Jonas Gardell: Ett lyckligare år
Trogna bloggläsare vet att Jonas och jag inte alltid har haft det lätt med varandra. Eller jag med författaren Gardell om vi nu ska vara mer sanningsenliga eftersom den enda relation vi har, är att han skriver och jag läser.
Den nya romanen “Ett lyckligare år” ligger helt rätt i tiden, när den fastslår att homosexualitet inte är något modernt “påfund” utan något som alltid funnits, även om det länge inte fanns några ord för det. Vilket i sin tur berodde på att det definitivt inte var något man pratade om. Denna tystnad gjorde de homosexuella osynliga och förtvivlat ensamma. I “Ett lyckligare år” skildrar Jonas Gardell vägen ut i ljuset, skulle man kunna säga.
Temat är viktigt och behjärtansvärt på alla sätt, men inte blev det en läsfest för det. Det kändes mer som om jag satt och lyssnade på ett väckelsemöte utan att bli väckt. Jonas Gardell greppar lite för stort, både teologistudenten Pontus kärlek till män på 1800-talet och Ronny i Örebro på 70-talet ska få plats. Och så klämmer han in kärleksparet Kerstin och Vanja som vill gifta sig också. Han garnerar det med familjens åsikter, pressens reportage och allmänna reflektioner och på något underligt vis blir det ändå tunt och jag blir inte riktigt så engagerad som jag hade förväntat mig.
Jag blir informerad, upplyst och vet mer om den homosexuella historien än innan men det tar inte tag i mig. Om nu det beror på att jag är en sällsynt kall människa eller på att Gardell och jag än en gång befinner oss i ofas, det låter jag vara osagt. Men en sak är säker: det kommer att dröja innan jag frivilligt sätter mig på ett väckelsemöte igen.
OBS: Recensions-ex
Författare: Jonas Gardell
Titel: Ett lyckligare år
Utgivningsår: 2021
Förlag: Norstedts
Språk: svenska
Betyg: 2/5