronten och det är bra, ofta jättebra!
Men när fan blir gammal blir han religiös och när julen kommer blir Carina sentimental. Så åt fanders med grundsatserna, nu blir det gammalt, klassiskt och något som jag själv älskade under mycket tidigt 70-tal.
Petter och Lotta, de föräldralösa stackarna, togs om hand av de tre tanterna Grön, Brun och Gredelin i den första boken i serien på fem (se nedan för den kompletta listan). Riktigt under vad för sorts förhållande tanterna levde tillsammans, får man aldrig riktigt veta och lika lite får vi klarhet i hur vårdnaden om barnen såg ut. Och ärligt talat, så är det väl inget som barn funderar på, det är snarast en fundering som dyker upp hos den vuxne läsaren.
Just boken om julfirandet, är jag själv förtjust i eftersom Petter och Lotta där får vara företagsamma och smarta. Första julen barnen är hos tanterna var de totalt aningslösa och fattade inte vad det var för hemlighetsmakeri som pågick.
“För de hade inte reda på att det fanns något som hette julklappar.
De hade definitivt inte heller reda på att julklapparna levererades av en julbock, föregångaren till jultomten, och blev livrädda när den gjorde entré i det julpyntade finrummet. De barn som lyssnar på sagan, känner genast igen att det är farbror Blå som döljer sig bakom bock-utstyrseln.
“Och strax efter sen julbocken hade gått kom farbror Blå in, och han tyckte att det var så förargligt att julbocken hade varit där just när han var ute ett tag.”
När tant Gredelin nattar Petter och Lotta på julaftonens kväll och berättar hon att julbocken är en förtrollad prins som bor långt inne i skogen. Barnen bestämmer sig för att söka upp honom under sommaren för att be honom ta med några klappar till tanterna nästa år. När ungarna äntligen lyckas komma iväg utan tant-sällskap, hittar de en man som har hand om en kolmila långt ute i skogen och är helt övertygade om att det måste vara den förtrollade prinsen.
“Och kolaren sa, att nog kunde han lova att gå med de där julklapparna till tanterna på julafton, men Petter och Lotta finge allt själva göra i ordning sina paket, för han kunde omöjligt hinna skaffa julklappar till alla människor.”
Lotta syr och virkar julklappar och Petter täljer. Petter tillverkar dessutom med tant Gröns hjälp en bokhylla av krokiga ekgrenar till farbror Blå. Anmärkningsvärt är namnet “en vildes bokhylla”, vilket tant Gredelin dessutom tycker är rätt missvisande eftersom ju vildar inte behöver några bokhyllor, då de ju inte kan läsa…
Finalen utspelas självklart på julafton, då mitt i kaffedrickandet en lurvig julbock kommer inklampandes. Petter och Lotta tycker att den är större än förra året, men han har ju åtminstone rätt paket med sig, så de blir inte rädda. Genom motsatt dörr kommer ytterligare en julbok intrippandes – det är farbror Blå, som sätter bockskägget i halsen och tappar masken både bokstavligen och mentalt! Det uppdagas att den förtrollade prinsen, aka julbocken, egentligen är en simpel mjölkbonde som på sommaren bor i skogen och är kolare.
“Och farbror Blå skrattade med, men han sa att han inte kunde förstå, att tant Gredelin ville inbilla barnen såna där tokigheter om en förtrollad prins i skogen. Och då sa tant Gredelin, att hon ju bara berättade en saga för barnen, och hon trodde att barnen begrep att det var en saga.”
Det där tycker jag är berättelsens essens på något vis: barnen, varken Petter och Lotta eller de som lyssnar, ska inlullas i någon dravlig fantasivärld utan får veta hur det ligger till. Julbocken finns inte på riktigt, men det är någon som vill dem väl som klätt ut sig för att roa dem. Barnen förväntar sig inte bara att få julklappar utan är själva aktiva och tillverkar gåvor till dem som står dem nära. Det gillade jag som barn, det gillar jag nu!
De fem böckerna i ordningen de kom ut:
Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin (1918)
Tant Bruns födelsedag (1925)
Petter och Lotta på äventyr (1929)
Farbror Blås nya båt (1942)
Petters och Lottas jul (1947)
BONUSLÄSNING: Kaj Attorp: Gredelins längtan (2002)
En vuxenversion om hur tanterna, barnen och den där Blå egentligen levde sina liv där i Lillköping. Att Grön var lesbisk och att Gredelin hade ett hemligt förhållande med Blå, blir uppenbart även i bilderna efter den läsningen.
Författare: Elsa Beskow
Titel: Petter och Lottas jul
Utgivningsår: 1947
Förlag: Bonnier Carlsen Bokförlag
Språk: Svenska
Betyg: 4/5 (ett poängs avdrag för “en vildes bokhylla” och det där om att vildar inte kan läsa)