Jarka Kubsova: Marschlande
I min (ofullbordade) EU-utmaning förra året fick Jarka Kubsova representera Tjeckien, även om hon bott i Tyskland sedan hon fyllde tio. Jag gillade hennes roman Bergland väldigt mycket, så när jag såg att hon kommit ut med nytt slog jag till direkt och cyklade förväntansfull hem med Marschlande i väskan.
Det var en bra idé, för jag gillade den här romanen också. Britta flyttar från trängseln i Hamburg till ett rymligt hus i Marschlande. Egentligen är det hennes man Phillip som är drivande i projektet “ett hus till familjen” men han desto mer engagerad! Britta har svårt för att känna sig hemma och barnen, Mascha, 13, och Ben, 9, verkar inte heller spontant älska det nya livet. Phillip har svårt att förstå både sin frus bristande entusiasm och barnens anpassningsproblem i skolan eftersom han själv på sätt och vis har kvar sitt gamla liv. Han pendlar in till Hamburg varje dag och jobbar kvar på samma ställe som innan. Parallellt till berättelsen om familjen Stoevers försök att få fotfäste i Marschlande får vi följa bondkvinnan Abelke Bleken som levde på samma ställe ett par hundra år tidigare, närmare bestämt i slutet på 1500-talet.
Jarka Kubsova lyckas att väva ihop de båda berättelserna så bra att växlandet mellan 1500-talet och vår tid känns helt rätt och riktigt, även om jag måste erkänna att jag är mest intresserad av hur det ska gå för Britta. Jag skrev min c-kurs-uppsats på socialhögskolan 1990 om häxor och häxprocesser så jag anade på ett tidigt stadium hur det skulle gå för den uppnosiga kvinnan Abelke, även om jag inte kände till något om hur man levde på den tiden i norra Tyskland.
I vilket fall som helst lyckas Jarka Kubsova få mig engagerad i båda kvinnorna och det är bra driv i båda historierna. Den gemensamma nämnaren mellan de båda kvinnoliven är trots att det är nästan 500 år emellan deprimerande nog att som kvinna är det bäst att inte sticka upp. Idag är det gudskelov ingen som blir bränd på bål, men en shitstorm på sociala medier är inte heller något att leka. Åtminstone inte om man är 13 år, känner sig ensam, utanför och har hemlängtan. Och alla dessa kvinnor som under årens lopp prioriterat familjen medan männen kunnat satsa på karriären, ska vi inte ens tala om. Jag inbillar mig att det är något lättare att vara yrkesverksam som mamma i Sverige än i Tyskland men helt jämställt är det dessvärre inte vare sig här eller där.
Marschlande är varken feelgood eller feelbad, skulle man kunna säga. Det är två hyfsat realistiska berättelser som förhoppningsvis får läsaren att tänka till och i bästa fall även att höja rösten nästa gång någon påstår att det där med jämlikheten har gått för långt.
Jag ska hålla utkik efter om det dyker upp några läsningar med Jarka Kubsova framöver. Hon bor nämligen i Hamburg, läste jag på bokens fliktext, så det kan vara något att hoppas på.
Författare: Jarka Kubsova
Titel: Marschlande
Omslag: Andreas Heilmann & Gundula Hißmann
Utgivningsår: 2023
Förlag: S. Fischer
Språk: tyska
Betyg: 4+/5