Det är september, det ösregnar i Hamburg och jag är totalt osugen på att gå och bada. Är det just osugenheten för bad som gör att det känns som höst? Det verkar i alla fall vara ett perfekt tillstånd att samla upp ett par av de böcker jag läste i sommar, men inte orkade blogga om just då. Håll till godo!
Det här är boken för dig som är lagd åt självplågarhållet men ändå uppskattar bra litteratur: “Sockerormen” av Karin Smirnoff. Denna kvinna är helt otrolig. Än en gång skriver hon fram ett helt universum. Dessvärre finns det ingen som är god och snäll, som bäst gör de så gott de förmår, men det räcker inte.
Om du gillar att fundera i banorna “tänk om” är det här din bok: “Hjärtlinjer” av Brit Bennet. Tvillingsystrarna Desiree och Stella rymmer hemifrån – och efter ett tag rymmer Stella även från Desiree. Hon märker nämligen att hennes hy är ljus nog, att hon kan passera som vit och det ger henne helt andra möjligheter än de som hon skulle ha haft som “svart”. Bara det är ju ett förfärligt faktum, men vad som är ännu värre, är att Stella aldrig mer kommer att känna sig hemma i sitt eget liv. Och Desiree, hon känner sig alltid halv, eftersom hon saknar sin syster.
Jag gick in i en bokhandel här i Hamburg och sa att jag borde läsa mer tyskt, varpå bokhandlaren stack den här i min hand. Uppenbarligen trodde han att jag enbart menade på språket tyska, när jag egentligen tänkte på tyska författare. “Ein Wochenende” av Charlotte Wood stämde bara in på kriteriet “texten är på tyska”. Charlotte Wood är nämligen australiensare. Nåja, det var ingen större katastrof, för den handlade om kvinnlig vänskap och det gillar jag ju principiellt alltid att läsa om. Vi skulle kunna säga att det här är en bok för dig som har en vän eller flera vänner som känt dig så länge att ni i princip inte behöver prata längre.
“Jag skriver över ditt ansikte” av Anna-Karin Palm är en bok för dig som har eller har haft en mor. Anna-Karin Palm skriver om sin familj men framförallt om sin mor som försvinner in i Alzheimers sjukdom. Det är vackert, sorgligt, kärleksfullt, utlämnande och så vackert igen. Anna-Karin Palm är verkligen ett litterärt geni och jag ska gå tillbaka i hennes bibliografi och läsa ikapp det som jag har missat.
Det här är en bok för dig som bara behöver lite hjälp på traven för att störta ner i en djup depression: “Der Brand” av Daniela Krien har jag inte läst ut än och tipset kommer från samma bokhandlare som gav mig Charlotte Wood, se ovan. Rahel och Peter har varit gifta sedan Hedenhös och man skulle utan att överdriva kunna säga att passionen har svalnat. De reser på semester i tre veckor och jag har inte kommit längre än början på vecka två och jag känner redan nu att min kropp skriker efter centralstimulerande medel, för att upphäva valiumkänslan som allt mer griper efter mig ju längre jag läser…
