En kort betraktelse: balans 

Jag har just varit i Sverige, vilket brukar innebära tunga väskor hem till Hamburg eftersom jag brukar köpa med mig böcker hem. Det gjorde jag inte den här gången och det var inte bara för att jag inte hann att bokshoppa IRL utan för att jag försöker att tänka mer på balansen nu för tiden. 

Om vi ska vara helt ärliga, så svämmar faktiskt huset redan över av böcker. Det finns få rum i vårt radhus som inte har bokhyllor. Det finns få bokhyllor som inte är fulla. Jag är värdelös på att sortera ut böcker. Har bokuslingarna väl kommit in i systemet är det svårt att bli av med dem igen. Och det trots att jag är generös med att låna ut, aka skänka bort. Men jag klarar helt enkelt inte att slänga böcker, det gör jag inte! Så jag måste försöka att ta konsekvenserna och släppa in färre böcker, annars kommer jag att sluta som en crazy-catlady fast utan katter och med böcker istället.

Men vad ska jag göra? Ska jag sluta läsa? Eller åtminstone slå ner på takten? I Tyskland räknas man tydligen som “storläsare” om man läser mer än tolv böcker per år, så jag borde kanske anpassa mig till mitt nya hemland? 

Nej, det är ingen lösning. Jag vill fortsätta läsa på svenska, så då måste jag aktivt försöka att strypa antalet böcker som kommer in i huset. Men jag är orolig för att det kommer att funka på exakt samma sätt som när jag tänker att jag borde äta mindre choklad – jag får ett akut chokladsug som GENAST måste åtgärdas. I samma ögonblick som jag formulerar en mening som innehåller ordet “köpstopp” i mitt huvud, så skenar klickfingret iväg och bokbeställningsstenen sätts i rullning. Och då kan det gå hur som helst. Tro mig. Jag har testat.   

Som alternativ till att shoppa loss, gick jag till biblioteket i Svenljunga istället och fick hjälp med att förnya mitt lånekort, så nu funkar min biblio-app igen. Min man har dessutom lovat att hjälpa mig att aktivera min tolino, min tyska läsplatta, så att jag kan ladda över e-böckerna från datorn till den igen. Jag kommer alltså från och med nu eller en snart framtid, kunna både lyssna på svenska böcker på mobilen och läsa svenska biblioteksböcker på läsplattan. Tyska böcker finns på biblioteket här i Hamburg. Om författaren varken skriver på svenska eller tyska, spelar det ingen roll för mig på vilket språk jag läser, då har jag numera dubbla chanser att få tag på det jag vill läsa. 

Hur många böcker fanns i packningen den här gången då? Om varken recensionsexemplar eller jobbrelaterade böcker räknas som bokköp, så hade jag inga böcker alls med mig hem. De två barnböckerna som ska recenseras för Forum, de tio läroböckerna i uttal som min kollega behöver till sin kurs i maj och de sju romanerna som jag ska skicka till kursdeltagarna från min senaste bokcirkel på jobbet räknas alltså tekniskt sett inte som bokköp. Bra jobbat, eller hur?! 

Nu gäller det bara att förklara den här sortens balansräkning för min man som tyckte att jag som vanligt packade bilen full med böcker.