Zara Kjellner: En ny gud
I början av Zara Kjellners andra roman En ny gud påminde stämningen mig om Anna-Karin Palms Faunen från början av 90-talet, minns ni den? Jag minns inte exakt vad den handlade om, men jag minns stämningen: tät, lite skrämmande och ibland en aning förvirrande.
Zara Kjellners roman läste jag ut igår och jag kommer fortfarande ihåg handlingen, men det är konstigt nog inte den som spelar huvudrollen i den här märkliga romanen. I grova drag handlar det om vad som händer när Ludvig kallas hem från studierna på Handels för att lära sig att sköta ruljansen på godset. Ludvig och hans flickvän Leila flyttar till gården där Ludwig är uppvuxen och delar bostadshuset med föräldrarna och brodern Carl. Det är mycket gobelänger med jaktmotiv och familjeporträtt i olja, kan jag säga. En spansktalande hushållerska, långa serveringsgångar och väldigt mycket kött spelar också roll i handlingen.
Zara Kjellner skriver helt fantastiskt! Språket har ett oerhört sug och jag läser i princip hela boken på en dag. Men det hade varit väldigt mycket roligare om hon hade haft något att berätta också. Jag tröttnade faktiskt ganska snabbt på kött, jord, blod och jakt. Och romanens huvudkaraktärer förblir grova skisser för mig och jag hittar väldigt få trovärdiga mänskliga drag. Det är ju möjligt att Zara Kjellner med det vill skildra den känslokyla och kärlekslöshet som härskar mellan kärnfamiljens medlemmar? Ja, inte vet jag, men jag tyckte att det blev träigt mitt i allt det pulserande blodet och köttet. Hushållerskan Dolores är på något sätt både överst och underst i familjens hierarki och flickvännen Leila arbetar sig från botten till toppen under romanens gång. Men ingen av dem lyckas engagera mig så mycket att jag kan bortse från alla de dårskaper som Zara Kjellner drar med oss på.
Den enda gången jag känner något annat är förbryllelse och rent äckel, det är när modern Agathe hälsar på sin väninna Margaux i Frankrike. Deras relation känns realistisk och jag börjar tro att jag förstår Agathe en aning. Men säg den glädje som varar, när Agathe är tillbaka i Sörmland, super hon ner sig på calvados och låter sig föras i ledband av än den ena än den andra familjemedlemmen och jag tycker att hon blir suddig i konturerna och obegriplig igen.
Mot slutet av Zara Kjellners roman tänkte jag mer på Amanda Svenssons Ett system så magnifikt att det bländar än på Anna-Karin Palms Faunen. Både Amanda Svensson och Zara Kjellner har nämligen ett fascinerande språk och embryoner till berättelser som skulle kunnat engagera mig, men de valde andra vägar i sina romaner. Det har de all rätt att göra och de välvilliga recensionerna och deras många läsare visar ju att det absolut är en gångbar väg. Men min litterära väg, det är det inte.
Författare: Zara Kjellner
Titel: En ny gud
Omslag: Ateljé Grotesk
Utgivningsår: 2022
Förlag: Nirstedt/Litteratur
Språk: svenska
Betyg: 2/5