Carinas läsår 2021

2021 var ett år som både gick långsamt och snabbt, tycker jag. Långsamt för att det fortfarande var en himla massa restriktioner runt covid som bestämde alldeles för mycket av våra liv och snabbt för att jag hade hysteriskt mycket att göra på jobbet. Och för att livet liksom fortsatte ändå. 

Vad som dessutom fortsatte var mitt läsande! Jag skriver ännu mer om litteratur nu, eftersom jag inte bara bloggar här på Punktslut utan jag skriver på ett par andra ställen. Det händer att jag får recensionsexemplar och det är ju kul, för de flesta av uppdragen nedan är utan monetär vinning för mig. På bloggen markerar jag alltid om det är ett recensionsexemplar. 

• Tre gånger om året skriver jag boktips för barn i svenska kyrkans analoga och digitala barntidning “Barnbidraget”. Tidningen går med post till församlingsmedlemmarna i hela norra Tyskland. 
• En gång i kvartalet kommer den internationella kvinnoföreningen SWEAs digitala medlemstidning “Forum” och där skriver jag minst en text om aktuell svensk litteratur för barn/ungdom och en om vuxenlitteratur.
• Lite oregelbundet är jag gästrecensent på bokbloggen “Dagens bok”. 
• Ungefär en gång i månaden intervjuar jag författare eller ger tips på hur man utvecklar sitt skrivande på självpubliceringstjänsten Books on Demands blogg.

Här kommer 2021 års lässtatistik: 

Totalt 76 böcker läste jag, varav en av dem var en novellix-novell. Jag lyssnade inte på några ljudböcker alls. Det var 51 böcker av kvinnor och  25 böcker av män. Språken jag läste på var 62 på svenska, 12 på tyska och 2 på engelska. Hitintills inga större överraskningar, utan ungefär som det brukar vara: fler kvinnliga författare än manliga, mest läsning på svenska och minst på engelska. 

Jag är mycket nöjd över att jag läst från fler olika länder än jag brukar! Sverige ligger i topp med 45 och sedan kommer något överraskande USA med 8, tätt följd av Tyskland med 7. Storbritannien bidrog med 4 och Norge med 2, sedan blev det en var från Ghana, Iran, Polen, Antigua, Island, Kuwait, Österrike, Schweiz, Peru och Lettland. 

Bloggfemmor? Jodå, det blev ett par i år också. Vilhelm Mobergs utvandrare fick till och med en 7:a – jag var så såld på hela serien. Einar Kárasons fiskare, Benedict Wells föräldralösa syskonskara, Arno Geigers far, Bengt Ohlssons kompisgäng, Juli Zehs östtyska grannar och Karin Smirnoffs Norrlandsepos fick alla full pott av mig. 

Sågningar? Ja, om en tvåa är en sågning, så blev det fem stycken. Jonas Gardells “Ett lyckligare år”, Jonathan Safran Foers “Här är jag”, Sara Paborns “Tistelhonung”, Isabel Allendes “Långt bortom havet” och Judith Hermanns “Daheim” slutade på detta betyg. Kategorin skulle vid närmare eftertanke också kunna döpas om till årets besvikelser, eftersom jag läst alla utom Safran Foer förut och gillat, så jag hade helt enkelt förväntat mig en läsfest som till min besvikelse uteblev. 

Ett hedersomnämnande i kategorin tråkighet fick Tomas Bannerhed med  “Lugnet”. Den skulle även vara värd en toppnotering i den ännu inte instiftade kategorin “varför i helvete läser jag ens?” 

Årets märkligaste går till Amanda Svensson “Ett system så magnifikt att det bländar”. Här vilade inga halta löss direkt och tråkigheten bodde inte innanför dessa pärmar. Men jag kände mig så satans dum – vad vill hon säga oss? Vad var det som var magnifikt egentligen? Förutom min förvirring. 

Facit till läsutmaningen 2021 och den nya för 2022 kommer i ett eget inlägg!