Anna Laestadius Larsson: Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint

Ibland undrar jag om böckerna i min bokvagn för ett hemligt liv på nätterna när jag sover. Ni vet, som leksakerna gjorde in någon Disneyfilm för en massa år sedan. Om böckerna hoppar upp och ner i hyllplanen, bjuder in vänner på fest och kastar ut sådana som de inte tycker platsar? Inte vet jag, men när jag kollade i vagnen efter något att läsa häromsistens, hittade jag den här märkliga boken: “Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint” av Anna Laestadius Larsson. Jag har inget minne av att ha köpt den, ingen aning om vem författaren är och mycket dunkla föreställningar om Hilma af Klint. Gåtan om hur den ens hamnade i vagnen intresserade mig ärligt talat mer än gåtan om Fröken af Klint – åtminstone till en början.  

Hilma af Klint föddes 1862 rätt in i en familj av kommendörer och sjökartografer. Redan som liten fick hon kontakt med andevärlden, visade inget intresse av att gifta sig, ville utbilda sig inom måleri och var på det stora hela en besvikelse för sina föräldrar. Särskilt den stränga modern, som hon till råga på allt elände åkte på att få ta hand om på ålderdomen, var missnöjd med Hilmas val i livet och gjorde vad hon kunde för att få henne tillbaka på den rätta vägen. 

Som om inte det skulle vara nog med stoff för en roman, så var Hilma engagerad i ett religiöst gäng, som kallade sig “De fem”, var med på spiritistiska seanser, var både teosof och var väldigt intresserad av antroposofin och dess grundare Rudolf Steiner. Att hon var totalt ointresserad av män och enbart blev kär i kvinnor, är i mina ögon inte mycket att hetsa upp sig för. Men när hon börjar svälta och späka sig för att kunna uppfyllas av de högas andar och måla det de begär av henne, då börjar jag bli lite orolig för hennes mentala hälsa. Det hjälps inte att hon har hjälp och vägledning av sin make i andevärlden, jag tycker ändå mest att det låter som om hon hallucinerar. Och jag hade önskat att hon istället åkt med sin vän Anna till södra Europa för att leva livets glada dagar. Samtidigt som de hade kunnat se till att Annas astma skulle bli bättre, hade de kunnat unna sig en eller annan herdestund på något tjusigt kurhotell. 

Men nej. Hilma drevs av andar och sin mission att färdigställa de tempelmålningar som de höga hade ålagt henne. Jag har naturligtvis bildgooglat hennes verk och jag förstår att hon är en av de stora inom abstrakt måleri och att hon var tidig med att måla på det sättet. Hilmas genombrott kom inte förrän hon varit död i över 40 år. 

När jag började läsa boken, var jag mest förundrad över att jag ens hade den. Sedan tänkte jag “åh nej, jag orkar inte läsa om en galenpanna som pratar med andar, hur betydande konst hon än skapat” men sedan blev jag motvilligt intresserad. Det var faktiskt med viss behållning som jag läste om hennes försök att landa hos doktor Steiner med sin konst och jag blev djupt fascinerad av att hon kunde vara så konstnärligt produktiv, även om hon visste att hon var minst 50 år före sin tid. Hon visste alltså, när hon målade, att hon inte skulle uppleva när samtiden var mogen att ta emot hennes livsverk. För att ändå hålla gnistan uppe och måla vidare med samma besatthet, då måste man nog vara övertygad om att livet inte tar slut när man dör. Eller också drivas av något långt bortom mitt förstånd…

Själv är jag inte av samma skrot och korn. Jag minns att när jag någon gång på 80-talet läste Irving Stones Vincent van Gogh-biografi “Han som älskade livet”, inte kunde fatta att brorsan Theo alltid fanns till hands och hjälpte till med färg, mat och absint – år ut och år in. Om jag hade varit i Theo, hade jag någon gång rutit ifrån och sagt till den där evigt kluddande Vincent att det är dags att klippa sig och skaffa ett jobb. “Jo, jo jag förstår att du i grunden är konstnär”, skulle jag ha sagt, “men det är ju uppenbarligen inget du kan försörja dig på. Och då är det dags att se sanningen i vitögat och begripa att måleriet är ett tidsfördriv som du kan ägna dig år på lediga söndagar.” 

Och ni har helt rätt, i mig finns inte en gnutta konstförstånd, tålamod eller ens överseende med folk som lever på sina snälla släktingar när de borde kunna försörja sig själva. Det ska bli spännande att se vad bokvagnen har för utmaningar i beredskap för mig härnäst! 

---

Författare: Anna Laestadius Larsson

Titel:  Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint

Utgivningsår: 2017

Förlag: Piratförlaget

Språk: svenska

Betyg: 3/5