Liane Moriarty: En annan Alice

BOKSNACK! Vår allra första “chat-recension” – en recension som vi skriver på båda två.

Kort sammanfattning av handlingen: Alice får en smäll i huvudet under ett gympapass och glömmer bort de senaste tio åren av sitt liv. Hon tror att hon är en nygift kvinna utan barn som just skaffat hus, när hon egentligen är trebarnsmor som ligger i bitter skilsmässa.

Carina: Jag undrar vad du hade för förhoppningar om den här boken? Det känns inte riktigt som din vanliga genre, tycker jag.

Emma: Efter att slaviskt följt tv-serien ”Big little lies”, baserad på boken med samma namn av just författaren Liane Moriarty, kändes det spännande att läsa något hon skrivit! Jag skulle ta med mig något litet till en julklappslek med släkten, och valde självklart att köpa en bok. Eftersom jag kan vara den tråkigaste spelmedlemmen i kombination med att vara högst målmedveten, så satsade jag fullt ut på att få min egna julklapp. Jag visste exakt vad jag ville ha och log stolt på slutet när jag öppnade boken jag själv slagit in.

Mellandagarnas lugna stunder spenderades med Alice, och trots att förhoppningarna var högre än bokens faktiska leverans, lämnades jag ändå nöjd på slutet. Jag gillar Moriaitys sätt att presentera kvinnoöden. Och även om boken garanterat kunde varit hälften så lång, där sidoberätttelsen om mormorns blogg var totalt överflödig, så lockades jag att fortsätta läsa.

Eller vad säger du, Carina? Var den inte lite väl i det längsta laget? Hur hade du lagt upp berättelsen, om du fick välja?

Carina: Jag tycker ju sällan att böcker är för långa liksom, men här håller jag med fullt ut! Särskilt mormorsbloggen kändes mer än onödig. Och att Alice inte gillade att träna i sitt förra liv, fattade vi redan på ruta ett, det kändes väldigt tjatigt att betona det om och om igen. Som läsare känner  jag mig då lite lätt idiotförklarad och det gillar jag inte.

Om jag hade gjort upplägget hade jag lagt ännu mer fokus på relationen mellan Alice och hennes syster Elisabeth. Det var spännande att se hur deras relation förändrats under åren. Det känns som om Alice tappade systern ur sikte, när hon hade behövt henne som allra bäst. Det hade jag gärna läst ännu mer om. Jag tror att det är lätt hänt i en sådan situation: Alice var lyckligt gift med en fantastisk man som hon var superkär i och dessutom fick hon tre barn på raken utan att i princip ha planerat eller funderat på hur eller när. Det bara hände, liksom. Elisabeth behövde mer tid att hitta en man som passade och gick igenom det ena smärtsamma missfallet efter det andra, otaliga IVF-behandlingar och hennes liv var så långt ifrån Alices som man kan tänka sig.

Mormors historia däremot, hade jag som sagt tonat ner rejält, den kändes totalt överflödig och så hade jag rekommenderat mindre detaljer om Alice föräldrar. De fick för stor plats, jag hade lätt förstått vilken bakgrund Alice och Elisabeth kom ifrån med mindre utförliga skildringar av deras dagars upphov.

Emma: Ja, men bra att du tar upp Elisabeth! En fin skildring av systrar där även de successivt hittar tillbaka till varandra, eller snarare bygger upp något nytt där de nu står. Du vet ju hur jag älskar att analysera syskonrelationer och det är oftast så stor fokus på romantisk kärlek i alla romaner. Den har en sån hög status och folk är generellt tända på att läsa om folk som förälskar sig. Därför är det vackert att ibland läsa om två olika systrar som båda kämpar med sitt men ändå lyckas möta varandra igen.

Carina: Det är ju tydligt att den här boken sätter igång tankar hos oss båda, fler än vad som är vanligt i chic-litt-genren, om det nu är nödvändigt att karaktärisera böcker och stoppa läsupplevelser i lådor. Vilka tankar väckte boken hos dig?

