Lily Brett: Chuzpe

När jag i somras började sortera mina bokhyllor i den fåfänga förhoppningen att rensa lite och på köpet få bättre ordning, höll jag några böcker av Lily Brett i handen. Och kom på hur gärna jag hade läst dem, så när jag var inne i en bokhandel strax därefter och fick jag syn på den här, så slog till direkt. Så mycket att säga om den fåfänga förhoppningen att få lite mer luft och rymd i hyllorna…

Lily Brett är helt och fullt min tekopp, både när det gäller de teman hon skriver om och stilen hon gör det på. Det är lite Woody Allen över det hela, utan pedofelivibbar, om ni förstår. Lily Bretts huvudperson Ruth lever på Manhattan och försöker hantera sin polske far, Auschwitzöverlevaren Edek. Hon har en man, tre vuxna barn och en firma där hon skriver brev åt andra “Rothwax Correspondence”. Hon har sin väninna Sonia, försöker lite halvhjärtat bygga upp en sorts kvinnogrupp och försöker bli bättre på att inte komma för tidigt till möten. Hon är neurotisk, men bara så lite att jag kan känna igen mig och känna ömhet för hennes kamp. 

När jag hade läst det första kapitlet, var jag förvirrad och tänkte, herregud, den här har jag redan läst. Edek och Ruth och hennes barn Kate, Zelda och Zachery kändes mer än lovligt välbekanta. Men när jag kollade i bokhyllan, verkade det finnas fler böcker om samma familj och då var det ju faktiskt inte alls konstigt att jag kände igen dem. 

Egentligen spelar det ingen som helst roll, om jag nu har läst just den här boken innan eller inte. Det är en sann fröjd att läsa Lily Brett! Det borde fler göra. Hon verkar inte finnas utgiven på svenska men om ni inte är bekväma med tyska, ta engelska.

I “Chuzpe” har Ruth lyckats övertyga sin 86-årige far att flytta till New York. Han är änkling och Ruth vill att han skulle bo lite närmare henne än i Australien. Edek finner sig väl tillrätta i sin nya omgivning. Han är nyfiken, förvånansvärt aktiv för sin ålder och charmar alla han möter. När Edek plötsligt blir sambo med de två polska damerna Zofia och Walentina och dessutom inleder en kärleksrelation med Zofia, är Ruth inte direkt entusiastisk, snarare chockad. När hon får veta att de tre tänker öppna en “Klops”-restaurang med det förtjusande namnet “Klops braucht der Mensch”, bryter hon nästan samman. Ruth är dock den enda som är skeptisk, alla andra är imponerade av Edek och hans kompanjoners energi. Och Zofias “Klopse” är inte av denna världen, som Edek formulerar det. 

Det jag gillar är den lågmälda humorn, den respektfulla tonen och Lily Bretts fantastiska förmåga att i en kort dräpande mening sammanfatta hela situationen. Det är humor, det är mänsklighet och det är en djup respekt för alla människor, vad de än har varit med om och vart de än är på väg. Alla gör vi så gott vi kan och det är i de flesta fall gott nog. Det gör mig varm i hjärtat och i dagar som dessa, är det bra att påminna sig vad vi verkligen behöver: värme, respekt och en gnutta humor.

---

Författare: Lily Brett

Översättare: Melanie Walz

Titel: Chuzpe

Utgivningsår: 2007 

Förlag: Suhrkamp

Språk: tyska

Betyg: 4/5