Raven Leilani: Luster
Leilanis debutroman ”Luster” har snabbt blivit en snackis och fått priser – och det med all rätt. Jag föll direkt för beskrivningen av en ung svart kvinna som dras in i en äldre gift mans familjeliv, med en öppen relation med en halvt tveksam fru och en adopterad 12-årig dotter som är omgiven av vithet. Kommentarerna jag läst om boken på internet vittnar om ett modernt levnadssätt där klass, ras och kön reflekteras. Jag tycker det är intressant att läsa om när maktdynamiker så tydligt beskrivs utifrån ett relationellt perspektiv. Vem som är överordnad, vilka band som är starkast och vem som är mest sårbar skiftar ständigt.
22-åriga Edie är verkligen ett barn av sin tid. Hon håller på att återigen förlora sitt jobb, konsten förblir orörd och trots att hon vill hitta någon att älska verkar hon så frånkopplad från sig själv. Sex blir en flyktstrategi, att inte bry sig på jobbet en typ av undermedveten aktivism och målandet prokrastieras ytterligare. Tyvärr påminner boken mig om ”A year of rest and relaxation” vilken jag fann provocerande destruktiv. Det var väl också syftet, men det berörde mig inte på ett bra sätt. Edies självdestruktivitet blir för mycket för mig. Jag tycker att det dras för långt i situationer för min personliga smak, deppigheten tar över.
Trots detta är romanen väldigt klockren. Språket är levande och jag kan inget annat än att hålla med alla hyllande citat på bokomslaget. Briljant och brutal, står det bland annat. Och ja, det sammanfattar väl boken mitt i prick. Det står att Leilani är ett namn man kommer bli besatt av. Absolut, även det stämmer. Jag kanske egentligen är upprörd för att Leilani skildrar en generation, eller snarare min generation, så ärligt och direkt att jag bli obekväm? Jag vill inte kännas vid det, kan själv inte förstå vad som händer med oss. Även om jag personligen inte kan relatera till många av de fenomen som beskrivs, så vet jag om att jag snarare är undantaget. Att detta är vad som sker.
Därför är jag så tacksam i början av boken när humorn är tydligt närvarande, Edie upplever förälskelse och det är innan allt drivs i botten. Det finns en utveckling under romanen och det är intressant men det är lite som tv-serien ”GIRLS”. Det är mörk skit man ska igenom ändå för få ljusa, hoppfulla glimtar men man är ändå tacksam över att ta del av hudlösa skildringar av något som är på riktigt.
”Despite myself, I’ve been thinking about his wife all day. I find myself hoping she is a vocal participant in her neighbourhood watch. It would be so reassuring if she lies completely still during sex. There is the possibility that she might be cool. She might truly feel fine with her husband going out on a date with a girl who has sixteen times more viable eggs.”
Det jag gillar främst med boken är hur jag presenteras för Eric, den gifta härliga mannen som ganska snabbt blir irrelevant, då Edie lär känna frun Rebecca. Det är den relationen som under majoriteten av boken verkar viktigast för Edie, men när bokens sista sidor bläddras förbi känns det som om hennes band till dottern Alika är det som betydde något i slutändan. Det är vackert att reflektera kring, men också frustrerande; vilken kontakt, vilka känslor och vilka relationer spelar egentligen någon roll för Edie? Varför ska jag bry mig om hon inte gör det? Som läsare får man reda på mer om Edies barndom, sårbarheten och viljan att läka återspeglas i de nuvarandes relationerna. Samma gäller Eric. Varför valde han just Edie?
En annan sak som skaver är bristen på dialog. Leilani skriver otroligt bra men jag älskar dialoger för mycket för att helt nöja mig. För de få dialoger som finns är ju så bra, så jag stör mig på att hon är så sparsam med dem. För mig hade boken lyft ännu om hon varit mer generös på den fronten. Annars utspelar sig boken under kort tid, det händer mindre än vad jag trodde och det är mycket fokus på en aspekt i taget. Jag uppskattar Leilanis skarpa blick för karaktärerna, men miljöbeskrivningarna kan dock vackla. Men det kan bero på att jag läste boken på en dag, antingen var jag för snabb och trött, eller så behöver Leilani jobba lite mer på att visa läsaren vad som händer rent rumsligt och inte bara stämningsmässigt. Även om jag önskat att Edie brydde sig mer, var kapabel till mer, så att jag skulle slippa lämnas med en antiklimax känsla, så är det en riktigt bra roman. Läs den, vill diskutera vidare. Hoppas på en filmatisering eller åtminstone mini-serie!
Författare: Raven Leilani
Titel: Luster
Utgivningsår: 2020
Förlag: Farrar, Straus & Giroux
Språk: Engelska
Betyg: 4/5