11 frågor om “Den hemliga historien” av Donna Tartt

1. Nämn något du gillade med boken

Jag gillade att den var ambitiös! Det är en tjock bok som har ett gott rykte (episk roman, inflikar Carina), där jag visste att titeln ägde en viss tyngd. Direkt sattes ribban och jag förstod att jag skulle vara tvungen att ge mig hän totalt. Det kändes spännande att så medvetet ta sig an en roman.

2. Nämn något du inte gillade med boken

Den hade otroligt många sidor, 559 för att vara exakt, men på något vis var det inte full av just den informationen jag var ute efter. Skildringar sida upp och sida ner, vilket på något vis fick mig att känna mig mätt och hungrig på samma gång. Dock en spännande, motsägelsefull känsla!

3. Beskriv miljön i romanen

Stämningen var det som fick mig att fastna direkt. Den värld som byggs upp; gammal, dammig, svår och mystisk, lämpar sig perfekt för mord i rik universitetsmiljö.

4. Vilken karaktär gillade du mest?

Henry, alla dar i veckan. Jag tyckte dock det var förvirrande att följa alla karaktärernas utveckling, då de var oförutsägbara och svårtuggade, men på ett bra sätt antar jag. Trots att jag i början var överväldigad av alla hala karaktärer som så självklart kastades i ansiktet på mig, så blev Henry snabbt en favorit. Han var smart, någon jag kunde se upp till, hade en mognad och värdighet jag inte riktigt såg i de andra. Jag hoppades ganska direkt på att historien skulle utveckla sig likt ”Ett litet liv” och att Richard och Henrys vänskap skulle expandera på ett kärleksfullt, sexuellt vis. Men mot slutet blev Henry lite obehaglig och jag började tvekade på min magkänsla att lita på honom. Dock verkade det räta upp sig på slutet. Eller? Kan en verkligen renförklara någon av dessa människor helt?

5. Vilken karaktär gillade du minst?

Det enklaste svaret är Bunny. Gud, en sån provocerande typ. Men ärligt talat störde jag mig ganska mycket på alla. Charles var den otydligaste karaktären de första 300 sidorna. Hade inget som helst grepp om honom. Men å andra sidan hade Richard också en sån mellanmjölk-personlighet att det inte riktigt väckte många sympatier. Det får väl bli oavgjort.

6. Välj ett avgörande stycke

”Hur kom det sig att en personlighet så sammansatt, så nervös och finkalibrerad som min kunde anpassa sig efter den chock som mordet utgjorde, mensen Bunnys oerhört rustikare och slagtåligare fullkomligt brakade ihop?”

7. Vilken teknik använder sig författaren av för att berätta historien?

Detta är väl därför Donna Tartt lyckas får en sådan tegelsten till bok att flyga: berättartekniken. Precis när berättelsen gick in i en lugnare 100-sidorfas så slappnade jag av. Jag kunde skumma något stycke och lite sucka åt dess långsamma, detaljerade passager. Sen plötsligt visade det sig att jag under den tiden helt missat alla ledtrådar på vad som egentligen hände med de resterande karaktärerna. Typ som när Richard sover bort sig eller är helt bäng. Ytterligare en plot twist dyker och jag sitter som på nålar inför de nästa 100 sidorna för att förstå vad det är som egentligen skett.

8. När var boken som mest spännande?

”Religiöst förtal, raserianfall, förolämpningar, tvång, skulder: bara futtigheter egentligen – alldeles för små, kan det tyckas, för att driva fem relativt sansade människor till mord. Men, om jag vågar säga det här, det var först när jag hade varit behjälplig vid mordet på en människa som jag insåg hur sammanlagt och svårgripbart ett mord faktiskt kan vara, som jag förstod att det inte nödvändigtvis kan förklarad av ett enda dramatiskt motiv.”

9. Ville du läsa färdigt boken? I så fall varför?

Ja, jag behövde closure. Ett hederligt avslut, helt enkelt. Varför dödade de egentligen Bunny? Kommer de åka dit? Vad kommer att hända med gänget? Hur mår en efter ett mord? Finns det möjlighet för dem att bli fria och gå vidare med sina liv? Önskar jag dem ens ett sådant slut?

10. Vad skulle du ha skrivit annorlunda?

Mer sexscener, tack! Det var så torrt, så torrt. Ja, jag vet, sex var absolut en närvarande, viktig faktor i boken som blev mer och mer tydlig. Men jag vill inte ha snack om sex, det räcker inte. Om det nu ska vara en sån snaskig historia fullt med mörker och synder, så vill jag gärna ha tillhörande beskrivningar.

11. Sammanfatta boken med en mening

”Jag förmodar att igenkännandets chock är en av de värsta chocker man kan drabbas av.”

---

Författare: Donna Tartt

Översättare: Nille Lindgren

Titel: Den hemliga historien

Utgivningsår: 1992

Förlag: Bonnier Alba

Språk: Svenska

Betyg: 4/5