Jonathan Safran Foer: We are the weather – Saving the planet begins at breakfast
“We can’t properly conceptualize the environmental crisis – we certanily can’t be alarmed by it – until we acknowledge its ability to kill us. Because we created it, this means we have to acknowledge our ability to kill ourselves. We have to be aware of the death that surrounds us, even when it hasn’t yet happened, even when it is easy to miss, even when our suicide will kill others first.”
Det här kommer bli en ganska tudelad recension. Jonathan Safran Foer intresserar sig för samma ämnen som jag och det känns tryggt att hitta en sån säker röst i samhällsdebatten. Han är kritisk, öppen med sitt tvivel och vet vad han snackar om. Precis som med “Eating Animals” som jag läste för något år sen, får “We are the weather” en given plats i populärkulturens politiska mitt. Men det är något inom mig som slaknar och det känns stundvis ganska tomt, som om boken mest är ett skal utan något handfast. Det är här jag tvivlar, säger emot mig själv när jag inser att jag markerat citat efter citat och utan tvekan håller med JSF (Jonathan Safran Foer, för övrigt väldigt snyggt namn). Men vad är som som skaver? Är han inte radikal nog? Nja. Passar hans språk bättre skönlitterärt? Kanske. Borde han ingiva mer hopp? Han är delvis en sur gubbe, som man känner redan har gett upp, men samtidigt skriver han ju den här boken vilket tyder på motsatsen. Och det är väl inte mer än beundransvärt att han är den första att erkänna misstag, hyckleri och argumentera för mer, bättre.
Boken är uppdelad i fem delar, först ut med en prosaisk, mjuk inledning om vad som stundtals verkar vara lösryckt filosoferande. JSF känns som den där monolog-snubben i band t-shirt som inte duschat på tre dagar men det finns inget tvivel (från något håll) att tjejerna på festen vill höra hans snack. Och ja, här sitter en sån tjej som läst boken på bara några dagar. Samtidigt blir han mer sympatisk när argumenterandet förtydligas. En tajt faktadel glider över till ett reflekterande samtal JSF har med sig själv. Alltså på riktigt en dialog. Det är faktiskt ganska fint men spårar ur lite de sista sidorna och det känns som ett Alex & Sigge-avsnitt på repris. Eller så blev det för metaforiskt för mig en trött tisdagskväll. Samtidigt knyts säcken skickligt ihop och jag fick precis vad jag ville när jag stänger boken. Eller? Jag är faktiskt fortfarande lite hungrig, vill ha mer och undrar vad det är som saknades.
Kan inte låta bli att tänka på “Why We Love Dogs, Eat Pigs, and Wear Cows” av Melanie Joy, som känns som den ultimata boken i hur man angriper ett så tabubelagt, komplext och massivt ämne som människans relation till djur och dess konsekvenser. Kanske är JSF för mycket kille-som-håller-låda för mig, men å andra sidan tycker jag rent strategiskt att det är ett vettigt beslut. Folk vill lyssna på honom, på någon med den approachen, någon som egentligen är ‘på deras sida’. Och jag håller ju med karln, så jag kanske bara ska acceptera att alla sätt är bra sätt när målet är gemensamt? JSF skriver personligt, kan bygga ihop böcker på det här sättet, samt motivera andra till samma förändring han själv försöker förverkliga.
Okej, men mitt grubblande åsido, vad kan man förväntas läsa om i “We are the weather”? Jo, tackar som frågar, nämligen faran i att värdera emotioner högre än verkliga handlingar, såsom den fina symboliken i att plantera om ett träd snarare än att ändra vardagsvanor. Hur vi fungerar som kollektiv, att 96% av amerikaner firar Thanksgiving, vilket är fler amerikaner än de som borstar tänderna varje dag, har läst en bok det senaste året eller lämnat staten de föddes i. Cirka 20 sidor av boken är rakt av en snygg presentation av siffror och statistik. I punktform, uppdelat i kategorier, är det sida upp och sida ner med vad det är vi har att göra med. Inget vi egentligen inte redan vet, utan vad vi har svårt att tro på. Att havsnivån stiger, väpnade konflikter ökar, Amazonerna förstörs, värmeböljor kommer bli normen, mänsklig dödlighet ökar, vattenförorening blir ännu mer skit, varmare hav leder till att ekosystem hotas och djurarter utplånas.
Ja, det är hundra företag som är ansvariga för 71% av växthusgasutsläppen. Men som JSF skriver, så är det vi individer som får företagen att producera och sälja. Det här med konsumentmakt, verkar vara en grej, med andra ord. Vad ska vi göra med de rikaste 10%? Äta dem kanske? Skämt åsido, är det minst sagt deprimerande med tanke på att det är planetens fattigaste som lider mest av klimatförändringarna. Det är i slutändan massan, kollektivet, vi alla som måste alliera oss för att rädda liv på jorden. JSF är the boy next door, han är lätt att relatera till och skriver vackert om sitt judiska arv, sina söner och egna (bristande) matvanor. Men den heta potatisen är att en av de största nycklarna till att rädda klimatet: en kost utan animalier, det vill säga veganism.
“This book is about the impacts of animal agriculture on the environment. Yet have I managed to conceal that for the previous sixty-three pages. I have navigated away from the subject for the same reasons that Gore and others have: fear that it is a losing hand. (…) Conversations about meat, dairy, and eggs make people defensive. (…) But we have no hope of tackling climate change if we can’t speak honestly about what is causing it, as well as our potential, and our limits, to change in response.”
JSF skriver om hur vi dödar oss själva eftersom att välja döden är mer bekvämt än att välja livet. Just för att vi tror att någon dag, någonstans, ska någon genialt komma och rädda oss. De kommer uppfinna typ en mirakulös teknologi som kommer förändra vår värld så till den grad att vi inte behöver förändra våra egna liv längre. Kortsiktig belöning är onekligen attraktivare än långsiktig överlevnad. I slutändan vill ingen utöva deras kapacitet för internationellt beteende innan någon annan gör det.
“Gobally, more people die of suicide than war, murder, and natural disasters combined. WE are more likely to kill ourselves than we are to be killed and, in that sense, ought to dear ourselves more than we fear others. (…) No one who isn’t us is going to destroy the Earth, and no one who isn’t us is going to save it.”
Så ja, läst den. Läs böcker som denna, hellre halvdana än inget. “We are the weather” är väl inte den ultimata boken, men summan av kardemumman är att det är bättre att faktiskt försöka och agera annorlunda, än att göra ingenting i perfektionistens namn i väntan på något ouppnåeligt. Det bästa är det som blir gjort. Precis som att det är bättre att testa veganska alternativ till frukost och lunch för att sen äta middag ‘som vanligt’, är det bättre att läsa denna än att inte läsa något klimat-kritiskt alls. Varje måltid är en vinst, varje flygresa som inte blir av och ja, varje bok i ämnet är ytterligare ett sätt att försöka få tummen ur.
Författare: Jonathan Safran Foer
Titel: We are the weather – Saving the planet begins at breakfast
Utgivningsår: 2019
Förlag: Farrar, Straus & Giroux
Språk: Engelska
Betyg: 3/5