Tankeväckande och lärorikt
Jag hade semester och hängde i två veckor i Svenljunga. Jag trodde att jag skulle läsa mycket och gå på biblioteket men det hade jag inte riktigt ro till. Istället badade jag i kommunens alla sjöar med min bror, började på en traditionell sommarstickning och hjälpte de åldrade föräldrarna med än det ena än det andra.
Repatriering av Éve Guerra läste jag i alla fall och det här har jag att säga om den romanen:
Det här är sommarens bok i bokcirkeln Läsa jorden runt och författaren Éve Guerra är född 1989 i Kongo men flyttade som ung till Frankrike för att ta studenten. Observera att Wikipediasidan om henne bara finns på franska, så det är med stor reservation som jag skriver detta.
Vad romanen handlar om kan jag däremot säga med större säkerhet, eftersom den slapp jag tack vare översättaren Lisa Marques Jagermark läsa på franska. Unga Annabella studerar i Lyon och hennes kontakt med föräldrarna är sedan ett antal år obefintlig. Obefintlig är även sanningshalten i de påståenden hon gör om sig själv och sitt liv till sina närmaste, bland annat pojkvännen Gabriel. När Annabelle får ett meddelande om att hennes far omkommit vid en arbetsplatsolycka i Kamerun, måste hon ta kontakt med sin släkt i Royan och sätta igång processen med att få faderns kropp tillbaka till Frankrike för att begrava den. Därav bokens titel och ett nytt ord jag lärde mig: repatriera vilket enligt SAOL betyder “återföra till hemlandet”. Själva repatrieringen försvåras av att inte bara Annabelle har ett glidande förhållande till sanningen, det hade även hennes far. Dessutom är hon pank. Hennes fars syskon vill hjälpa Annabelle, men inte heller de har pengar över för att betala för repatrieringen av sin bror. Och särskilt hjärtliga är de inte heller. Annabelle placeras i sin döda farmors hus och försöker att få rätsida på sin fars sista år i livet och samtidigt ta tag i sitt eget.
Ärligt talat vet jag inte riktigt vad det var jag läste. Var det en kolonialhistoria där en vit man tar sig en ung, svart fru? Var det en berättelse om trasiga familjeförhållanden? Handlar det om vilsenheten hos third culture-kids? Ingen aning, faktiskt. Behållningen för mig var känslan som Éve Guerra skriver fram: Annabelles vilja att skapa sig ett eget liv och en egen framtid utan barndomens trauma men samtidigt hennes vilsenhet och hur lätt det är för henne att kasta allt överbord.
Mitt hjärta bultar för Annabelle och det känns tydligt att hon fått klara sig själv i alldeles för hög utsträckning. Mamman försvann för tidigt och pappan ville hellre ha en lekkamrat än en dotter.
Jag tror att den berörde mig så mycket eftersom jag ser paralleller med mitt eget liv, eller snarare mina barns. Sveriges koloniala historia är inte en aktiv del i våra liv och jag har åtminstone funnits med längre i deras liv än Annabelles mor, men det är inte utan att jag funderar på vad de utsattes för när de var små. De valde inte att växa upp med två aktiva språk i hemmet, de längtade ofta efter morföräldrarna och de svenska kusinerna, deras mamma kunde inte alltid hjälpa till med läxor eller ens begripa sig på skolsystemet som var deras vardag. Och de hade under hela sin barndom känslan av att en vacker dag kanske vi packar ihop allt och flyttar till ett annat land. Nåja, än så länge pratar de med mig i alla fall och jag har tydligt sagt att det inte spelar någon som helst roll för mig var jag blir begravd, så just det där med repatriering ska de i alla fall slippa!
Författare: Éve Guerra
Översättare:Lisa Marques Jagermark
Titel: Repatriering
Omslag: Michael Ceken
Utgivningsår: 2026
Förlag: Bokförlaget Tranan
Språk: svenska
Betyg: 4/5