Emma: Jag gillar idén att plötsligt inte minnas 10 år av sitt liv, och på riktigt behöva finna sig själv på nytt. Det kändes lite kittlande att läsa! Vad skulle en göra om för val? Vad blev som en tänkt sig? Vad är en nöjd med att ha åstadkommit, som så länge varit en dröm? Vad händer med relationer under loppet av ett decennier? Vad händer med en själv?

Vad säger du om det, Carina? Vilka frågor och känslor väckte boken i dig? Du som ändå har ett stadigt äktenskap och snart vuxna barn, kunde du förstå Alice på ett annat sätt? Både hennes förvirring, kärlek och identitetskris?

Carina: De senaste tio åren av mitt liv, är kanske inte de som jag eller mitt liv förändrats mest på. Men upplägget triggar ju i gång en hel del tankar! 2009 hade jag redan två barn, var gift med deras far och jobbade som egenföretagare i svensk-branschen. Jag har inte ens flyttat de senaste tio åren och har i stort sett samma vänner och intressen. Det är väl snarast det jag börjar tänka på – har jag blivit för bekväm? Är det dags för nya tag och intressanta vändningar i livet snart?

Emma: Haha ja det är sant! Det kunde jag faktiskt räknat ut själv! Men låt oss säga 20 år då. Åtminstone en lockande tanke för att sätta saker i perspektiv. Därmed får det mig att känna mig nöjd över detta spontaninköp i julas. Det var helt enkelt en perfekt semesterbok, som är till för den som lättsamt vill sluka i sig flera sidor åt gången utan att bli överväldigad eller trött. ”En annan Alice” är konstigt nog både en torr pizza och en smaskig risotto på samma gång. Den är stundtals dålig med en ytlig porträttering och ett för långsamt tempo, samtidigt som den förvånande nog går in under huden. Historien bjuder in till reflekterande frågor kring livets faser och hur en själv skulle reagera i den oerhört realistiska situationen att ha glömt bort 10 år av sitt liv.

Carina: Du köpte ju boken egentligen till ett julklappsspel. Hoppades du hela tiden på att du skulle lyckas få din egen vinst? Vem tror du skulle gilla boken och varför?

Emma: Ja, jag försökte inte ens få en annan julklapp! Och uppenbarligen gav jag ju dig boken att läsa, Carina, då jag tyckte den var mysig plus att jag fint föreställde mig resan att försöka hitta tillbaka till syskon, min make men främst mig själv efter så många år. Tyckte du jag gjorde ett bra val att rekommendera den till dig? Vem skulle du ge den vidare till?

Carina: Jag var skeptiskt redan från början och de första 50-60 sidorna undrade jag varför i all sin dar du trodde att jag skulle gilla den. Det började så klyschigt med en stay-at-home-mum som hoppade runt på ett aerobicpass och tokroligt nog smällde i skallen och blev lite vimsig och det kunde jag verkligen inte relatera till. Men sedan blev jag motvilligt nog intresserad av upplägget och började tänka på mitt eget liv och mina relationer under de senaste tio åren.

Det var en himla tur att du rekomenderade den Emma, annars hade jag aldrig läst den!

Jag skulle vilja ge den till min brorsdotter Linnea, eftersom hon befinner sig i en fas i livet där mycket förändras och där det kanske är intressant och spännande att kolla om man håller den riktningen som man tänkte för tio år eller om man har hittat ett helt annat spår som kanske passar ännu bättre under tidens gång.

Emma: Det låter onekligen spännande! Då får vi hoppas att Linnea och andra ger ”En annan Alice” en chans. Om inte bara för att ha ett säkert kort till semestern, utan även om de vill ta sig en funderare och reflektera lite kring sitt liv – på gott och ont!

---

Författare: Liane Moriarity

Översättare: Anna Strandberg

Titel: En annan Alice

År: 2018

Förlag: Månpocket

Betyg: 3/5