Karin Smirnoff: Vi for upp med mor

Efter att ha läst den första delen i janakippo-serien “Jag for ner till bror”  för ett par år sedan, var jag medtagen på ett positivt sätt.  Att det dröjde ända tills nu, innan jag satte igång med del två, berodde på… Ja, inte vet jag! Det bara blev så, antar att livet och ett par andra böcker kom emellan. 

Innan jag började läsa, undrade jag i mitt stilla sinne om jag ens skulle komma in i den och och jag skulle minnas tillräckligt av del ett för att få något utbyte av del två. En helt obefogad undran, vet jag nu. Jag borde litat på Karin Smirnoff! Efter typ tio sekunder, eller kanske tio sidor, var jag med på tåget. Janakippo-tåget, alltså. Och om ni aldrig har varit på det tåget, ska jag snabbt tala om hur det känns: det svänger halsbrytande mellan svartsyn, djup depression, alkoholism å ena sidan och galghumor, slagfärdighet och sann kärlek å andra sidan. 

Det finns inte mycket som inte redan har blivit sagt om Jana Kippo och hennes tvillingbror Bror. Det handlar om familjer, den man kommer ifrån och den man eventuellt grundar. Det handlar om svek och religiös fanatism, om att utnyttja sin ställning, om sexuellt våld och om mödrar som inte kan ta hand om sina barn på det sätt som de behöver. Det här låter ju inte precis muntert, men faktum är att det emellanåt är synnerligen underhållande och jag kan inte hålla tillbaka fnisset, när Jana Kippo raljerar över den religiösa gemenskapen som Bror Kippo villigt låter sig dras in i. 

Här beskriver hon ett samkväm, som hon blir inbjuden till, en lördagskväll  i församlingens hägn: 

“När jag körde in på parkeringen tio i sju var lördagskvämet redan i full gång. Jag hängde av mig i tamburen och gick in på toan. Gud såg att ljuset var gott. Skiljde ljuset från mörkret. Jag tvättade händerna. Höll dem länge under en torkfläkt. Mörkret gud sa jag till spegeln. Kan ibland vara att föredra.” 

Handlingen i korthet är att Jana och Bror har kört upp från Smalånger för att begrava sin mor. Modren hade önskat att bli begraven i sin hemförsamling, den som hon tvingades lämnade som ung kvinna. Bror blir attraherad av församlingens löften om gemenskap och Jana vill inte åka tillbaka till Smalånger utan Bror. Jana håller sig utanför gemenskapen, bor hemma hos kusinen Jussi eller i det hus de ärvde av modern, tar jobb som lärare på skolan och bidar sin tid. 

Jana Kippo är en en mycket mångfacetterad figur och jag tror att det är det som gör hennes så lätt att ta till sitt hjärta. Den av Janas sidor jag gillar mest är den uppkäftiga som utan att ens en sekund fundera på eventuella risker bara GÖR. När hon eldar upp Kimmo Rantatalos tillhörigheter och råkar elda upp hela det tillhörande huset, till exempel. 

En sak är säker, det kommer inte att dröja länge innan jag läser del tre “Sen for jag hem”. Jag har faktiskt redan “råkat” klicka hem den och väntar bara på att den ska ta sig från Sverige till Hamburg. I samma ögonblick som den rasslar ner i min brevlåda, släpper jag allt jag har för händer och sätter mig på tåget igen. På janakippo-tåget, alltså.

---

Författare: Karin Smirnoff

Titel: Vi for upp med mor 

Utgivningsår: 2019 

Förlag: Bokförlaget Polaris 

Språk: svenska

Betyg: 5/5