Stig Dagerman: Tysk höst

Nu ska vi snacka litteratur när den är som bäst, mina vänner. Den här tunna, lilla klassikern fick mig tillbaka på spåret. Den gav mig perspektiv och det kändes faktiskt som om Stig Dagerman från livet efter detta nöp mig rejält i örat.  

Jag erkänner: jag har klagat och verkligen tyckt att min egen tyska höst 2020 har varit på gränsen till vad man (aka “jag”) kan klara av. Alla caféer är stängda, inga fester är tillåtna och de offentliga basturna är igenbommade. De vuxna barnen befinner sig en i norr och en i söder och det är oklart om de kan komma till Hamburg i jul. Dystra utsikter, alltså. Inte ens min inre envisa Pollyanna har klarat att hålla upp modet alla dagar, även om jag dopat mig med promenader, böcker och ohemula mängder färskmalet kaffe. 

Men så fick jag tag i Stig Dagermans klassiska skildring av hösten 1946, som kort och målande heter just “Tysk höst”. Han var utskickad av tidningen Expressen att ta pulsen på befolkningen i det besegrade Tyskland, ett drygt år efter freden på det sex år långa kriget. Hur går det med avnazifieringen? Hur ser tyskarnas förståelse för demokratin ut? När är de mogna att ta över ansvaret för sin egen nation? Så skulle tankegångarna på Expressens redaktion kunnat gå, det vet jag ju inget om, men jag gissar att det är frågeställningar som skulle kunnat ha intresserat den svenska läsekretsen. Istället för att skicka en ekonomijournalist, var Expressen modig, eller riskbenägen, nog att skicka en etablerad författare  på uppdraget. Stig Dagerman var redan då en av fyrtiotalets mest framträdande representanter för den svenska så kallade fyrtiotalismen. 

Och jag vet inte om de fick det de väntade sig, men jag hoppas innerligt att de hade vett på att vara nöjda med den serie artiklar som publicerades, för jag tycker att de innehåller en sprängkraft som fortfarande känns. Dessa elva artiklar och två extranummer, som aldrig varit publicerade tidigare, blev reportageboken “Tysk höst” och den kom ut 1947. 

“När alla andra tröster är förbrukade måste man finna på en ny sorts tröst, även om den skulle råka bli absurd. I tyska städer händer det ofta att folk ber främlingar bekräfta att just deras stad är den mest sönderbrända, sönderslagna och igenrasade i hela Tyskland. Det gäller inte att finna en tröst i bedrövelsen, själva bedrövelsen har blivit en tröst.” 

74 år senare gav dessa texter mig en smocka som fick mig att yrvaket titta upp från min lilla gnällbubbla och se mig omkring. Det är kanske inte en djupanalys av det tyska samhällets återuppbyggnad Dagerman bjuder på, utan det är en rapport direkt från verkligheten. Han berättar hur det känns att gå genom det sönderbombade Landwehr i Hamburg, hur man beter sig när man blir bjuden på en krisbrödstårta med förfalskad grädde och ger en ögonvittnesskildring på hur återvändande bor i järnvägsvagnar eftersom deras hemstad inte vill ta emot dem. 

Det känns närapå fysiskt att läsa om hur det regnar in i de källarhål som många av de utbombade bor i. Jag lyfter instinktivt upp fötterna på närmaste pall. Mammahjärtat får kramp, när Dagerman beskriver hur de utmattade mödrarna som inte ens orkar vara förtvivlade längre, skickar iväg sina barn till skolan, trots att det bara är gryning och förresten finns det inte ens någon skola att gå till. 

Jag blir påmind om något som jag behövt åratal att ta in: krigsslutet var inte bara slutet på den diktatur som inleddes med nazisternas maktövertagande 1933. Freden, den villkorslösa kapitulationen, ledde inte omedelbart till lycka och välgång för alla, utan den medförde ännu mer misär, svält och mänskliga katastrofer. Det tog år innan det tyska ekonomiska undret tog fart och började ge bättre levnadsvillkor för dem som lidit mest. 

Jag tycker inte att vi ska läsa Stig Dagermans mästerverk “Tysk höst”  bara för att inse hur småsinta vi är som gnäller över att restaurangerna är stängda och att vi inte får fira födelsedag med mormor. Det är naturligtvis småsint, eftersom det är inte brist på mat och mormor kan vi fira över zoom, men det vet vi ju redan. Jag tycker att de 145 sidorna är ett stilistiskt mästerverk. Jag tror att du, jag själv och alla andra, blir bättre människor av att läsa “Tysk höst”. Det, mina vänner, det är litteraturens helande kraft.  

---

Författare: Stig Dagerman

Titel:  Tysk höst 

Utgivningsår: 1947 

Förlag: Norstedts Förlag AB

Språk: svenska

Betyg: 5/5