Nino Haratischwili: Das mangelnde Licht
“Das mangelnde Licht” handlar om Georgien från slutet av 80-talet och framåt. Berättaren är Keto och handlingen kretsar kring henne och hennes tre vänner Dina, Nene och Ira. De växer upp i ett vacklande självständigt Georgien där den starkes lag gäller, där krigshandlingar, vapen och heroin bestämmer hur livet ser ut. Keto och hennes vänner försöker navigera mellan dessa parametrar och de har varandra att hålla i när det svajar, för de vuxna är inte mycket att lita på. De flesta vuxna har tappat kompassen och vet inte vart de ska vända sig. De unga har aldrig haft någon, så de tar ut nya vägar allteftersom livet kränger. Det frestar på att leva på det sättet, det kostar kraft och all energi de kan uppbåda.
Det är inte ofta som jag hänger på låset till bokhandeln, men den 25 februari gjorde jag det. Då kom nämligen Nino Haratischwilis nya roman. Den 26 februari hade pjäsen som bygger på romanen premiär på Thalia-teatern i Hamburg. Jag satt i publiken (med ansiktsmask på!) i fyra och en halv timme. Den 27 februari började jag läsa och det tog mig elva dagar att läsa de drygt 800 sidorna.
Just nu är jag så medtagen, att jag har svårt att skilja på vilka intryck som kom från boken och vilka som kom från teatern, eftersom de båda konstformerna liksom hänger ihop. Man skulle kanske kunna kalla det ett allkonstverk, alltså ett konstverk där flera, eller här två, konstformer tillsammans blir till ett verk. Men å andra sidan, vet jag att åtminstone pjäsen funkar utan boken och antar att boken inte blir sämre om man inte sett pjäsen, så de kanske inte kvalar in som ett verkligt gesamtkunstwerk i Richard Wagners anda.
Men skit i Wagner, nu snackar vi Haratischwili istället! Hon är född i Georgien men har levt större delen av sitt vuxna liv i Tyskland och hon skriver på tyska. Jag har skrivit om henne förr på bloggen.
En del av romanen “Das mangelnde Licht” utspelar sig i nutid där Keto, Nene och Ira ses på en retrospektiv utställning av Dinas fotografier i Bryssel. Det var länge sedan de sågs och de har en hel del ouppklarat mellan sig. Det var komplicerat att växa upp i Tbilisi under 90-talet och man skulle kunna säga att de fyra vännerna valde olika överlevnadsstrategier. Dina var den frihetsälskande kämpen som försökte hålla världens grymheter på avstånd genom att betrakta dem genom en kameralins. Nene, fick sin rörelse- och handlingsfrihet begränsad av sin farbror, den allsmäktige gangstern Tapora, men med charm och list skapade hon sig sina egna nischer. Ira var extremt duktig i skolan och bestämde sig för att studera juridik för att hjälpa till med att få hemlandet på fötter. Keto ritade, ritade och ritade men lärde sig att renovera konst istället för att skapa egen. För att göra det hela än mer komplicerat, var Ketos bror Rati och Nenes bror Zotne inte bara konkurrenter i maffiosovärlden, utan båda besinningslöst förälskade i Dina. Keto var kär i Lewan, Nene var kär i Lewans bror Saba och Ira, hon älskade Nene.
Som ni förstår, är det ingen enkel och kort historia. Det finns mycket att berätta och Nino Haratischwili gör inget hafsverk utan berättar lugnt och metodiskt. Hon växlar mellan Bryssel och Tbilisi, går tillbaka och fram igen i tiden och tappar aldrig tråden. Och som läsare tappade jag inte heller tråden, men kom på mig själv med att önska att det i boken skulle vara mindre smärtsamt, att historien skulle vara lite snällare mot Keto, Dina och de andra än vad den varit på scenen. Det var den förstås inte. Men jag tyckte att slutet innehöll hopp – och det är jag så oändligt tacksam för!
Om du kan tyska: läs den! Om inte: hoppas att den blir översatt! Håll tummarna för att förlaget it-lit som översatte Haratischwili-romanen “Det åttonde livet – för Brilka” slår till även på den här.
Författare: Nino Haratischwili
Titel: Das mangelnde Licht
Utgivningsår: 2022
Förlag: Frankfurter Verlagsanstalt
Språk: tyska
Betyg: 5/5