Celeste Ng: Säg inget om Lydia
Celeste Ng kommer ni ihåg, va? Det var hon som med buller och bång slog igenom med “Små eldar överallt” som även blev en helt fantastisk TV-serie. Ja, jag blev helt knockad och älskade båda, den ena mer än den andra och den andra mer än den ena, om ni förstår.
“Säg inget om Lydia” är Celeste Ngs debut, men den gavs inte ut i Sverige förrän efter succén med “Små eldar överallt”. Och ja, “Säg inget om Lydia” är bra, till och med mycket bra, men den är inte riktigt lika komplex som hennes andra bok. Om huvudtemat i den var “moderskap” är temat i den här förarbetet till det. De handlar även här om vad en god mor är, men framförallt tycker jag att det handlar om vådan av att inte prata med varandra.
Hör och lär här nu, mina vänner. Jag talar i egenskap av mor, dotter, medmänniska, vän och kurator: utgå inte från att folk vet vad du tänker, känner och innerst inne vill. Inte ens dina närmaste vet det. Tala med dem. Var ärlig. Det kan hända, att folk blir besvikna. Men det är okej, för det är så livet är. Och om du inte själv vet vad du vill, innerst inne? Ja, herregud, vem vet det egentligen? Prata om det också, för sjutton gubbar. Det kan ju faktiskt hända att du i kommunikation med dina vänner och/eller din familj, kommer fram till det. Väldigt många problem går att lösa, bara man vet om att de finns.
Det ovan skulle jag vilja ha sagt till samtliga personer i denna utomordentligt välskrivna roman om en familj i kris. I ett lite mer personligt riktat samtal skulle jag dessutom ha sagt:
- Marilyn, du som mamma, måste ta ansvar för ditt eget liv, även sedan du fått barn! Du kan inte pracka på din dotter Lydia dina egna strandade framtidsplaner. Prata med henne om vad hon vill, hon kanske inte har samma mål som du hade. Har du tänkt på att du begår samma övergrepp på din dotter som din egen mor gjorde på dig?
- Och du James, jag förstår att det som pappa gör ont att se sin son gå igenom samma helvete som du själv gjorde som barn. Men du borde nu vara den vuxne i rummet, ge Nath en kram och stötta honom konstruktivt i hans försök att få vänner. Du borde hjälpa honom och ge honom en strategi i att som asiat-amerikan hitta sin plats i en helvit omgivning. Och ett tips i all välmening: när du lämnar hemmet, så håll kuken i därför avsedd behållare. Typ inuti byxorna.
- Och Lydia, dina föräldrars lycka är inte din livsuppgift. Det är okej att säga NEJ. Ibland är det till och med nödvändigt.
- Och Nath, ditt ansvar är för stort. Dina föräldrar låter dig få bära alldeles för mycket på dina unga axlar. Det är okej att vilja bort för att skapa sig ett eget liv. Det är inte att svika, det är att utvecklas och gå vidare i livet.
- Och stackars dig, Hannah lilla! Som lillasyster i den här dysfunktionella familjekonstellationen kan du verkligen inte göra något annat än att försöka att ta så lite plats som möjligt. Jag önskar att din tonårsrevolt kunde bli lite mer av det högljudda slaget. Dina föräldrar är inte direkt lyhörda, de behöver skakas om ordentligt om något ska förändras till det bättre för dig.
Men å andra sidan, om de skulle ha följt mina råd, hade det inte blivit någon bok. För ni minns minns väl Leo Tolstojs klassiska första mening i klassikern “Anna Karenina”?
”Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.”
Författare: Celeste Ng
Översättare: Anna Strandberg
Titel: Säg inget om Lydia
Utgivningsår: 2020
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: svenska
Betyg: 4/5