Johan Nilsson: Jubelår
“Inom fotbollsreligionen behövde ingen riskera att bli förtappad för evigt utan alla, både spelare och supportrar, fick en ny liten chans varje helg och en stor ny chans varje augusti, vid säsongsstarten. Ingen annan religion gav så många chanser till en nystart. Och om man sökte ett passionsdrama fullt av lidelse och lidande, så fanns det inget större än det som utspelades på planen och läktaren under en avgörande match.”
“Spänningsroman” står det överst på det mörka omslaget. När jag gjorde en kort intervju med Johan Nilsson, hävdade han att det är författarens plikt att skriva spännande. Och det har han ju rätt i – berättelser utan spänning, blir lätt berättelser utan driv.
Jag börjar med att säga det viktigaste: “Jubelår” är spännande – det är ingen risk att du slutar läsa innan sista sidan. Det handlar om fotboll i den fiktiva staden Nordrup någonstans i Europa och runt följande tre personer utspelas romanen:
- polisen Elena, kämpar inte bara mot matchfixande mafiosos utan även mot sina egna demoner.
- den unge fotbollsspelaren William, gör comeback efter en knäskada, inte bara på planen utan även i livet.
- supporten Claus, försöker vara både en god make och bra far samtidigt som han ägnar sig åt sitt livs passion: fotboll.
HALLÅ!
Sluta inte läsa här, för även om du är ointresserad av fotboll (som jag) är det lugnande beskedet: det handlar egentligen inte om sporten i sig. Fotbollen är klangbottnen och den minsta gemensamma nämnaren för det den här romanen handlar om för mig, nämligen om hur Elena, William och Claus lever sina liv. Man skulle kunna säga att alla tre har ett “före” och ett “efter” i sin historia, och det intressanta i det är hur de fortsätter att leva.
Och inte ens om du tröttnat på deckare, ska du skippa den här. Du slipper den gängse orgien i blod, ond bråd död, halsbrytande biljakter efter mördaren och husrannsakningar. Spänningen sitter i det mellanmänskliga, skulle man kunna säga.
Men den främsta anledningen till att du ska läsa den här romanen, är faktiskt Johan Nilssons prosa. Han leker med oss, med oss läsare. Han växlar mellan spänning och finstämd kärlek på ett halsbrytande sätt utan att för en sekund tappa fokus. Han kastar oss från eufori till skräck på mindre än en rad. Det är vackert och det är faktiskt på gränsen till beroendeframkallande.
“De mörka molnen och regnet fick det att likna skymning. Euforin från dagens träning sprakade fortfarande i William när han sprang från bilen till sin dörr, låste upp och slängde träningsväskan i hallen. Inomhus var det mörkt som på vintern. William tände taklamporna och det var när han gjorde det som han såg att det satt en person i fåtöljen i vardagsrummet.”
Kanske är det genren som gör det lätt att anta att det är den första delen i en serie. Det är ingen som påstått att det här ska bli en serie, allra minst Nilsson själv. Det är bara ett antagande som jag gör, eller kanske ska vi kalla det en förhoppning. Beroendet efter att läsa mer om Elena, William och Claus tickar i mitt blod. Johan, ta ditt ansvar skriv fler böcker med utgångspunkt i Nordrup!
OBS: Recensions-ex
Författare: Johan Nilsson
Titel: Jubelår
Utgivningsår: 2021
Förlag: offside press
Språk: svenska
Betyg: 4/5