J D Salinger: Räddaren i nöden
Den här skulle egentligen ha blivit omläsning nummer 7 i min läsutmaning förra året, men eftersom jag för närvarande är inne i en extremt slarvig fas, slarvade jag bort den dagen innan nyårsafton och hittade den inte förrän den 2 januari.
De flesta torde vara eniga om att det här är en klassiker, så vilken sida om årsstrecket man läser den spelar absolut ingen roll för själv läsupplevelsen. Jag tror att jag läste den första gången när jag var 16 år och gick i ettan på gymnasiet. Då var det i översättning av Birgitta Hammar, nyöversättningen av Klas Östergren kom 1987. Jag har även läst den ett flertal gånger i originalversionen och under gymnasiet skrivit minst en uppsats om den. Periodvis ansåg jag nog att Holden Caulfield var en av mina närmaste vänner.
Handlingen i korthet: Holden, 16, har just fått veta att han inte kommer att få gå kvar på internatskolan efter jul. Egentligen är det tre dagar kvar innan jullovet börjar, men han packar och drar på direkten. Han har gott om pengar, så det är inget problem för honom att hålla sig undan till på onsdag, då han enligt planen skulle komma hem till sina föräldrar och syskon. Under de dagar han driver runt i New York, skildrar han sina möten med människor i nutid och dåtid på ett sätt som visar oss tydligt vem han är och kanske även vem han vill vara.
Numera är jag ju en tant som ser på Holden från ett helt annat perspektiv än när jag först stiftade bekantskap med honom. Då var jag ju i hans ålder, typ jämnårig. Jag har sedan de där första intensiva läsningarna under det tidiga 80-talet utbildat mig till socionom, skaffat mig en del kunskaper i familjeterapi och dessutom själv blivit mamma, vilket gör att jag ser Holden på ett annat sätt idag. Jag tycker fortfarande att han är både charmig och klipsk och att jag älskar fortfarande han svajiga humör och hans sätt att överdriva när han pratar. Idag skulle jag ha önskat att han fått hjälp och stöd, om inte av sina föräldrar så av någon annan som kan se den lille pojken i honom, han som förlorat sin älskade lillebror och inte klarat av att bearbeta förlusten.
Holdens skolproblem ser jag idag som en följd av sorgen efter Allie, en sorg som inte riktigt fick plats. När jag läste den på gymnasiet, såg jag nog Holden mer som en rebell som inte passade in någonstans och inte heller ansträngde sig för att göra det. Själv slog jag nästan knut på mig själv för att passa in eller rättare sagt för att få den roll som jag tyckte passade mig. Holden imponerade på mig dels genom att genomskåda sina klasskamrater och lärare och dels genom att han konsekvent nog packade och drog när han fick foten från internatskolan.
De dygn han tillbringar i New York, utan att ge sig tillkänna hos sina föräldrar, är minst sagt händelserika. Han hinner stämma träff med en prostituerad och ångra sig, gå på bio, dejta en gammal flamma, hänga på en bar och dansa. Dessutom hinner han köpa en skiva, supa sig full, smyga hem och hälsa på sin syster, övernatta på en lärares soffa, bli antastad och säkert ett par saker till som jag har glömt, innan resan tar slut. Sista sidan skrivs från ett ställe där det finns en psykiatriker, så det verkar som om min önskan om hjälp och stöd slutligen har infriats.
Jag hoppasatt Holden snart ska få må bättre, få hjälp bearbeta sin sorg efter Allie och få ett bättre förhållande till sina föräldrar. Jag hoppas att han ska hitta en skola, ett sammanhang, där han kan känna sig så pass bekväm att han kan stanna där och förhoppningsvis lära sig så pass mycket att han kan ta itu med resten av sitt liv så som det passar honom. Jag tror inte att han skulle bli lycklig som dövstum anställd på en bensinmack, vilket är en av hans idéer när han driver omkring. Holden, ta emot hjälpen och håll dig borta från spriten, så ska du se att det ordnar sig!
Författare: J D Salinger
Översättare: Klas Östergren
Titel: Räddaren i nöden
Utgivningsår: 1953
Förlag: Bonniers
Språk: svenska
Betyg: 4/5