Lin Jansson: Ragga som du shoppar

Nu ska jag berätta för dig varför du borde läsa en bok som lustigt nog har en så usel titel som ”Raggar som du shoppar”!

Till att börja med så skämdes jag när jag köpte den på Akademibokhandeln i Malmö. För det första är omslaget rosa, titeln är inte den bästa direkt och det skriker ”chick-lit” (chick literature, alltså tjej litteratur) om den. Men det är just därför du borde läsa den!

För det andra är ”chick-lit”-stämpeln 100% sexistisk och ett resultat av att nedvärdera allt som klassas som kvinnligt. Därtill hör alltså färgen rosa, den typen av titel och genren. Böcker skrivna av kvinnor är inte lika populära och anses inte vara lika bra (fyll i: i jämförelse med böcker skrivna av män). På grund av det faktum att en roman är skriven av en kvinnlig författare kan den ibland direkt klassas som ”chick-lit” (observera hur det inte finns något som heter dude-lit eller att böcker skrivna av män anses bara vara för manliga läsare).

Men när en bok dessutom handlar om en kvinna måste den ju logiskt sett bara vara det minsta intressant för just kvinnor. Hur ska en man kunna relatera till något som en kvinna upplever? För vi vet ju att bara läkare får läsa böcker om sjukhus, och mördare böcker om mord. (Obs är ironisk)

Jag tycker helt enkelt att det är dags att uppvärdera chick-lit statusen och just därför väljer jag nu att skriva en recension om genren!

När jag var tonåring var det nämligen min favoritgenre. Ingen har nog läst (och läst om) så många Marian Keyes böcker som jag. De var de riktigt första tjocka böckerna jag tog mig an. Gud, vad det stimulerade min läslust och utvecklade mina skrivkunskaper! Sen att genren, tyvärr, ofta innehåller pinsamma karikatyrer som bara går ut på att förlöjliga snarare än att förmedla lite schyssta värden, det är en annan femma. Det är tragiskt nog ett ganska klassiskt knep att varje ”chick-lit” bok ska innehålla en kvinna som har en shoppingfetisch för skor, en homosexuell man som bikaraktär/bästa kompis och kvinnor som ställs mot varandra i kampen om vem som är värdigast i männens ögon. ”Jag är inte som andra tjejer”. Shit, vilken misogyni jag vuxit upp med i mina kära Keyes-böcker!

Sen finns det mycket fint och viktigt i dessa typer av böcker. Keyes till exempel skriver med väldigt svart humor där människor lätt känner igen sig. Hon har skrivit om att leva med missbruk, förlossningsdepressioner och sorg. Allt detta, samtidigt som kvinnor världen över har känt en tröst i hennes litteratur, och det har funnits en gemenskap i det.

Detta hamnar till slut i en diskussion om fin och fulkultur. En ska läsa Ernest Hemingway och inte Denise Rudberg. Ja, olika typer av böcker men samma patriarkala skit som styr vad vi ska tycka är seriöst och bra nog. Därför tycker jag att det är viktigt att lyfta kvinnliga författare som dessutom väljer att skriva om kvinnor, för kvinnor. När en vill ha lite verklighetsflykt, läsa om något hoppingivande som känns på riktigt, samt få skratta lite, då är denna genre svårslagen.

Därför vill jag nu slå ett slag för ”Ragga som du shoppar”, en debutroman av Lin Jansson som kom ut våren 2018. Precis som när jag var 15 år, är denna typ av bok nu den perfekta medicinen mot lågmäldhet och längtan efter lätta, fluffiga känslor att omsluta sig med. Boken handlar om Lovisa, en ung kvinna som fastnat i livet. Hon hatar sitt jobb i butiken Friluftsliv & Fritid i Nordstan, vet inte vad hon vill plugga, hon är snart 30 och fortfarande inneboende med två vänner. Med sin ganska råa humor gillar hon mest att reta ihjäl sin chef Lukas, tråna efter snygga kollegan Adrian och tänka på sin frånvarande syster Olivia. Denna typ av humor var exakt min kopp med te när jag var tonåring, men nu kan jag tycka att den är för mycket och otroligt omogen. Men vet du vad, ibland kan det vara ganska gött att läsa skit. (Speciellt när boken även har mer seriösa och givande undertoner.)

