Mindfulness VS karriär
Bokhandlaren Inken i Bücherstube am Fleth i Glückstadt tipsade efter mycken vånda om Maxim Leos roman Einatmen Ausatmen. Hon var så övertygande att jag slog till och köpte boken och nu har jag läst.
Karriärkvinnan Marlene Buchholz står inför det sista klivet på stegen till att bli top manager, när hon får höra att det kan bli ett problem med hennes… ska vi kalla det bristande empati? Hon tvingas lämna jobbet och åka på en tvåveckorskurs i något som jag närmast skulle beskriva som ett center för mindfulness. Marlene Buchholz är inte mycket för sådant där dravel utan tycker att världen skulle se bättre ut om folk gjorde vad de skulle och inte kände efter hela tiden. Men hon har faktiskt inget val, så hon packar sin väska hemma i Hamburg och ger sig av till Schönerlinde strax utanför Berlin.
På anläggningen Academy, väntar henne inte bara yoga, ayurvedisk kost och en massa andra deltagare utan även grundaren och övergurun Alex Glow. Alex Glow har haft bättre tider, kan man sammanfattningsvis säga. Academy drar inte in tillräckligt med pengar längre och banken hotar med insolvens. Alex själv har tappat gnistan och vet inte riktigt vad han vill i livet.
Deras första möte blir inte någon succé. Marlene är sur över att tvingas iväg på “uppfostringsanstalt” och Alex stressas av hennes attityd. I all synnerhet, eftersom Marlenes chef lockar med fler uppdrag om Alex lyckas med Marlene. Det skulle kunna vara den livbojen som Alex och hans akademi behöver för att klara sig.
På slottet möts en osannolik blandning av människor och jag gillar Maxim Leos sätt att beskriva dem. Med risk för att låta patetisk, skulle jag kalla det för “varmt”. Han beskriver dem så på pricken, det är roligt och kanske en aning spydigt men det är aldrig elakt.
Jag förstår under läsningen ganska snabbt vad Inken menar, när hon sa att Maxim Leo driver med mindfulness-kulturen utan att göra ner den. Leo strösslar massor med begrepp från den subkulturen som är väldigt långt från Marlenes.
Tyvärr måste jag erkänna att jag har mer gemensamt med Marlene än vad jag i vanliga fall vill kännas vid. Citat nedan fick mig att både fnissa och skämmas en aning:
“Man war nicht faul, man prokastinierte nur ein wenig, man war nicht unkonzentriert, sondern Opfer einer Aufmerksamkeitsdefizitstörung, man war nicht nervig, sondern hochsensibel, man war im Job nicht inkompetent. man litt eben nur unter diesem verdammten Hochstapler-Syndrom.”
“Man var inte lat, man prokrastinerade bara lite grand, man var inte okoncentrerad, utan offer för en uppmärksamhetsstörning, man var inte irriterande, utan högkänslig, man var inte inkompetent på jobbet, man led bara av det här förbannade svindlarsyndromet.” (min översättning)
Det är inte utan att jag ibland tänkt att (arbets)livet skulle vara betydligt enklare och effektivare om folk inte skulle ägna så förbannat mycket tid åt att sitt eget mående.
Med Alex Glow har jag däremot inte mycket gemensamt: en före detta elitidrottare som blir coachingkung och grundar ett imperium. Men i det privata livet är han rätt kass på relationer. Jag är bättre på privata relationer än vad han är, skulle man kunna säga men betydligt sämre på elitidrott och imperiumgrundande.
Jag hade verkligen roligt när jag läste. Jag gillade att vaktmästaren Mattissen visade sig vara en avhoppad karriärist och jag tyckte om att tonårsrymlingen Connie blev omhändertagen och fick vara det barn hon egentligen är. Om jag tror på Marlenes utveckling och på Alex kärlekshistoria, det är en annan femma.
Författare: Maxim Leo
Titel: Einatmen Ausatmen
Omslag: Barbara Thoben
Utgivningsår: 2026
Förlag: Kiepenheuer & Witsch
Språk: tyska
Betyg: 4/5