Med fyra män på semester

Kortrecensioner 

Oförhappandes blev det semester för mig och den äkta mannen i slutet av februari och i början av mars i år. Han hade restsemester att ta ut och jag var inte sen att hänga på. Som egen företagare finns ju varken fenomenet semester eller restsemester, men å andra sidan är det möjligt att vara flexibel och skjuta upp jobbandet en aning. Det gjorde jag så gärna och vi begav oss till Spanien. Denna kvartett av män, förutom min egen, följde mig på resan. 

Johannes Anyuru: En storm kom från paradiset 

Om jag ska vara riktigt ärlig, så hade jag hunnit läsa ut den kvällen innan jag startade resan. Och ja, jag var skeptisk. Efter en diktsamling “Städerna inuti Hall”, en roman “De kommer att drunkna i sina mödrars tårar” och ett oerhört pretentiöst sommarprat från 2017 som jag inte ens orkade lyssna klart på, tyckte jag att jag personligen var färdig med Anyuru. Men så ramlade jag på den här på bokloppis för en spottstyver. Och fick höra att den skulle vara bra. Och kom dessutom på att jag varit lite nyfiken på den när den kom ut. 

PLUS: Fantastiskt vackra formuleringar! Spännande när han växlar mellan pappans historia och sin egen. 

MINUS: Jag hade svårt att släppa mina förutfattade meningar och ge mig hän.  

Geir Gulliksen: Berättelsen om ett äktenskap 

En man skriver om sitt havererade äktenskap från sin ex-frus perspektiv. Kom igen! Kan det bli mer mainsplaninade än så? Vem i helskotta vill förlägga detta i modern tid? Och vem vill läsa? Utom möjligen mannens närmaste vänner? Men efter att ha fått boken tryckt i handen (tack Siv!) och rekommenderad (tack Emma!) så bestämde jag mig för att chansa. Och det ångrar jag inte! Geir Gulliksen var en fin följeslagare på vägen till Vila-Seca. 

PLUS: Ömsint, fint och eftertänksamt. 

MINUS: Lite kort, kanske? 

Sasa Stanisic: Vor dem Fest 

Detta spontanköp kan jag inte lasta någon annan än mig själv för. Jag har varit sugen på den länge, men misslyckades att komma in i den när jag lånade den på biblioteket för flera år sedan. Men nu, nu var jag laddad! Jag har ett svagt minne av att han blev kritiserad för att han som invandrare skrev om en tysk by i Uckermark, något som han enligt dessa belackare inte skulle kunna känna till. Jag skulle vilja påstå, att om man känner till folk och hur folk beter sig, spelar det inte så stor roll om de hänger i en tysk by eller i en bosnisk. Människor i byar, ja de är sig lika världen över. Men det är få som är så bra på att iaktta dem som Sasa Stanisic!  

PLUS: Historien om Fürstenfelde präglas av ett nyfiket och öppet sinne och ett aldrig sinande intresse för människor och hur de hänger ihop. 

MINUS: Ibland har han själv lite väl kul och brassar på en aning för mycket i sina beskrivningar av byborna. Då gränsar det till buskis och om buskis tycker jag icke. 

Vilhelm Moberg: Din stund på jorden 

Jag är besviken. Djupt besviken. Det är lite svårare att definiera vem jag är besviken på – mig själv eller den store Vilhelm Moberg? Jag trodde i alla fall att jag älskade denna variant av svensk arbetarlitteratur med rötter i den småländska bonnamyllan. Jag minns att jag slukade “Raskens” i första ring på gymnasiet och hade så när som glömt att jag fuskade mig igenom “Din stund på jorden” i tredje. Lotta talade så varmt om denna och jag bestämde mig för att temat, utvandrad svensk 60+, skulle passa mig bättre idag. Men ack vad jag bedrog mig! Jag tyckte att Albert Carlsson var lika outhärdligt tråkig i dag som 1983. 

PLUS: Föredömligt kort, endast 231 sidor. 

MINUS: Tråkig. Trist. Långrandig. Och tråkig.