Anna Jörgensdotter: Solidärer
Min läsutmaning 2020 var ju att läsa undan en del av det som ligger på vänt-stapeln bredvid sängen. Jag har verkligen jobbat på med den där stapeln och läst undan en del, men en annan del har ju förstås också tillkommit. Hur balansen ser ut just nu, vågar jag inte ens räkna på, men jag har gjort en klar förbättring och köpt mig en liten rullvagn från IKEA som jag nu staplar allt i. Väldigt mycket snyggare, och om sanningen ska fram, sväljer en vagn med tre våningar rejält många fler böcker än den korgen som jag hade innan dess.
Den här boken, Anna Jörgensdotters “Solidärer” har jag köpt och totalt glömt bort. Vis av förra läsningen läste jag baksidestexten innan jag började på själva romanen. Och jag erkänner, jag blev förundrad över att jag köpt en bok om spanska inbördeskriget och om hamnarbetaren Ingemar som reser dit för att kämpa mot Franco och samtidigt passa på att glömma sin kärlekssorg.
Men den förundran är inget mot den gränslösa förvåning jag kände när jag upptäckte att just delarna om inbördeskriget var dem som intresserade mig mest. Och det är ju svårt att anklaga Jörgensdotter att ha med för lite fakta om just det, för i så fall borde jag ha köpt en bok om kriget istället. Vilket jag förmodligen aldrig hade gjort, eftersom jag till dags datum inte hade en aning om att jag hade detta lilla udda specialintresse.
Nåja, tillbaka till romanen, så som den faktiskt är skriven. Utgångspunkten Gävle har jag inget emot och den spirande kärlekshistorien mellan Ingemar och Klara är fint skildrad. Kärleken är utan ord och följaktligen kantad av förhoppningar som grusas, missförstånd och konsekvenser som ingen räknat med. Den politiska dimensionen, med anarkister och syndikalister, kvinnokämpar och helt otippat fackföreningensaktivisten Joe Hill, kändes ganska tröttande. Jag är gammal i gården när det gäller politik och tröttnar snabbt på folk som är mer intresserade av sin egen ideologi än att på riktigt förändra något. Den delen av romanen som utspelas i Spanien, framförallt den unga kvinnan Conxas liv i Barcelona berör mig och det hade gärna läst ännu mer om. Anna Jörgensdotter skrivet vackert och om jag inte haft ett så splittrat förhållande till poesi, skulle jag ha sagt “poetiskt”. Hennes språk är spänstigt och bär genom alla delarna av romanen.
“Som du då, sa Sonja. Hon log, men leendet var så snett att det föll ur ansiktet på henne, och Klara kunde inte le tillbaka.”
Och så på något sätt måste ju alla dessa ingredienser blandas, så att det blir en god och närande roman-soppa av det hela. Gälvlesonen Ingemar reser till Spanien för att kämpa mot fascisterna och där korsas hans väg av Conxa. Klara vandrar vidare på Gävles gator och försöker bemästra sitt liv. Jörgensdotter tappar mitt intresse någonstans mellan att Ingemar kan minnas saker från innan sin födelse och när Conxas döda pappa driver henne in i kriget och bort från sin son.
“Längtan spänner sin båge. Vill något med kropparna som kropparna inte tror att de klarar av. Och så blir det sorg av det, och kropparna får för sig att det är sorg de bär på, fast det är fel, för det är något vildare, större, mycket svårare att berätta för någon än tårar.”
Männen i romanen tycker jag är till största delen outhärdliga. Klara har verkligen ingen tur med männen i sitt liv, kan man väl sammanfattningsvis säga. Den ene älskar mer än han vågar stå för och den andre har större kuk än självkänsla, vilket båda är förödande för kärleksförhållanden. Alla männen som går åt i inbördeskriget av anledningar som inte alltid är politiska, tänker jag inte ens gå in på. Det är djupt deprimerande när unga män dör, oavsett anledningen.
Kvinnorna däremot, de är intressanta! Klara i Gävle kämpar i princip med samma levnadsöde som Conxa i Barcelona, då de båda blir gravida utan att vara gifta. Det gör dem beroende av sina mödrar och de kan inte riktigt leva ut sin frihetslängtan. I bådas fall handlar det både om att få vara ung och förälskad men de har också ett politiskt driv. De vill vara med och forma framtiden, bli tagna på allvar och vara med på samma villkor som männen. Av Klaras väninnor, Sonja och Violet, tycker jag att Violet är mest intressant eftersom hon kommer från en helt annan miljö. Hon kämpar inte direkt med att överleva och att slava på någon fabrik eller som hembiträde. Hon kommer från en så kallat privilegierad bakgrund, men det gör henne inte till vare sig en lyckligare människa eller politiskt skarpare iakttagare än någon av de andra. Tvärtom, skulle man faktiskt kunna säga. Hon faller djupt, när hon beslutar sig för att avsluta sitt förhållande till fästmannen.
Facit
Är det här en läsvärd bok?
Tveklöst JA.
Vem ska läsa den?
Det här är en bok för folk som är intresserade av mänskliga relationer i utsatta situationer. Det är inget för politiska agitatorer eller för folk med specialintresset “spanska inbördeskriget”.
Kommer du att minnas den när årssummeringen 2020 ska göras?
Nej, tyvärr. Jag kommer nog att glömma den i samma ögonblick jag har skrivit klart den här texten och satt in den i bokhyllan. Men det är inte bokens fel, utan snarare att den inte helt var min.
Skulle du kunna tänka dig att läsa något mer av Anna Jörgensdotter?
Absolut! Om jag bara kunde komma ihåg hennes namn till nästa gång jag står framför pockethyllan i en svensk bokhandel och letar efter den fjärde eller åttonde boken.
Författare: Anna Jörgensdotter
Titel: Solidärer
Utgivningsår: 2017
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Betyg: 3/5