”

10:28

”Jackavdelningen”, säger Lukas så fort jag stämplat in och något inuti mig går sönder.

Min självaktning förmodligen.

Jag faller på knä framför honom och griper tag i hans ena ben.

  ”Jag kan inte!”, skriker jag. ”Jag överlever inte en dag till, jag kommer att DÖ därute”.

   ”Men ställ dig upp!”, väser Lukas och försöker sprattla sig loss.

  ”Skona mig”, älgbrölar jag och virar mig runt hans ben. ”Skona mig!”” (…)

  ”Men okej då för i helvete! Fiskeavdelningen!”

  Jag släpper ögonblickligen mitt grepp, rullar ner för hans ben och landar på rygg på golvet.

  ”Gör aldrig om det där”, morrar Lukas och rättar till sina jeans.”

Det är ett snabbt tempo i boken, vilket jag uppskattade. Jag läste den i två sittningar, där den sista avslutades närmare klockan två en torsdagsnatt i Malmö. Ärligt talat så kunde jag inte, och ville inte, sluta läsa. När det stormar i huvud och själ så är det en lättnad att få försvinna in i en bok. Lovisas liv är oerhört frustrerande och jag var ganska trött på henne. Hon är barnslig, oansvarig och inte speciellt rationell. Men det finns en fin sårbarhet hos henne som jag kan relatera till, och tycker det är viktigt att skildra kvinnor på detta sätt. Lovisa tillåts ändå vara allt på samma gång. Jag kan le åt hur hon och Lukas tjafsar med varandra, samtidigt som hon har fina medsystrar omkring sig och bara försöker reda ut hur hon vill ha sitt liv.

Det som gör boken till läsvärd är relationen till systern Olivia. Det visar sig att Olivia inte är bortrest och lever det lyxliv alla tror, utan hon är svårt sjuk och deprimerad. Jag tycker det är modigt och viktigt att Jansson tar upp ett sånt tabuämne som medberoende och suicidalitet är. Det som först framstår som ytligt med Lovisa och hennes liv (till exempel besattheten av att få Adrian att bli hennes pojkvän) visar sig bara vara en distraktion från det hjärtskärande som händer hennes syster. Hur kan en hjälpa någon som vill dö? Lovisas kamp för sin syster är rörande. I samma fart och fläkt tacklar Jansson detta svåra ämne. Det är, likt Keyes, verkligen högt och lågt i denna roman!

13:25

Sjukhuset.

 ”Snälla kan du inte prata med mig i alla fall?”, ber jag.

 ”Finns ingenting att prata om”, säger Olivia med en död entonig röst som sänder kalla kårar längst ryggraden på mig.

”Sluta kom hit.”

Avslutningsvis tycker jag att det är kul att Jansson lyckats skriva en bra chick-lit bok på svenska. Mitt krav när jag gick in i Akademibokhandeln var just att jag ville ha något skriven av svenska författare. Jag blev rekommenderad den ena sorgliga, torftiga boken efter den andra. Om det inte var död och krig så var det något annat tungt. Ibland behöver en bara lite avslappnade läsning utan att bli traumatiserad av hemska livsöden. Och uppenbarligen har Jansson lyckats med något, då ”Ragga som du shoppar” säljer bra och faktiskt var en utav böckerna butiksbiträdet rekommenderade mig (efter att jag vänligt kommenterat att jag inte orkar läsa baksidan på en folkhemsskildning till).

Så, utifrån att detta är en underskattad gener när det gäller den viktiga funktion den ändå har i många (kvinnors) liv, vill jag för alla slitande kvinnors skull rekommendera den. Och skäms inte vid kassan, utan var stolt för att du ger dig själv lite härlig läsning!

---

Författare: Lin Jansson

Titel: Ragga som du shoppar

Utgivningsår: 2018

Förlag: Månpocket

Språk: Svenska

Betyg: 3/5